Citat:
Det är för mig oförsteåligt hur det kommer sig att RMV utför obduktioner på ett sätt som antyder att man redan är säker på att inget brott begåtts. Då riskerar man givetvis att hamna i denna mycket pinsamma situation. Särskilt underligt är det att det samtidigt finns rättsmedicinare som talar om mörkertal gällande brott som liknar vad man hävdat i detta fall. Om RMV är övertygade om att det pågår sådan brottslighet inom svensk sjukvård borde man väl "ta chansen" att göra ett bra jobb den gång man blir inblandad i en relevant utredning?
Ja, man kan fråga sig varför det bara togs ett blodprov i det här fallet.
Jag vet inte men jag misstänker att förklaringen kanske finns någonstans här:
Rättskemiska laboratoriet handlägger cirka 100 000 analysärenden varje år. Ungefär 5% av dessa avser obduktionsfall (olycksfall, dödsbränder, självmord, förgiftningsfall och fall där misstankar föreligger om att fel eller försummelse begåtts inom hälso- och sjukvården). Av resterande 95% avser trafikärenden, polisärenden, kriminalvårdsärenden och vårdärenden Det absoluta flertalet analyser avser följaktligen blodprov tagna på levande personer och gäller antagligen alkohol, narkotika och droger.
I obduktionfallen, där det alltså handlat om att fastställa dödsorsaken, är den antagligen oftast rätt klar redan från obduktionen och den rättskemiska analysen är snarast till för att avgöra om alkohol eller droger bidragit snarare än orsakat dödsfallet. I det läget är kravet på noggrannhet ”måttligt” och man kan antagligen nöja sig med ett blodprov och analys med en icke ackrediterad screeningmetod. (Enligt ISO 5725 avses med noggrannhet ”förmåga att ge ett korrekt resultat (riktighet) eller att upprepa ett givet resultat (precision)”).
I de fall där det kan misstänkas att förgiftning verkligen orsakat dödsfallet, d.v.s. självmord, mord och att fel eller försummelse begåtts inom hälso- och sjukvården räcker det inte med ett blodprov. RMV har ju själva bekräftat att man inte från ett blodprov taget post mortem kan uttala sig om när eller hur en påvisad koncentration i t.ex. lårvensblod uppkommit. För det krävs kompletterande prover från andra delar av kroppen (hjärtblod, ögonvätska etc).
Varför togs då bara ett blodprov i det här fallet. Jag tror det beror på det rättsläkaren kom fram till vid obduktionen: ”I dagsläget är dödsorsak och dödssätt oklara, men att de sammantagna fynden talar för att [flickan] avlidit till följd av sviterna av den omfattande hjärnblödningen”, var samma bedömning som läkarna på BIVA gjort med stöd av MR-undersökningen. Det föreföll säkert också mest sannolikt med hänsyn till beslutet att avbryta intensivvårds-behandlingen och låta naturen ha sin gång. Ändå måste det betraktas som ett allvarligt metodfel eftersom beslutet att bara ta ett blodprov (underförstått) innebar ett antagande om att ingen anmärkningsvärt skulle framkomma vid den rättskemiska undersökningen.
Det är också mot den här bakgrunden som man måste se de krav på noggrannhet som måste ställas på den screeningmetodik som rättskemiska laboratoriet använde. Verktyg ska anpassas till det ändamål för vilket de ska användas. Huruvida den kan anses tillfredsställande att man använder en icke ackrediterad metodik i fall som rör fastställande av dödsorsak eller om det, som Olof Beck hävdade, kräver ackrediterad metodik är en fråga som rättsväsendet nu snarast måste ta ställning till. Det beslutat måste då också avse både provtagning, analys och utvärdering av analysresultaten. En kedja är som bekant inte starkare än sin svagaste länk.
