Citat:
Ursprungligen postat av
iesho
Tack för tipset!
Länspolismästaren Hans Holmérs uppehållsort under mordnatten
Bakgrund och utredning
I diskussionen kring polisspåret har det förekommit ifrågasättanden av
var länspolismästaren Hans Holmér befann sig den 28 februari till den
1 mars. Utgångspunkten är väl känd: Hans Holmér avsåg att lördagen
den 1 mars 1986 deltaga i Vasaloppet. Han befann sig därför på ett
hotell i Borlänge natten mellan den 28 februari och den 1 mars.
Med anledning av återkommande spekulation kring riktigheten i de
uppgifter Hans Holmér själv lämnat om sin vistelseort den aktuella
natten beslöt dåvarande förundersökningsledaren Axel Morath om viss
utredning angående dessa förhållanden. I november 1990 beslagtogs på
Scandic Hotel i Borlänge en anmälningsblankett ”Nordiska gäster”, en
kopia av en hotellräkning för rum 105 den 28 februari 1986 och en
kopia av en Eurocard-nota.
Av anmälningsblanketten framgår att en person skrivit in sig som
Hans Holmér med ankomstdag den 28 februari. Avresedagen framgår
inte med tydlighet; det synes stå 1 mars, men kan också läsas som 11
mars. Vederbörande har placerats i rum 105. På blanketten finns Hans
Holmérs adress och telefon i Stockholm. På hotellräkningen är
ankomstdagen angiven till den 28 februari och avresedagen till den 1
mars. Därutöver finns uppgifter om pris m m. Dessutom finns en
maskinstämpel på hotellräkningen, där datumet 28 februari är angivet.
Enligt Eurocard-notan har betalning för rummet erlagts den 1 mars
1986 med ett Eurocard-kort utställt på Hans Holmér. Den är
undertecknad av Hans Holmér och försedd med signaturen ”EB”.
I slutet av november 1990 hölls förhör med Elisabeth F. Hon hade
tidigare arbetat som receptionist på hotellet. På morgonen den 1 mars,
då hon tjänstgjorde, kom en man ned i receptionen vid 7.30-tiden. Hon
frågade honom om han kände till att Olof Palme hade mördats. Han
blev förskräckt och ringde ett samtal. Hon förstod av detta att han
skulle avbryta sin resa och åka till Stockholm. Hon kände inte igen
mannen som Hans Holmér. Vid förhöret bekräftade hon att det var
hennes signatur EB på Eurocard-notan; hon hade vid denna tid ett
efternamn som började på B.
I juli 1991 begärdes en skriftprovsundersökning av signaturen på
notan. SKL meddelade att det inte var möjligt att påstå att notan fyllts i
av Elisabeth F, men att det inte fanns några tecken på att någon annan
skulle ha gjort det. I augusti 1991 hördes receptionschefen vid hotellet.
Hon hade innan saken börjat uppmärksammas några år efter mordet
inte känt till att Hans Holmér bott på hotellet mordnatten. Det hade
sedermera kommit många frågor om detta. Hotellets policy var att inte
lämna ut uppgifter av detta slag. Det var möjligt att hon sagt att Hans
Holmér inte bott där, av bekvämlighetsskäl. Hon kände igen Elisabeth
B:s, numera F:s, signatur på notan. Hon hade kontrollerat att Elisabeth
F arbetade på morgonen den 1 mars. Att hotellräkningen/kvittots
maskinstämpel angav 28 februari berodde på att datum vid denna tid
ställdes om manuellt och att detta i allmänhet inte skedde förrän frampå
förmiddagen. Det var därför rätt vanligt att samma ankomst- och avresedag
angavs i stämpeln; hon visade vid förhöret andra kopior på
hotellnotor där så skett. Numera är detta automatiserat, och datum
ändras alltså vid midnatt. Samma dag hölls även ett förhör med en
kontorist vid hotellet. Hon bekräftade uppgifterna att hotelldygnet vid
den aktuella tiden skrevs ut på det sätt som beskrivits. Hon kände även
igen Elisabeth F:s signatur på Eurocard-notan.
