Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Jag visste att X var på väg in i mitt liv när han kom till mig när jag bodde i Valsan. Då, tydligare än tidigare, förde jag honom in i den "olagliga" världen; vi snattade, bröt oss in i stugor och vi älskade med varandra. Detta var i november 1986, X var alltså 14 år och åtta månader gammal.

Jag knöt ihop "olagligheterna" med det sexuella samspelet, jag trissade X:s sexualitet med spänningen vid stölderna - jag fick honom att förbinda/koppla ihop den sexuella spänningen med annan spänning. Så vävde jag samman X och mig och på detta sätt kunde jag gå vidare i sammanvävningen utan att X själv märkte det. Jodå, våldsamma meningsskiljaktigheter och protester fanns men de pekade aldrig specifikt mot den pågående sammansmältningen. X var säkert omedveten om vad som höll på att ske, jag själv anade det utan att tänka det.

När jag skriver det här så drabbas jag av en känsla av omogenhet, som om jag faller i tid tillbaka till mina tidiga tonår, mina hämningar då och min längtan, den jag varken kunde beskriva eller fånga med tanken. Jag känner nu hur jag vill vara den unge tonåringen och hur jag upplever mig vara honom - inte mig själv men den jämnårige jag som ung sneglade på i avund över att inte få vara honom.

Jag flyttade in till Falun och X och jag fortsatte att vara tillsammans. Kiosken i Grycksbo köptes och X kom att bo mer permanent hos mig. En stark rivalitet fanns mellan honom och, främst hans mor. Jag hanterade X:s mor och på så sätt indirekt X. X var knuten till mig, likaväl som jag var knuten till honom. Jag kunde för mitt liv inte tänka tanken att släppa X och hans brist på relationer till sina föräldrar gjorde att han var bunden till mig.

Så utvecklades sammansmältningen genom att jag utvecklade vårt destruktiva mönster samtidigt som X även utvecklade sin egen destruktivitet - jag tänker på hur han såg till att kontrollera C, hur han vände sin aggressivitet mot sina föräldrar etc. Vi tillsammans, begick en del personöverfall i Falun som vi (JAG) sedan överförde till sexuell aktivitet tillsammans. X träffade MA och här upplevde han en stark indentitetskris som resulterade i grov misshandel av flickan. X hade en sexuell relation med flickan samtidigt som vår sexuella relation fortsatte. MA var verkligen förälskad i X och X plågade MA genom att öppet inför henne bokstavligen vara i min famn, krama mig, smeka mig, egga mig. Jag drog mig aldrig undan dessa belägenheter och jag kände aldrig skuld inför dem - jag kan heller inte påminna mig om att jag, genom mitt förhållningssätt kände att jag plågade MA. MA kom att bli en del av oss i detta spel, som om hon accepterade det för att hon å sin sida skulle få behålla det hon fick av X.

I min lägenhet samlades många pojkar och många gånger var de som jag och X onanerade tillsammans med dem - ibland med MA närvarande. Spelet mellan mig och X, mellan X och MA och mellan pojkarna, MA och mig var komplicerat. Jag vägde varje stund på guldvåg och jag balanserade spelet till min fördel, min behovstil/fredställe/se stod i förgrund och jag kände att jag hanterade spelet - det var jag som var spelförare och det var jag som ägde kontrollen över det. Så mycket falsk skuld jag planterade hos dessa ungdomar, hos MA och hos X. Så kom den dag då jag fick den stora och omvälvande bekräftelsen på att X var "en del av mig".

X föreslog att han skulle hämta hem PR till mig, en pojke ett år yngre än X och som jag var mycket förtjust i. "Jag tar hit PR, lämnar er ensamma några timmar och du kan göra vad du vill med honom. Vill du lustmörda honom så gör det." Trots min egen upphetsning så såg jag upphetsningen som också fanns hos och i X. Han hämtade PR, var med oss en kort stund - PR tog av sig sina ytterkläder och satte sig i min soffa - och X åkte iväg. "Gör vad du vill - jag hjälper dig sedan."

X tog min bil och for iväg (detta var i slutet av 1987 - X skulle snart bli sexton och han använde min bil sedan en tid tillbaka som om det var en helt vanlig vardaglig företeelse). Jag blev ensam med PR och han måste ha uppfattat ett obehagligt stämningstryck i lägenheten. PR var rädd och han visade det genom att gå till vardagsrumsfönstret. Där stod han tyst och tittade ut på parkeringen utanför. Jag gick fram till honom och lade mina armar om hans axlar och förklarade att jag tyckte så mycket om honom. PR:s kropp var stel och skräckslagen - det var inte bara min ord som skrämde honom, han såg mera hos mig i den situation vi befann oss i. Jag fick honom åter till soffan och i mina fantasier klädde jag av honom, jag våldtog honom och jag dödade honom.

PR pratade om sin bror AD och PR blev då för mig mer än den jag kunde erövra och som kunde erövra mig, ta över mig i sig. PR relaterade till någon, sin bror som jag kände, och han blev då, inför mig, individen PR. Jag sa till PR att inte vara rädd och jag in till köket efter ett par läsk och vi satt oss och pratade. Det otäcka och skrämmande som PR hade känt släppte och vi pratade om honom, om hans drömmar och vad hans längtan syftade till. Från att ha varit den enormt destruktiva kraften som ville döda blev jag den empatiske mannen som tog emot. Jag minns detta ögonblick, denna förvandling knivskarpt. Min förtjusning i pojken PR blev till kärlek och jag tror att det var kärlek som kom från min kärnas sanna Jag.

X kom tillbaka efter två timmar. Han sa lojt "Jaså, det blev inget" och så erbjöd han sig att skjutsa hem PR. PR valde att gå själv. Den kvällen och den natten ömsom slogs X och jag, ömsom älskade vi ömt. Den natten fantiserade vi för första gången öppet om ett sexualmord blandat med fantasier om att döda hans mor. Den natten blev X en del av min destruktivitet, min destruktivitet var införlivad i honom.