Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Länspolismästaren Hans Holmérs uppehållsort under mordnatten
Bakgrund och utredning
I diskussionen kring polisspåret har det förekommit ifrågasättanden av
var länspolismästaren Hans Holmér befann sig den 28 februari till den
1 mars. Utgångspunkten är väl känd: Hans Holmér avsåg att lördagen
den 1 mars 1986 deltaga i Vasaloppet. Han befann sig därför på ett
hotell i Borlänge natten mellan den 28 februari och den 1 mars.
Med anledning av återkommande spekulation kring riktigheten i de
uppgifter Hans Holmér själv lämnat om sin vistelseort den aktuella
natten beslöt dåvarande förundersökningsledaren Axel Morath om viss
utredning angående dessa förhållanden. I november 1990 beslagtogs på
Scandic Hotel i Borlänge en anmälningsblankett ”Nordiska gäster”, en
kopia av en hotellräkning för rum 105 den 28 februari 1986 och en
kopia av en Eurocard-nota.

Av anmälningsblanketten framgår att en person skrivit in sig som
Hans Holmér med ankomstdag den 28 februari. Avresedagen framgår
inte med tydlighet; det synes stå 1 mars, men kan också läsas som 11
mars. Vederbörande har placerats i rum 105. På blanketten finns Hans
Holmérs adress och telefon i Stockholm. På hotellräkningen är
ankomstdagen angiven till den 28 februari och avresedagen till den 1
mars. Därutöver finns uppgifter om pris m m. Dessutom finns en
maskinstämpel på hotellräkningen, där datumet 28 februari är angivet.
Enligt Eurocard-notan har betalning för rummet erlagts den 1 mars
1986 med ett Eurocard-kort utställt på Hans Holmér. Den är
undertecknad av Hans Holmér och försedd med signaturen ”EB”.
I slutet av november 1990 hölls förhör med Elisabeth F. Hon hade
tidigare arbetat som receptionist på hotellet. På morgonen den 1 mars,
då hon tjänstgjorde, kom en man ned i receptionen vid 7.30-tiden. Hon
frågade honom om han kände till att Olof Palme hade mördats. Han
blev förskräckt och ringde ett samtal. Hon förstod av detta att han
skulle avbryta sin resa och åka till Stockholm. Hon kände inte igen
mannen som Hans Holmér. Vid förhöret bekräftade hon att det var
hennes signatur EB på Eurocard-notan; hon hade vid denna tid ett
efternamn som började på B.
I juli 1991 begärdes en skriftprovsundersökning av signaturen på
notan. SKL meddelade att det inte var möjligt att påstå att notan fyllts i
av Elisabeth F, men att det inte fanns några tecken på att någon annan
skulle ha gjort det. I augusti 1991 hördes receptionschefen vid hotellet.
Hon hade innan saken börjat uppmärksammas några år efter mordet
inte känt till att Hans Holmér bott på hotellet mordnatten. Det hade
sedermera kommit många frågor om detta. Hotellets policy var att inte
lämna ut uppgifter av detta slag. Det var möjligt att hon sagt att Hans
Holmér inte bott där, av bekvämlighetsskäl. Hon kände igen Elisabeth
B:s, numera F:s, signatur på notan. Hon hade kontrollerat att Elisabeth
F arbetade på morgonen den 1 mars. Att hotellräkningen/kvittots
maskinstämpel angav 28 februari berodde på att datum vid denna tid
ställdes om manuellt och att detta i allmänhet inte skedde förrän frampå
förmiddagen. Det var därför rätt vanligt att samma ankomst- och avresedag
angavs i stämpeln; hon visade vid förhöret andra kopior på
hotellnotor där så skett. Numera är detta automatiserat, och datum
ändras alltså vid midnatt. Samma dag hölls även ett förhör med en
kontorist vid hotellet. Hon bekräftade uppgifterna att hotelldygnet vid
den aktuella tiden skrevs ut på det sätt som beskrivits. Hon kände även
igen Elisabeth F:s signatur på Eurocard-notan.