Henrik Arnstad ljög om examen

NKVD och Gestapo samarbetade och tyska kommunister som flytt till Moskva utlämnades. Tycker Arnstad kunde forska i detta istället. Stalin var en nazikolloboratör tills dess han attackerades.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Margarete_Buber-Neumann

Det är lite roligt att så fort Arnstad uttalar sig så dyker det upp tvivelaktigheter. Så var fallet när han ljög om sin examen, samma sak med hans värnplikt och skrapar man lite på ytan när det gäller hans "forskning" dröjer det inte länge förän saker inte går ihop.

Låt oss ta ett exempel. Arnstad börjar med att citera sig själv på Twitter och hänvisar till en artikel där han bl.a. skriver följande:


Att ca. 3700 civila faktiskt dog under 1942 bekräftas av Lars Westerlund i rapporten "POW deaths and people handed over to Germany and the Soviet Union in 1939–55", men tar man i samma rapport en titt på åldersfördelningen så framkommer att av civila de som dog (mellan 1941 - 1944, åldersfördelning per år saknas) var ca. 33% barn mellan 0 - 14 år, medan ca. 66% var 15 och över.

Även om detta förstås innebär att en hel del barn dog i dessa läger (främst på grund av sjukdom, dålig kost, etc.) så känns det typiskt för Arnstad att skarva in saker som "främst barn" i sina egna skriverier, vilket inte tycks ha någon grund i de källor han själv hänvisar till.

Så, kan man utesluta att "främst barn" dog just 1942? Nej, men man kan heller inte styrka det utan en separat redovisning av åldersgrupper för just detta år. Det ter sig vidare tämligen osannolikt att barn skulle vara i majoritet just 1942 när de under perioden 1941 - 1944 "endast" utgör 33%.

Det här är hur som helst bara vad jag fått fram efter ca. fem minuters grävande i Arnstads "forskning" så hur mycket andra tvivelaktigheter som skulle komma upp till ytan om man granskade hela hans verk kan man väl bara gissa sig till ...

Varför är Pansargeneralen så omtyckt av media? Vad har jag missat eller är denna tråd helt fel?

Han hatar sverigedemokrater och hans farsa var en respekterad journalist. Korrekta åsikter och nepotism.

Det som oroar mig är att det är två personer som jobbar på Hbl och en som jobbar på YLE som gillat Arnstads tweet om Mannerheim.

Jag förstår att Arnstad hatar Mannerheim, då Mannerheim hade en spikrak och imponerande militärkarriär, det är ju som bekant mer än vad man kan säga om Arnstad...

Mannerheim skulle liksom inte ha brytitsamman och schappat ur för -4 minusgrader på ett övningsfält på fredstida Gotland.

Syns du kan dela med dig av namnen i.o.m att de figurerar "officiellt och klart" med sina sympatier.

Mvh // Snapcount

Förlåt, fel av mig, de har retweetat, inte satt som favorit, stor skillnad...

Jag tycker helt ärligt att det finns något väldigt psykotiskt över Arnstads Mannerheim tweets.

Han är helt döv för alla resonemang och krittik, utan han allena har helt rätt och forskningen (vilken?) stödjer honom...

Mycket av den nya forskningen problematisera sanningar om historieskrivningen som uppkom under efterkrigstiden då ett visst mått inte peta i såren anda kan ha varit gällande. Med det sagt känns det väl ändå som om fil.arn inte drar sig för att dra sina typiska överväxlar i också det här fallet liksom han tendens att göra i många andra sammanhang, dvs han har stöd av en viss del av forskningen men tar fasta på de delar som stöder hans synpunkt bäst och skruvar därefter till de ett extra varv när framför sitt eget destillat.

Håller helt med, kunde inte sagt det bättre själv.

Just den här "barnamördar" retoriken är verkligen hysterisk.

Jag har ingen helhetskoll på debatten i Finland, men kan ju skriva några rader trots det.

Det skrevs och snackades en del om Pratkvarnstad i Finland efter hans första herostratiska verk, Spelaren och i synnerhet Skyldig till skuld. Hans nyaste hopkok Älskade fascism har inte alls väckt samma intresse. Frånsett den där artikeln i Hufvudstadsbladet (29/3 2013) plus något enstaka bokprogram på Yle så tycks smörjan inte ha behandlats i finlandssvenska medier. I finskspråkiga nätmedier kan jag inte hitta en enda rad.

Min egen uppfattning är nog att den breda publiken i Finland struntar fullständigt i Charlatarnstads nyaste utfall. Alla historeintresserade som följde med den tidigare debatten insåg ju omgående hans okunskap och oförmåga att sätta historiska händelser i sitt sammanhang, vartill kom till hans skamlösa (ursvenska, kunde man säga) besserwisserattityd och patologiska narcissism. Varför ska man bry sig om en sån nolla? Det kommer alltid att finnas folk, inte minst svenskar, som ser som sin uppgift att predika moral för sina grannar, trots att de själva saknar såväl moral som faktakunskaper och argumentationsförmåga. Det bästa är att ignorera dem helt.

Som jag skrev i min egen kommantar till Hbl-artikeln, får fil.arns galenskaper mig att tänka på ett par sovjetiska bläcksuddare som under finlandiseringens dystraste år väckte stort uppseende i Finland med sina böcker. Både Viljam Pochljobkins (1923-2000) Suomi vihollisenä ja ystävänä (Finland som vän och fiende) från 1969 och pseudonymen Jurij Komissarovs, alias Jurij Derjabins (1932-2013) Suomi löytää linjansa (Finland hittar sin linje) från 1974 är exempel på sovjetisk historieförfalskning i sin renaste form. Visst fanns det också i Finland sovjetfrälst tokvänster, taistoiter, som pissade på sig av förtjusning över de här "radikala och progressiva nytolkningarna" av Finlands historia, men alla seriösa historiker fnös stilla åt dumheterna. Av hänsyn till vår vänskap med Sovjet var fackmännen ändå måttfulla sin kritik.

Mannerheim har hånats och smutskastats och bespottats och utsatts för lögnpropaganda i snart 100 års tid. Av de röda under finska inbördeskriget, av Sovjetunionen och dess lakejer bland de finska hemmakommunisterna, av sovjetimperialismens nyttiga idioter i andra länder, av 60- och 70-talens modernister och vänsterradikaler, och på senare år av en och annan bortkommen teaterråtta eller sluskrappare. Har deras utfall haft verkan? Mannerheim sitter fortfarande kvar på sin sockel i centrum av Helsingfors, försvarets fanfest firas allt framgent på hans födelsedag den 4 juni, Mannerheimmuseet lockar stora besökarskaror, och Mannerheims barnskyddsförbund har inga planer på att byta namn ... De rabiata skränen från en Henrik Refaat al-Pratkvarnstad är som en fis i rymden.

För vad en förvirrad liten plutt i Stockholm säger? Så skulle bara diktaturmakter, där man inte förstår sig på pressfrihet, reagera. Det är inget konstigt med att ha fel, det är tillåtet faktiskt.