Hur fan tänkte han här? (pappan till barnet flyttar långt bort)

Så jag är fördomsfull, lågintelligent, har en osund människosyn, är bitter, frustrerad, värdelös och min mamma kanske är en kroghora. Ja, jag tycks då ha trampat någon på tårna i alla fall.

Jag ser inget konstigt i det.

En man som väljer utbildning och en ny intellektuell, djupsinnig kvinna i sitt liv framför en till synes obildad dyslektiker utan drömmar.

Naturligtvis vill han så långt bort från dig som möjligt. Inte svårt att inse. Barnet är ju också smittat av dina gener och påminner förmodligen för mycket om misstaget med dig.

Vill du ha sympati får du skriva på Familjeliv. Här får du mannens syn på det hela.

Så jävla typiskt barnrumpor till män som inte kan ta ansvar för vad dom gjort. Är man med på att sätta ett liv till världen ska man tänka till ordentligt innan. Det är ett ansvar i minst 19 år framåt, sen ytterligare en livstid.

Ytliga människor med empatilöshet och endast egocentrisk personligheter finns för många av. Ett barn är inte ett nytt fruntimmer eller ny karl, eller en ny mobil. Det är en levande varelse man ska se till det bästa.

Vad jag vet så tycker jag att du ska ta ett besök hos familjerätten för har ni gemensam vårdnad och om barnet bott lika mycket hos er så får han inte flytta utan ditt medgivande.
Däremot om barnet bott hos dig, mer, så kan han göra så. Du däremot då får inte ens byta adress på samma ort utan hans medgivande. Jag tycker han är en fjant och inte värd namnet pappa. Man förtjänar att vara förälder, man är det inte per automatik i min värld.

Sätt inte barn till världen alldeles för lättvindigt. Tänk efter före så kan mycket lidande slippas. Att han väljer en ny kvinna framför sitt barn talar sitt tydliga språk och hur mycket skit en del här inne skriver om intellekt o dyl. så är dom då inte bättre utan snarare sämre som har så sjukt tankesätt.

Barn är det viktigaste som finns och det är barn som ska vara prio 1 och prio 2, därefter kan man börja tänka på någon annan. Att tänka på sig själv först när man har barn talar bara för lågt iq, lågt eq, och lite psykopatvarning.

För det första. Ingen kan tvinga en förälder att bo kvar. Det fattar du väl själv att en omyndig person inte kan stå skriven hos nästa hyresgäst. Eller? Så fungerar det inte av förklarliga skäl. Ta reda på fakta innan du vräker ur dig om hur det fungerar. Däremot kommer barnet ( om han skulle vara skriven där) per automatik flytta med pappan. Är han skriven hos mamman så kan han flytta ändå. Fattar du verkligen inte det? Vem ska hindra honom? Polisen?

Jag tycker pappan är ytterst ansvarsfull som vill ge sitt barn en bättre förutsättning. Det finns ingen risk alls att barnet far illa av att han flyttar. Problematiken ligger inte på det planet. Problematiken är att föräldrarna inte klarar av så enkla saker som att samarbeta under rådande omständigheter.

I din värld så ska man sitta på arslet i 19 år för att sen orka göra något. Aja är man wt så brukar det ju fungera så. Vanliga människor förändrar sin livssituation ganska många ggr under livet. Den här pappan är varken den första eller sista människan som gör det.

Man har sitt barn för resten av livet. Visserligen blir de vuxna men rent känslomässigt kommer man alltid vara bunden.

Ja du.. Vill man att ens barn ska leva mitt i en krigshärd går man till till familjerätten. Det är en process som kan ta år av juridiska krig om det är bra för barnet får du gärna förklara för mig hur du tänker.

För övrigt tycker jag att mamman är en lika stor idiot som pappan. Varför valde hon den idioten som far till sitt barn? Varför är mamman så ovillig att ha sitt barn? Odla sina intressen? Varför det? Är man förälder så ska man ju inte hålla på så enligt dig.

Sluta elda på! Barnet är den som sitter emellan. Se det som att det här ger även mamman utrymme att kunna och våga tänka på förändring. Nu är barnet 3, när pappan är klar med utbildningen så är han 6. Barnet kan då flytta till pappan så mamman kan utveckla sig och förverkliga sina drömmar. Eller när barnet blir tonåring så kanske han hellre bor hos pappa i STHLM istf hos mamma på bonnvischan.
Ska han inte få göra det då? Varför då? För det inte är rättvist för mamman? Skärp dig!

Du orera så mycket om hur fel farsan gör. Men hur jävla fel gör inte mamman som har skaffat barn för att ha det halva tiden? Psykopatmamma, empatistörd osv, osv enligt dig. Jag tycker inte det. Jag förstår att hon kommer att få ta mer ansvar och att det kan kännas tungt. Men man kan fan lösa det också, som jag tidigare skrev. Be mor och farföräldrar eller så kan pappan betala barnflicka ett par kvällar i veckan.

Stackars dina barn, stackars alla barn som får leva i miljöer där kriget är viktigare än dom själva.

Man har fått förmånen att bli förälder, varför förstöra den tiden med att kriga med den andra föräldern. Förklara för mig, så jag förstår inte hur det kan vara det bästa för något barn. Hur vuxna människor som dig kan förespråka psykisk misshandel istället för att jämka sig.

Jag har en son på lite drygt 2 år. Jag & hans pappa har gemensam vårdnad samt har honom 50%. Vi är
alltså inte tillsammans längre och har inte varit det på ca 1 1/2 år.

Vi inte bästa vänner, jag och pappan, utan respekterar varandra samt försöker att alltid lösa småproblem
så d blir smidigast för våran son.

