Eddie Meduza - den officiella tråden

Den finns under outgivna låtar.
Riktigt bra med musik + reklam för en kassett som runkar kuken åt dig fast du har händerna på ryggen

Vilken är eddie Meduza s bästa platta.
Vad tycker ni.
Själv håller jag debuten och Väg 13
Även Dåren är lös är en jävla bra live platta
West A Foll Away är rätt bra med

Väg 13 är den bästa enligt mig, iallfall när de gäller svenska låtar

Har bokat Boken nu och håller tummarna att den kommer ut snart.
Dock får jag gä ned till bokhandeln och köpa den där.
Kunde inte få den i brevlådan

Oseriös musik, eller musik med inslag av snuskig humor, kan man göra utan att vara begåvad.

Han var ingen "otroligt skicklig musiker och låtskrivare..." utan en medioker musikant som rörde ihop några låtar baserat på Standardformat 1 och 2 inom låtskriverier. Att det tilltalar många är ingen grund för att han skulle vara otroligt begåvad eller musikalisk. Inte bättre än ett dansband från Vetlanda som turnerar på halvtid.

Oftast är det det enkla som tilltalar oss och vissa kvasibegåvade tror att just deras musik är avancerad, svår eller gjord av toppbegåvade djupsinniga musiker. Men den mesta musiken vi hör idag är ap-enkel i sin uppbyggnad. Vad producenter, musiker och artister gör med dessa ackordsföljder är en annan sak. Eddie behöll det enkla.

Svår musik som kräver begåvning och kunskaper utöver cowboyackord och pentatoniska skalor är svårlyssnad för de flesta. Speciellt om musik bara är ett bakgrundsbrus som det är för de flesta genom reklamradiokanalerna och melodifestivalen. Kan vara en förklaring till att vi inte hör jazz i Mix megapol.

Men sluta kalla Eddie för otroligt skicklig. Stefan och Krister med deras buskislåtar är minst lika begåvade och skickliga.

Ni som är stora fans av Eddie, sluta höja honom till skyarna som den bäste låtskrivaren och musikern vi haft i detta landet. För det är han inte. Men man kan gilla musiken ändå, det är inget fel.
Han var säkert en ödmjuk och vänlig själ utan divalater som många lägger sig till med när de får ge ut skivor.

Eddie var smart på många sätt och att sprida sina låtar med kasettband på postorder för att man inte fick ge ut skivor eller fick sin musik spelad i radio var ett genidrag. Idag hade Eddie haft en egen youtubekanal och förmodligen gjort dundersucce.
Idag kan osignerade band och artister nå väldigt långt utan skivkontrakt. Med youtube, facebook, soundcloud, bandcamp, reverbnation och itunes/spotify får du ut din musik ändå och att marknadsföra sig själv idag på sociala medier ger banden och artisterna obegränsat med möjligheter gratis. Eddie fick betala för alla sina annonser och att kopiera sina kasetter var heller inte gratis. Men han var något på spåren. Han hade en bra produkt (Eller en produkt som tilltalade massorna som bodde där inga skivbutiker fanns så de fick ändå beställa på postorder) och lyckades. På det sättet var han begåvad. Men jag tror inte att han gjorde några stora pengar på sin postorderverksamhet.

Får man be om källa på det?
En sån sak är ju lika subjektiv som vilket gitarrljud som låter bäst. Det är inte hugget i sten utan högst individuellt. Personligen bryr jag mig inte mycket om hans obscena texter (även om jag tycker de e förbaskat roliga ibland), utan det som suger fast mig är den energi/intensitet som finns i låtarna. Det finns nåt där som verkligen kryper in under skinnet på mig och får mig att le och må bra varje gång jag slänger på tex "Nu har min mage blivit stor". Sen är det inget minus att han har en riktigt jävla bra och rivig röst också, även om han inte precis körde tagning efter tagning för att få bort sura toner. Men inte f*n använde han autotune heller

Skulle du vilja exempel på sån musik, och vad det är för kunskaper man behöver för att den inte ska vara svårlyssnad. Jag förstår inte riktigt vad du menar.

Edit: Jaha, du menade förstås kunskaper i samband med att skriva "svår" musik, och inte att lyssna. Då är jag med!
Men det där är ju också en diskussion egentligen. Vissa har en förmåga att skriva låtar med "cowboy-ackord" som slår över hela världen. Anledningen till att en sån låt slår kan man nog inte avfärda som "det är lätt för den stora okunniga massan att ta till sig". Då skulle vi alla varit multimiljardärer vid detta laget. Det ligger nog i att hitta just den där melodin som klistrar sig fast, och sen få till en inspelning där man känner att närvaron och intentionen är på topp. Och detta kräver just begåvning, men inte djup kunskap.
(Menar inte att du har sagt motsatsen dock).

Utgick mest från det faktum att han producerade många vackra låtar och kunde spela alla instrument själv och dessutom sjöng till det. Många av hans verk ligger mig helt ärligt väldigt varmt om hjärtat och har hjälpt mig i tider då jag varit deprimerad, det är det inte många andra artister som har lyckats med.

För mig handlar inte musik om "svårighetsgraden" somliga pratar om utan om känslor och tankar, och Eddies musik väcker verkligen dessa hos mig på ett sätt som ingen annans musik någonsin gjort.

Och som herren ovanför mig nämnde, det är såklart 100% subjektivt vilken man tycker är den bäste låtskrivaren i världen. Det går inte att förneka.

Källa på att han inte är landets bästa låtskrivare? Ja det är subjektivt till en viss gräns. Man kan inte med den bästa viljan i världen påstå något annat. Även om man själv tycker det så är det nog så att han är landets bästa för de som vill det. Men för dessa är nog jämförelsematerialet tämligen haltande. Även om en person tycker Blå Bands pulversås är godare än den från topprestaurangen i huvudstaden som är tillagad av en hovtraktör så vet vi innerst inne att pulversåser är inte bra.

