Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Vissa har inte heller något större intresse av närmare relationer. Några få som uttryckt det så i tråden. Det som är enklare när man känner någon väl är att man inte behöver kallprata, man kan vara ärlig och så vidare. Det är enklare än att förhålla sig till flera personer samtidigt, särskilt om man även har social fobi utöver problem med att hänga med eller vad jag nu ska kalla det. Något som är ganska påfrestande i längden. Därför är det så mycket enklare att vara sig själv. En person räcker ganska långt om det är rätt person.

Det är fascinerande hur stor skillnad det är på folk som skriver här i den här tråden jämfört de olika AS-grupperna på fejjan.

Jag identifierar mig så mycket mer med folket här.
Visserligen har jag ingen särskilt grov form och kan föra mig socialt, men folket i diverse AS-grupper på fejjan verkar seriöst smått efterblivna och kan knappt ta hand om sig själva .

Jag har fortfarande inte sett något inläg i den här tråden om "Hur man dammsuger golvet" eller "Hur man steker en biff på enklast möjligast sätt" .

Dock var det inte det jag ville diskutera bara.

Vad anser ni om förändringar i vardagen? Ett av "kraven" för att ha AS är att man ska ha svårt för snabba förändringar om jag minns rätt. Att det ska vara rutin på allt och att inte mycket får vara dynamiskt.
Detta kan jag inte säga att jag identifierar mig med. Jag älskar när en dag inte är den andra lik och kan nästan aldrig vänta på att se vad som händer en helg efter 5 dagars arbete. jag vill definitivt inte bli en soffpotatis som bara glor på film eller spelar DotA varje helg, jag vill ha lite annorlunda action varje helg också.

Jag personligen gissar på att det har mycket med att göra med att AS diagnosen kastas runt lite hejvilt idag. Känns nästan som att vemsomhelst kan få AS bara man träffar rätt läkare.

Men jo, jag förstår till viss del vad du menar. Vissa AS-folk är grava jävla mongos som inte ens vet hur man torkar sig i arslet än mindre hur man för sig i sociala sammanhang och andra är bara lite udda som går emot strömmen eller inte direkt viker sig för alla krystade sociala normer i alla lägen.

Jag tycker egentligen att det är en diskussion i sig. Exakt hur många som har fått diagnosen AS har egentligen AS?

Känns ju egentligen som en jävligt oseriös diagnos när 1/3 av Flashback lite här och var skriver att de har AS.

Ett annat exempel är folket på aspergerforum. Finns vettigt folk där också, men en del verkar helt efterblivna.

Angående förändringar. Har ett väldigt stelt sätt att bete mig på vardagarna. Sova, äta, sitta vid datorn typ. Sen när helgen kommer så är jag mer öppen. Vet oftast inte vad som kommer hända, men jag vet att någonting kommer ske. Lite som Sheldons "anything can happen thursday" om ni kollat på The big bang theory. Det försöker jag applicera så fort jag lämnar hemmet.

Ingen idé att försöka planera för det blir aldrig som man tänkt ändå. Det funkar bra för min del för då slipper jag bli grinig när det inte blir som man tänkt. Framförallt när man är med folk, gör jag saker ensam så planerar jag mer.

Jag har mest problem med att mina förväntningar inte uppfylls eller när min planering störs. Har jag planerat något så kan jag ha problem med att det ändras. Likt energi är det mest ett problem på vardagar. På helger så hittar jag gärna på något. Jag är dock väldigt dålig på det här med att planera, jag skjuter gärna upp beslut som att välja vad jag ska göra långt fram i tiden. Jag vet ju inte om något annat kommer att störa planering eller om det kommer finnas något jag hellre vill höra den dagen. Det är lite som att välja mat på restaurang.

Jag improviserar annars ganska mycket, tar saker som de kommer. Blev utslåst över nyår utan mobil eller jacka. Var lite jobbigt en stund, kunde dock dra till min farmor så det gick bra tillslut.


Det jag tycker är så märkligt är att många här på forumet känner så väldigt många med AS. Vad fan, jag vet en i min klass som har det och ADD. Jag har träffat några med mer och mindre drag och några få med ganska kraftig. Typ en som pluggar matte här på universitetet, jag har ganska mycket respekt för honom. Han drar på lite fester då och då och försöker verkligen men det ser ut som han är ganska obekväm. Börjar man prata matte eller annat han är intresserad av så lyser han upp

Kan aspergare vara mytomaner? Eller snarare att ljuga om småsaker tvångsmässigt?

Kan är en dum formulering. Självklart kan en med AS vara mytoman. Mytomani är ju en sjukdom, svårt att säga hur demografin över den ser ut. Det är dock inte lika troligt som andra att "vi" håller på att ljuga om "vad tycker du om detta". Jag kan tänka mig att vissa som har är kass med det sociala kan börja ljuga för att få uppmärksamhet. Det är dock inte något annat än vad som händer hjos vissa andra obekräftade barn. Jag har lite "problem" med att inte vara vara ärlig när det kanske inte är så lämpligt, typ om någon frågar vad man tycker. Å andra sidan har jag ganska lätt att dra en liten lögn för att det kommer bli mycket enklare på det viset.

Jag förstår.

En annan fråga - hur gör man när man dejtar en kille med AS? Han skriver till mig varje dag och bokar in dejter men vi kan bara ses på hans villkor, och det får mig att känna mig så knäckt och obekräftad. Han säger "saknar dig just nu" typ en gång i månaden. När vi ses så får jag knappt någon mat för han kan inte se mina behov och att jag är hungrig, haha. Ni som är tillsammans med en AS - hur stod ni ut under dejtingstadiet? Hur lyckades ni lita på att det var just dig han tyckte om?

Om han inte skulle vara intresserad av dig så skulle han nog inte höra av sig och umgås med dig. Jag har AS och har aldrig varit i ett kärleksförhållande för att det tar för mycket energi av mig, blir trött när jag umgås med vänner också. Tro mig, han vill vara med dig! Det är nog mer jobbigt för honom.

Tror ni att Bob Dylan har Asperger? Funderat på den ett tag och han visar rätt många AS-symptom. Finns det nå mer nutida kändisar som har AS eller tros ha det? Sångaren i The Vines har gått ut och sagt att han har det.

Dan Aykroyd (Ghostbusters) är diagnosticerad med AS och Tourettes.

Om han hör av sig frivilligt är det ju jättebra. Om han liknar mig alls så är det ganska sällan man saknar folk och när man väl gör det känner man ganska starkt för personen. Mycket möjligt är att han har problem att yttra detta också. Det kan vara väldigt svårt.

Säg till att du är hungrig innan du blivit det eller så, fråga om ni kan äta något. Om han inte ser dina behov, visa dem.

Jag har AS själv så jag kan inte säga hur det är att dejta någon med det. Jag har inte haft ett förhållande heller. Var dock på något dejtliknande för drygt en vecka sedan. Det gick bra och ser lovande ut.