Med detta måste det betraktas som omöjligt att få fram något ur "Holmér-spåret".
Tack för tipset!? Nu förvånar du mig lite. Har inte alla någorlunda aktiva i detta forum, eller åtminstone du Iesho, redan läst Granskningskommissionen från pärm till pärm? Detta är ju ingen liten detalj direkt. Denna text har man därutöver läst minst en ytterligare gång om man studerat Anérs senare alster i bok- och bloggform. Han återger t.ex. i Cover-up hela GK-texten.
Den avgörande och kvarstående invändningen mot polisens utredning kring Borlänge-historien är Anérs första kontakt med receptionschefen
Maj Lundén i maj 1988. När Anér ringer upp svarar hon att hon inte vet om Hans Holmér har bott där (på Scandic Hotel i Borlänge) mellan 28 februari och 1 mars 1986, men bad att Anér skulle återkomma dagen därpå. Det gjorde han och hon svarar:
”Nej, vi har inga hotellhandlingar som visar att Holmér skulle ha bott på hotellet den natten. I stället för liggare har vi kopior av hotellräkningarna, införda i kronologisk ordning. Där finns Holmér inte med. Han har inte bott på hotellet den natten.”
Enligt Anér har Maj Lundén inte ändrat sig på denna punkt. Han uppger också att ML ska ha blivit hörd av rikskriminalpersonal, men detta förhör är hemligt – Anér har i alla fall aldrig fått se det (och han har ju trots allt lyckats få ut en del annat material genom åren). Det finns heller inte någon, enligt Anér (och jag har inte heller stött på någon sådan uppgift), som har sett Holmér eller Åsa K på hotellet vid denna tid.
Det har ibland hävdats att rummet i stället registrerats och betalats av Åsa K. Men den hotellräkning – för ett ospecificerat Scandic-Hotel – som polisen långt senare fick att dyka upp står registrerad på Hans Holmér. Hade den hela tiden funnits på Scandic i Borlänge torde Maj Lundén ha hittat den efter att noga ha letat igenom alla hotellräkningar. (Och notera poängen: om rummet faktiskt hade registrerats och betalats av Åsa K, så har polisen producerat en förfalskning i stället för leta fram rätt dokument och förklara varför ML inte hittat något dokument)
Till detta kan man lägga Jallais uppgifter från (tyvärr) anonym källa med känningar inom polisen:
”Nu kommer jag till ett avsnitt i den här historien där jag tyvärr måste be dig lita på mig. För jag vill inte slakta mina källor. De kanske träder fram själv så småningom. Men de har hört sig för inom Stockholmspolisen under en tid och fått veta; att de flesta i Palmegruppen mycket väl visste att Holmér inte var i Borlänge under mordnatten. Han var i Solna, hos sin älskarinna.
”Hela mordutredningen började med en stor jävla lögn.”
Que!!??
”Han var hos sin älskarinna. Det där med Borlänge var en stor jävla lögn”, enligt citat från källa inom f d Palmegruppen.”
I förlängningen av denna uppenbarligen känsliga fråga finns förstås också
Rolf Dahlgrens egen berättelse och dess fortsättning i form av den märkliga
Martinger-affären. Av GK:s referat framgår ju också att Dahlgren fortsatt med chaufförsuppdrag även efter sin omplacering, men att de inte i några journaler hittat uppgifter om att han efter 15 januari 1986 kört just Hans Holmér. Han var ju kvar vid polisen, så frånvaro av körjournaler (som ibland kanske lämnas in långt i efterhand) behöver inte säga så mycket.
Slutligen kan man också notera att GK skriver om Vasaloppet lördagen den 1 mars. Men loppet gick som vanligt på söndagen, den 2 mars 1986.
Jag har för egen del inte riktigt kunnat avskriva frågan om Holmérs påstådda Borlänge-vistelse.
