Det är som det är med Arnstads småfifflande. Än intressantare är ändå vad Arnstad pysslar med rent journalistiskt och intellektuellt. Här är rötan alarmerande. Utan att göra anspråk på någon som helst komplett översikt är det här vad jag spontant kan minnas:
1. Arnstad har skrivit en bok om fascismen ("Älskade fascism") som baseras på Roger Griffins fascism-syn och definitioner, men där Roger Griffin praktiskt taget avskriver fascismen som politisk kraft och fara i Europa (pga. historiska erfarenheter och kulturella förändringar), formligen vrålar Henrik Arnstad ut sin privata skräck-prognos om den samtida europeiska "fascismens" troliga maktövertagande (där tex partier som norska regeringspartiet Frp ingår, enligt Arnstad). Här är Arnstad mycket ensam. Det är underligt hur han i varje framträdande använder Roger Griffins namn samtidigt som Arnstad kommer till diametralt motsatt analys om den samtida fascismens farlighet. Troligen har han i Älskade fascism (som jag inte läst) mödosamt avstått från Griffins analys i den centrala frågan om den samtida fascismen.
Artikel där Arnstads idol och vetenskapliga förebild dömer ut faran med europeisk fascism:
http://faschistensindimmerdieanderen.wordpress.com/2012/07/04/roger-griffin-fascism-is-about-rebirth-but-there-is-none/
2. Den berömda (av fel orsak) Norgeartikeln av Arnstad, beställd och framsläppt av Arnstads beskyddare på DN, kulturchefen Björn Wiman. Kommentarer överflödiga. Till och med vänster-Jan Guillou har dömt ut den i Aftonbladet:
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/darfor-forstar-inte-norge-faran-med-regeringens-rasism/
Det var också kulturchefen Björn Wiman som därefter passivt-aggressivt förhalade och förhindrade replik från de som förtalades i Arnstads stolletext om Norge:
http://www.journalisten.se/nyheter/norsk-politiker-anklagar-dn-censur
http://journalisten.no/node/41063
3. En av Arnstads allra märkligaste teser är att Raul Wallenberg är överskattad, framställd här i ytterligare en text framsläppt av Arnstads beskyddare Björn Wiman:
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/privatpersonen-wallenberg-raddade-inga-judar-det-gjorde-svenska-staten/
4. Totalt utskåpad blev Arnstad efter utgivningen av boken Spelaren Christian Gunther. Gunnar Wetterberg skriver (bla i sin anmälan):
"Boken innehåller varken fotnoter eller litteraturförteckning, utan författaren hänvisar läsaren till en hemsida på internet. Det är ingen lycklig lösning. Det gör det svårare att bedöma vad som är vedertaget och vad som är Arnstads egna bidrag. Det blir direkt olustigt när man känner igen en halvsida resonemang om judeskämt från Anders Isakssons Per Albin-biografi, bara nödtorftigt omstuvad, utan något erkännande åt upphovsmannen."
http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/gunnar-wetterberg-laser-spelaren-christian-gunther/
5. Arnstad har återkommande framfört bisarrt avvikande tolkningar av Finland under andra världskriget (utmålat det som fascistiskt och otillbörligt nazistvänligt) och blivit förväntat utskåpad (googla). Ett exempel på replik från en finsk historiker (i mängden) från Finlanddebatten:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/arnstads-bok-ar-inte-serios_375750.svd
6. När bin Ladin sköts i Pakistan av ett amerikanskt SEAL-team, framförde Arnstad på nu nedlagda debattsidan Newsmill att bin Laden istället skulle ha ställts inför en sorts Nurnbergrättegång.
Den som orkar googla kommer att upptäcka fler superskruvad texter som närmare granskade är skrivna av en person som både är naiv i praktiken och storhetsvansinnig vad gäller synen på de egna förståndsgåvorna. Det är svårt att se hur det här i grunden icke hållbara karriärbygget ska överleva många texter till.
Den som är intresserad kan även söka vidare på Arnstad på DN:s hemsida. Där och annorstädes finns mer märkligheter. Arnstad har tidvis arbetat på DN-kultur som allmän artikelskrivare/journalist utan särskild politisk kantring. Ibland, allt oftare, har han dykt upp som allmänt akademiskt-lärt orakel i DN och fått kommentera särskilt det allt mer utvidgade fältet rasism. Arnstad slåss nota bene själv för en radikal utvidgning av vad begreppen "fascism" och "rasism" ska innefatta. Ibland har han som i fallet med Norgeartikeln skrivit rena debattartiklar i DN-kultur. Så hans roll på DN är vid och ständigt skiftande.
Enligt min mening står mysteriet med Arnstads "rise to fame" främst att finna i dennes relation med kulturchefen Björn Wiman, som under åratal befordrat och beskyddat sin skyddsling. Troligen berör inte heller den dråpliga ljugarhistorien om "Arnstad Pansargeneralen" Wiman. Däremot kommer Arnstads bristande förstånd i det långa loppet att skada Dagens Nyheter (som norgehistorien), och den ansvarige inom DN är Björn Wiman.
En slutlig notering är att Arnstad på Twitter, där jag följt honom en längre tid, har positionerat sig som vänstersosse, men framför allt som radikalfeminist. Man kan säga att Arnstad här bygger en överlevnadsstrategi inför framtiden med folk som av ideologiska skäl aldrig kommer överge honom, oavsett hans ställning som intellektuellt. Smart.