Citat:
Ursprungligen postat av
JagHarEnLiten
Självklart är mysgubberiet ointressant. Det skulle vara en lika stor rätts- och vårdskandal oavsett. Men för att förstå hur vården kunde fortgå på det sättet det gjorde, är SB's person intressant. Situationen krävde en patient som spelade med i MN's påhitt, och klarade av att sitta och ljuga för Ståhle och Penttinen. Vad drar man för slutsatser av det?
För min del är jag vid det här laget såpass desillusionerad, så jag tror att Q-kommissionen kommer att komma fram till, att det var just SB:s numera välbekanta förmåga att likt en kameleont anpassa sig till den omgivande [skandalösa!] terapimiljön som gjorde alltihopa möjligt.
Ja, situationen krävde en patient som spelade med i Margit Norells påhitt.
Nu fanns det ju på Säter en patient som hade sådana behov/önskemål som gumman Norell och hennes team inne på Säter kunde tillfredsställa.
Och därför slog fällan igen!
Obönhörligt -och mycket, mycket långvarigt..
Så Q-kommissionens slutsats kommer nog att bli, att detta var ett alldeles speciellt undantag från en i övrigt välfungerande svensk psykiatri.
Olyckligt -javisst, men inte desto mindre bara ett undantag,
det är vad jag gissar slutsatsen vi kommer att få höra.