Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Folköl här med ikväll. Norrlands. Hemmafester brukar vara jävligt roliga om man känner folket. Krogen är inte ofta man vågar sig ut på, eller vågar och vågar, fan ska jag ut för? Antingen så är jag för nykter och kan inte slappna av, eller så är jag alldeles för full. Lite tjack i snoken däremot så drar jag gärna ut.

Trevligt att man inte är ensam ikväll då alla andra tycks ha varit på Bolaget och handlat för att supa skallen i bitar ännu en helg trots att det inte ens har gått en vecka sedan nyår var och gick förbi. Ja, hemmafester kan vara trevliga som sagt, förutsatt att man känner folket och det är så oftast på dom festerna som jag går på, min vänskapscirkel är väldigt liten och begränsad, alla känner alla så blir oftast bekanta på våra så kallade fester. Men men, dock föredrar jag att dricka hemma med musik som man väljer själv, kanske lite bensodiazepiner och sen någon film, ingen press och inget gnäll ifrån någon annan om att man är tyst, tråkig och inte full nog.

Skål på er!

Festar nästan bara i samband till studentföreningar på högskola/universitet. Det blir ungefär som en hemmafest. Mer eller mindre alla är naturare på något sätt så det finns lite mer "udda" personer än vanligt där så det finns alltid någon att snacka med om något intressant om man vill. Det är aldrig bråk eller annat tjafs man märker att det är på krogen/nattklubbar bara man går förbi en på avenyn i göteborg.

En annan företeelse är att jag ganska ofta capsar, ganska vanligt ibland vissa studentkretsar. Man sitter där i ring med en benlängds avstånd till var sitt glas som står i en cirkel omkring "mittenglaset". Sedan har man lite alkohol i sitt glas. När det är din tur kastar du en kapsyl i någon annans glas, träffar man måste de träffa ditt glas, om de inte gör det måste de dricka upp sitt glas. Det är ganska så lagom socialt. Oftast blir det caps på lättöl, annat hade varit hälsovådligt för min del, kan ha mig över tolv folköl på en kväll. Det går att bli full på det också. Det är i alla fall skoj, och jag är bra på det.

Som jag har förstått det så trivs du bra med att plugga. Väldigt mycket intressanta och öppensinnade personer i din omgivning. Tror det är ett måste för oss om vi ska må bra. Märkt av samma grej nämligen. Nu har jag inte börjat på något universitet eller så, men efter gymnasiet så bytte jag umgängeskrets. Det fick mig att kunna vara mer mig själv, vilket var jävligt skönt.

Japp. Det är mycket bättre folk där. Allmänt mer accepterande och jag tror att det hjälper att alla inte känt varandra sedan tidigare och att många kommer från andra sidan landet. Hjälpt mig att komma på vilken roll jag ska ha när jag är social för att det ska fungera i de allra flesta situationer. Bland de viktigaste sakerna som ändrats är väl att jag omlärt hjärnan från att göra kroppen kraftigt fysiskt stressad så fort jag är social. En annan sak som var bra för mig är att jag fått ta visst ansvar och leda andra i samband med introduktionen för nya studenter i höstas. Att lära mig säga åt andra vad de ska göra har haft en oväntat positiv effekt i sociala sammanhang xD

Min närstående med AS hade inget umgänge eller vänner, inget alls. Tror inte ens h*n pratade med arbetskamrater onödan, h*n hade lite kontakt med familj och så och hade ibland partner men i övrigt ville personen inte ha något socialt umgänge.
Är det så för alla med AS eller kan en del ha ett litet umgänge?

Det varierar. En del vill inte ha umgänge, en del vill men avstår på grund av social fobi och liknande, en del har umgänge.

Det varierar, för min del så har det egentligen inte funnits nåt riktigt intresse av att ha ett socialt umgänge (iaf inte "bara för att", utan då mer i ett specifikt syfte tex gemensamt intresse osv).

Det som känns lite märkligt är ju att personen vill ha partner och gärna umgås med den och agerar socialt men i övrigt inte har något socialt umgänge alls.
Lite svårt för mig att förstå.

Jag har en halvstor umgängeskrets. I samband med att jag började plugga på universitet, där jag inte känner en enda människa så ville jag bli helt och hållet ensam och jag tänkte träna lite på mina sociala färdigheter. Därför gick jag med i en festförening som har anknytning till kåren här. I och med det har jag konsumerat en massa alkohol och umgåtts med folk det senaste året.

Tack vare detta kommer det ytliga sociala i framtiden inte vara något större problem för att jag lärt mig att hantera det ganska bra.

Å andra sidan kan jag vara helt ensam i några veckor i taget när det inte händer något annat utan att känna att jag vill träffa folk.



En partner kan ge det ytliga relationer inte kan ge. Unika känslor.
Jag har förvisso inte haft en relation men har en på gång, verkar det som efter en konversation vi hade igår. De känslorna som uppstår nu är oslagbara.

Så ni söker alltså kärleksmässiga känslor och ett umgänge på kärleksmässiga grunder fast inte sociala kontakter. Den i min närhet med AS verkar fungera bra på det sociala planet med sin partner. Lite märkligt tycker jag då man inte fungerar på det social planet men just i relationen fungerar.

Uhhh det är mycket att lära sig om AS märker jag och ibland känns allt som en enda röra för mig :-)

Det kan vara så att man har svårt för att inleda vänskapsrelationer samtidigt som ens sociala behov är tillräckligt litet för att ens partner ska uppfylla det. Jag kan se flera skäl till att folk umgås med bara en eller mycket få personer. Litet social behov, eller nån svårighet typ social fobi. Det senare är förstås sjukligt och behandlingsbart, men det förra är helt enkelt ett beständigt personlighetsdrag.