Kunde Tyskland ha vunnit andra världskriget?

Jag kollade på Wikipedia nu. Där uppges 1 332 000 västallierade för invasionen av Normandie mot 380 000 tyskar, och för Bagration 486 493 tyskar plus 400 000 understödspersonal som kämpade mot 2 331 700 sovjeter plus 79 900 polacker, om man ska vara noga.

Hur som helst blev det för mycket för tyskarna eftersom deras fiender dessutom hade överläget på resurssidan.

Din beskrivning av andra världskriget på östfronten påminner om Baghdad Bobs 1991. "Men, om nu ameriikanerna begått självmord - varför ser vi deras stridsvagnar avancera rakt bakom dig"?"

Sanningen var att Tyskland satte in alla trupper de hade 1941-42 mot Sovjet, och bara aningen mindre 1943. Överlägsen taktik vinner inte mot överlägsna nummer och strategi, utan Tyskland var kört redan före operation Torch.



För att hårda data är hårda data, oavsett vilken diktator- och folkmordsheilare som producerar dem (låt vara att data ofta behövde vänta på dikaturens fall). Tyska armén tog runt 85% av sina förluster i öst. Det förringar inte Stalins diktatur, folkmord i Ukraina, fuckups inför 1941, alla snaskigheter inom Sovjets gränser innan 1945 eller alla fördragsförbrytelser efter 1945, utan de är rena fakta. Som nyliberal är jag milt sagt neutral (eftersom båda hade dödat mig om de fick chansen), men nazitysklands militära makt blödde ihjäl på Sovjetiskt territorium 1941-43. Ryssarnas förmåga/vilja att stå ut med detta blodbad är en annan historia ..,

Grundproblemet för tyskarna var att man inte hade något sätt att vinna över Storbrittanien. Det enda man hoppades på var att en seger på västfronten (dvs ockupation av Frankrike) skulle medföra att britterna satte sig vid förhandlingsbordet och att det på något vis blev fred. Detta hade möjligen inträffat om inte Churchill blivit vald till premiärminister 1940.

Jag är av uppfattningen att tyskarna hade kunnat vinna WWII på ett tämligen enkelt sätt: om man 1939 hade haft ubåtsstyrkan av 1943 års modell. Dvs avsevärt fler samt till viss del även bättre ubåtar (och torpeder). Sanningen är att tyskarna var väldigt nära att lyckas med sitt ubåtskrig ändå. En faktor som hade ökat sannolikheten att vinna ubåtskriget ytterligare vore om tyskarna hade lyckats få Spanien och Portugal att gå med i Axelmakterna, och att man därmed kunde basera flyg (främst för spaning) i nordvästra Spanien och på Azorerna samt ha utåtsbaser betydligt närmare operationsområdet. En bieffekt av att få med Spanien i Axelmakterna vore att möjliggöra erövringen av Gibraltar, men i det stora hela är nog detta av tveksamt värde.

En av de mest fascinerande sakerna med WWII är att amerikanerna faktiskt lyckades med det tyskarna misslyckades: att med ubåtar och flyg helt knäcka en industrialiserad ö-nation (dvs Japan). USA hade aldrig behövt invadera Filipinerna och de flesta öarna, det hade räckt med Marianerna.

Tyskarna hade haft goda möjligheter att redan 1935-36 börjat bygga ut ubåtsvapnet på allvar istället för att satsa på ytstridsfartyg, där man var dömd på förhand att aldrig komma i närheten av Royal Navys numerär. Det hade faktiskt räckt med att Kriegsmarine avstod ifrån att bygga dom 5 stora ytstridsfartygen Scharnhorst, Gneisenau, Graf Zeppelin, Bismarck och Tirpitz. Stålet för att tillverka dessa (samt personal till besättning) hade räckt till 200 st typ VII ubåtar. Man hade därmed haft 5 gånger så många ubåtar vid krigets start, och under förutsättning att ubåtsbesättningarna hade varit välövade är jag övertygad om att tyskarna därmed hade kunnat få Storbrittanien till att kapitulera redan i slutet av 1940 eller början av 1941. Därefter hade man i lugn och ro kunnat genomföra Barbarossa framgångsrikt. USA hade aldrig kunnat blanda sig i kriget förrän det redan var försent.