Nu i dagarna berättar pappan för mig att han i höst tänker börja studera i 3 år, 60 mil bort från staden vi bor i idag.
Att utbildningen finns i våran stad oxå verkar inte spela någon roll då han vill ha en "nystart" samt att hans
tjej sen nåt år sen tillbaka kommer ifrån/bor i Sthlm.

Han föreslår att jag ska ta hand om våran son här där vi bor nu och att han själv ska komma ner varannan helg och
då umgås med sin son lördag och halva söndag hemma hos sina föräldrar då han tydligen ska säga
upp sin lägenhet här.

Till saken hör väl oxå att han hävdar att för ha råd med den här utbildningen så måste han bo hos sin tjej i sthlm
och hon kan inte tänka sig att flytta hit för hon har sitt "jobb" i sthlm. Vi kan säga att hon är konstnär.

Jag är helt ställd över detta då pappan i övriga frågor fungerar helt normalt å är ansvarsfull i övrigt.

Jag vill hävda att om han vill göra nåt som eg enbart gynnar honom sj så får han mecka så han får d
att funka. Att han tar beslut sj som vänder upp å ner helt å hållet på min sons och min egen tillvaro verkar
han helt plötsligt inte bry sig om.

Att jag har meckat som fan med arbetstider och gått ner i tid/lön för att d inte ska gå ut över hans jobbs
bryr han sig inte heller om. Alla beslut jag tar ang ALLT så ser jag alltid till att d blir bäst för min son, sen hans
far och sist min egen skull. Han och jag delar på ett ansvar och vi har delat upp det 50/50. E d då rimligt att han
"avsäger" sig ansvaret, sin sons uppfostran samt låser mig rätt så rejält då jag oxå har lite planer på att byta
jobb bl.a med helt andra arbetstider än dem jag har idag?

Jag bad pappan ge mig EN anledning till varför detta skulle vara bättre för vår son än om han(pappan) kan
försöka övertala sin sthlmstjej om hon kan flytta hit ist å pendla till sthlm? Då sa pappan att han ville prova å
bo i sthlm och om "han är glad så är vår son glad". Informerade praktarslet om att hans sån inte hinner förstå
hur "glad" hans pappa är om dem bara ses 3-4 dagar i månaden. Hemma hos farmor & farfar. Sovandes på
en soffa.

"Man måste få försöka nå sina drömmar" är tydligen oxå ett inövat argument. Jag håller med men man kan
inte bara frånsäga sig ett ansvar, en plikt, ett barn. Då får man försöka nå dem drömmarna inom den ramen
man har skapat sig förfan.

Jag förstår att i framtiden så kommer pappan antagligen hamna i sthlm och att jag ändå kommer att ha hand
om våran son men jag blir så jävla förbannad på att det går att lösa utan att det skulle gå ut nämnvärt
över mig och min son. Om pappan ska "investera" i sig själv så e det väl han som ska tvingas offra nånting?
Inte hans son som blir utan fadersgestalt, manlig uppfostran. Lr jag då, som kommer få sluta upp med i princip
alla mina egna intressen som jag utövar när min son har varit halvtid hos sin pappa? Tar man ett jävla stort
beslut och man är 3 inblandade så ska d väl inte behöva va dem 2 som har en fungerande rutin som ska offra sig
för att den 3e ska få en nystart, fånga drömmar, rama in tavlor fan vet jag.

Kan jag få åsikt lr nåt råd hur jag ska få farsan att förstå hur konstigt han prioritetar?

Om pappan TVUNGET hade behövt flytta dit p.g.a att utbildningen bara fanns där, lr att hans nuvarande tjej
brutit varje ben i kroppen å behövt bli runtputtad i rullstol så hade jag förstått d. Men nu är inte fallet så.

Ett annat argument jag har är att jag har inget bra svar att ge vår son när han väl frågar varför pappa flyttat.
"Han kunde ha stannat här, men valde att inte göra d." Varför? Idiot.

Jag ser det som att han lämnar sitt barn. Han kan läsa samma utbildning här.Eller i grannkommun. 60 mil är förlångt. Att ta sitt ansvar räknar jag inte att "se sin son". Som att det är den enda uppoffringen han ska behöva göra. Nej, jag köper inte det.

Jag är nöjd över min tillvaro som den är, eller ja, innan detta då. Jag har "tagit nya tag"
och startat om mitt liv efter det att vi separerade. Men jag har hållt mig inom vissa ramar för att det INTE ska på något sätt gå ut över min son eller mitt ex övriga vardag. Därför blir jag förbannad över att han verkar ha huvudet i h arslet..

Vad är det han kommer att ge min son i slutändan? Som jag inte ser?

Jag har jobbat i 2 olika världsdelar under tiden min fd hade våra barn .... Han vägrade att flytta eller låta dom följa med. Och jag ansåg att bara för att han var en bitter gubbe som inte ville komma någonstans i sitt liv (och att staten har blivit lika feministiskt och jämställd som resterande sverige), och fick ingen enskild vårdnad. Jag har gått 2 utbildningar och tjänat bra med pengar ... är hemma igen efter några år och är med barnen mer nu ....

Jag har jobbat i 2 olika världsdelar under tiden min fd hade våra barn .... Han vägrade att flytta eller låta dom följa med. Och jag ansåg att bara för att han var en bitter gubbe som inte ville komma någonstans i sitt liv (och att staten har blivit lika feministiskt och jämställd som resterande sverige), och fick ingen enskild vårdnad. Jag har gått 2 utbildningar och tjänat bra med pengar ... är hemma igen efter några år och är med barnen mer nu ....