Finns själen?

Du kan ju reflektera över ditt varande och till och med välja ditt öde, till skillnad från djuren.

Du vet inte att djur inte reflekterar över sitt varande eller att de klarar av att välja sitt öde. Vad säger att vi klarar av det ens?
Grundlösa påståenden som vanligt.

Goddag .... yxskaft. I relation till BJs text.

En sak som jag vart att fundera över när någon säger "Finns det någon vänlig själ är inne som kan tala om..." Sedan är faktumet att den personen tror inte att själen finns. Vilken själ är det då den personen syftar på? Eller är det bara ett uttryck? Kan någon reda ut detta, för mig känns det konstigt att fråga om en själ, när den personen inte tror på själen finns.

Det är bara ett uttryck.

Du får nu nog besvära dig med att läsa tillbaka i tråden .... där definitioner av "själen" var aktuella.

Alternativt kan du möjligen förlita dig på min sammanfattning: Dom teistiska apologeter kom inte med annat än glidande jämförelser mellan medvetandet och "själen" eller den vanliga typ av ad hoc/cirkelargument.

Själ i det sammanhanget är detsamma som liv. Vilket det också faktiskt kan betyda i bibeln.

Vad gäller Syrien och fler ställen så gäller inte ens djurens lag, hellre fly än illa fäkta - människan strider på och det inte sällan i guds namn dessutom, lite märkligt att det ä'r där gud hyllas som högst, krigarlusten upprätthålls genom de ständiga tvisterna. Lite märkligt att så många böner får människor så stridslystna och ser våldet som problemlösande.

T.o.m djur förstår när våld inte längre löser propblem, de har nog med reflektionsförmåga att söka marker där strid kan undvikas, men inte där gud bor.. det tycker jag är gudasagans akilleshäl, djur tar åtminstonde eget ansvar för eget våld! Men människan fortsätter intrigerna istället, dt kallar jag för svag vilja och svag livslust, dvs stukad överlevnadsinstinkt. Något ja det måste ju vara något.. är rubbat och det kan vara att barriären gud.. pressar tankeverksamheten och hämmar människan rejält.

Djur ceremonierar inte, ett obefintligt hinder. Men likväl de har personlighet. Det är alltså gudsrigiditeten som fyller upp skallen på folk.. där lösningsfokuserad fredskärlek borde ha varit mycket högprioriterat.. händer ju inte. Egypten likadant, nu har de börjat vettvillingsmetoderna igen och det går likförbannat alltid hand-i-hand med gudasagan (som en bakterie i huvudet).

frågan man måste ställas sig är ju ändå, cui bono?

Ja men att redan nvända sig av metaforisk medspelare (gud) kan jag inte tro gynnar, snarare n edgräver människors förmågor att tydligare se vilka intriger som faktiskt utspelar sig, redan INNAN striden är ett faktum.

För mig framstår det oerhört labilt att hålla en doktrinell gudsupptagning, om vi håller oss topic/då själen ären typisk religiös term och gravt ospårbar...


Det är där man borde bistå med betydligt mer massiva fokuserade intgerventioner - men det görs inte, jag förstår inte varför, alla sidor har sin hämdlystnad.. över också gamla strider. tycker du man för gynnande möten?


Som försöker fokusera människors vilsenhet? Att be hårt, är ju tecken på att vilsefarenhet nått allvarligare grad - inget direkt nöje vad man sett. Det skulle ju inte behöva bli totalitärt och kommandostyrt, det där med gud.


En ond cirkel vad det verkar. Kommer ju aldrig ta slut.

(Ett första steg : religiösa friskolor bör avvecklas, fortast möjligt, tycker det är akut då det enbart är strategi.) .. så kan man ha sin personlighet ~ egokärna/personlighet.. ifred ändå. Men.. det är tyv. inte så enkelt.

Åter till topic nu annars kommer varningar att delas ut. /Mod

Så andar orsakar dumhet?

Om någon fått en rejäl smäll i huvudet och efter det tappar 30 IQ-poäng, då beror det alltså inte på en hjärnskada...utan att en dum-ande tog sin i skallen?