Nja, mängden stål som gick åt till Scharnhorst, Gneisenau, Bismarck, Tirpitz och Graz Zeppelin
motsvarade ungefär en veckas stålproduktion för Tyskland, så stålet var knappast gränssättande,
utan det var snarare kapaciteten att omvandla stål, koppas, bly, gummi m.m.
till båtskrov och alla dess olika komponenter och delsystem.

Vidare så skulle en tysk storsatsning på ubåtar och ingen produktion av större örlogsfartyg
ha lett till både militära och politiska konsekvenser i Storbritannien och Frankrike.

Militärt att britterna knappast hade beställt 11st nya slagskepp och Frankrike 4st,
utan att britterna istället hade lagt dessa resurser på att tillverka eskortfartyg
och att utveckla sensor och vapensystem till dessa,
samt att fransmännen eventuellt skulle ha lagt mera resurser på markstridskrafterna och flygvapnet.

Politiskt att britterna nu skulle uppleva ett mycket större hot från Tyskland
(ett par tyska slagskepp kunde aldrig hota Storbritannien,
men det skulle en stor ubåtsflotta kunna göra)
vilket skulle kunna få britterna att välja att gå i krig tidigare, t.ex. för att försvara Tjeckoslovakien.

Utan hotet från Scharnhorst och Gneissenau så skulle även invasionen av Norge ha försvårats,
vilket hade kunnat få omvälvande konsekvenser åt båda håll.

Om de iberiska nationerna hade gått med i axelmakterna hade ju alla deras kolonier och besittningar genast övertagits av britterna tämligen omgående. Det skulle snarare gynna britterna i och med att de skulle få fler ubåtsjaktsbaser.


Det kan enkelt förklaras med att USA kunde knäcka Japan relativt lätt tack vare att man var såpass mycket starkare ekonomiskt. Tyskland hade inte samma överlägsenhet mot UK och hade dessutom USA att ta hänsyn till.


Förutom att vi bortser från att Tyskland inte hade kapacitet att bygga fler u-båtar utan omfattande investeringar så kanske det vore på sin plats att fundera på huruvida Amiralitetet hade helt enkelt struntat i att tyskarna började massproducera u-båtar? Man kom ju genom bilaterala förhandlingar år 1936 överens om att tyskarna inte fick ha mer än 45% av Samväldets antal u-båtar, och om man antingen inte skrivit under på detta eller valt att bryta mot det hela skulle britterna satsa på större u-båtsjaktskapacitet.

Alla dessa scenarier om hur Tyskland skulle göra bättre ifrån sig i kriget utgår hela tiden från att deras motståndare inte skulle reagera på förändringar som de skulle gjort, och glömmer gärna också att det i själva verket var Tyskland som hade slumpen mycket på sin sida i krigets inledning.

Kunde omfattningen av ett större ubåtsprogram dolts, åtminstone delvis vad gäller kvanitet och kvalitet/teknik? Eller var de officiella och inofficiella möjligheterna för UK att veta vad som pågick helt enkelt för goda?

Utveckling kunde tveklöst döljas, men att dölja produktion var något helt annan.
Churchill ska t.ex. 1933-1939 via läckor inom underrättelsetjänsten
ha fått detaljerad information om den tyska flygplansproduktionen,
som han använde för att propagera för brittisk upprustning.

Tyskland var trots allt inte ett slutet land på samma sätt som Sovjet
och det tyska kontraspionaget var inte mycket att hänga i julgranen.

Och produktion av större ytstridsfartyg, respektive ubåtar innebar en mycket annorlunda produktion.

Större ytstridsfartyg krävde stora mängder pansarstål, stora ångmaskinerier,
grovkalibriga eldrörsvapen (som krävde extremt specialiserad produktionskapacitet)
och produktion i ett fåtal väl kända varv.

Ubåtar krävde stora mängder med blybatteriet, stora dieslar och torpeder.

Varför var de inte det? Och hur lyckades Sovjet med det?

Med tanke på att man skrev under A.G.N.A. så fanns helt enkelt ingen motivation för att försöka lura britterna. Snarare ansåg Hitler att undertecknandet var början på en allians mellan UK och Tyskland, så att börja planera för ett u-båtskrig vid den tidpunkten var fullkomligt uteslutet.

Låter rimligt. Jag var mer intresserad av de praktiska möjligheterna om viljan funnits, vilka ju Ormen rett ut.

Var någonstans hittar jag de där hårda data som du talar om i din text?

I verkligheten.