Vissa låtar slår även om de är gjorda med samma eller till och med simplare grund än Eddies. Se bara på Bob Dylan, förmodligen kunde Eddie fler ackord än Dylan men Dylan har sålt betydligt mer.
Receptet på lyckade låtar är inte bara tre ackord och lite gung. Då hade som du skriver väldigt många tjänat pengar. Något mer ska till.

Sedan behöver inte ett stort publikt resultat vara beviset på att något är bra. De flesta som har musik som intresse och som aktivt lyssnar och söker musik har förmodligen väldigt mycket för den breda massan okänd musik, utan att det för den delen rör sig om obskyr experimentiell jazz på blockflöjt, badbalja och elektroakustisk harpa.

Vi kan konstatera att kvalite ligger inte i antalet sålda plattor och inte heller i antalet ackord. För egen del så tror jag att mängden musik med fler än tre ackord i som jag lyssnat på det senaste året är ungefär 44 sekunder.

Dock vill jag fortfarande framhävda att Eddie är inte det där oupptäckta musikaliska geniet många vill ha honom till, inte heller är bristen på uppmärksamhet att hans snuskiga visor överskuggade de "seriösa".

Han skrev eget material av allehanda slag, men det fanns inget unikt. Inget som väckte lustar i musiköron. Det blev inte mer än så här och man kan inte skylla på censur i radio, tidningar, tv och att han var missförstådd. Det är bara så att det var inte bättre.

Jag tycker själv att en del av låtarna är bra, en del riktigt bra och en del andra jävligt roliga. Men jag skulle aldrig påstå att det är en stilbildande låtproducent vi har att göra med.

Något annat jag inte visste var att John Norum spelade gitarr med honom när Norum var typ 13 år. Minns inte alla detaljerna men han fick nog se en del eskapader när Eddie la den sidan till. Han var ju trots allt inte alltid den ödmjuke bonnläppen som alla tyckte om. Han var ganska svår att jobba med enligt många.

Se förra inlägget för mer detaljer.

Men som sagt, vad man tycker är bra är subjektivt. Annars hade inte Philemon Arthur and the dong varit den kult det är idag. Men det är skillnad på att påstå att man tycker Eddie är den bästa jag vet och att påstå att han är det bästa som finns. Dels för att det är subjektivt, andra tycker annorlunda och det är bara så att om han var landets bästa låtskrivare så hade han haft en annan uppmärksamhet idag.

Det finns de som fångar sina känslor med Bob Dylans skitnödiga nasala stämma och ap-jobbiga blåsande i ett munspel och det finns de som hittar det i Eddie. Så är det bara och man kan inte förringa det på något sätt.

Men man måste också vara objektiv och tänka sig för innan man vräker ur sig en massa påståenden om att han var missförstådd, ett geni och faktiskt behärskade många instrument. Stefan Nykvist som var med i Larz kristerz grejar alla instrument som någonsin funnits på en Eddie-platta och lite därtill. Musikaliska begåvningar finns det många av. Eddie var inte unik på det sättet. Yohio till exempel, den där transvestit-liknande finniga fjollan man ser i melodifestivaler och liknande är tydligen sjukt musikaliskt begåvad. Talanger som kanske inte märks hela tiden. Han ska visst vara väldigt duktig shredder-gitarrist, typ spela skitsnabbt.

Det bor musikaliska begåvningar lite varstans. Där man ibland minst anar det.

Kanske inte sveriges bästa låtskrivare men den bästa textförfattaren allafall. Lyssna bara på Mord i norrland, flintis mfl.

Du envisas med att göra kopplingen Eddie Meduza = buskis. Det betyder ju samtidigt att du aldrig hört låtar som The man in the sky, Goin' Back To Oklahoma, Guitar Johnny med flera som inte innehåller ett endaste skämt eller könsord.
Du tenderar att bygga dina åsikter på förutfattade meningar utan att ha hört en endaste rad av hans övriga repertoar, vilket gör det ganska imponerande att du trots detta kan hysa så bestämda åsikter om hans talang.

Visst är det subjektivt, men jag vågar ändå påstå att det är få svenska musiker som har en sådan känsla för melodier och att skriva texter som berör på djupet som Errol Norstedt. Om man inte ska betrakta detta som en stor talang - ja, då vet jag inte vad.

De senaste 10 åren är det endast ca 10 låtar som går varma här. Men förutom Bonnaboogie, Evert och nån mer är de bara av den "roligare" sorten. Har aldrig lyssnat på hans mer sk normala
(eller engelska ) låtar. Men Oklahoma var ju finfin.

Hur "avancerad" musik är är ju väldigt betydelselöst. Det som räknas är ju hur det får en att känna när man lyssnar. Ibland finns inget som får mig att känna så starkt som när jag lyssnar på Vivaldi eller Johan Strauss. Ibland behövs det äldre Pink Floyd, och ibland måste det till Eddie Meduza för att ge mig den kick jag behöver.

Angående John Norum som nämndes ovan - Jag har vetat sen barnsben att han lirade med Eddie ett tag i sina yngre tonår. När jag för ett antal år sedan såg filmen Eleganten från Vidderna tyckte jag Norum gjorde bort sig i ett klipp han var med i. Han sa nåt i stil med att anledningen till att han inte fick fortsätta att lira med Eddie var att Eddie blev svartsjuk på Norums popularitet.
Även om det skulle vara sant tyckte jag det var osmakligt sagt om en död gubbe. Men Norum hade väl inte självförtroende tillräckligt för att ställa sig över det och hålla munnen stängd.