Hur fan tänkte han här? (pappan till barnet flyttar långt bort)

Så jag är fördomsfull, lågintelligent, har en osund människosyn, är bitter, frustrerad, värdelös och min mamma kanske är en kroghora. Ja, jag tycks då ha trampat någon på tårna i alla fall.

Ja att flytta så långt att delat boende blir problem är inte ok enl lag, inte heller att exempelvis byta skola/dagis för barnen om man har gemensam/delad vårdnad(man får inte göra stora bestående förändringar)
Att flytta och lämpa över allt ansvar på en förälder är kan vara svinigt, olämpligt(kalla det vad du vill) men det är inte olagligt.
Att ingen vill ha barnet boende hos sig är extremt ovanligt, finns en del barn som bor med mor/farföräldrar annars blir det fosterhemsplacering men att räkna med att ha barnen varannan helg då skall man inte räkna med.
Om du av någon anledning har barnen själv och det blir jobbigt att få ihop vardagslivet kan du få hjälp med avlastningsfamilj, en familj som kan ta hand om barnen nån eller några dagar för avlastning.
Att man vill gå på krogen och supa är ingen bra anledning till avlastningsfamilj...

Tingsrätten kan inte tvinga honom till delat boende eller helgumgänge, dom kan inte ens tvinga honom att vara en bra eller ansvarsfull förälder...dom dömer i boende/vårdnadstvister och om en förälder vill göra något med barnen som bryter mot den andra förälderns rätt vid gemensam vårdnad.
Att kontakta familjerätten kan vara en bra ide för att få svar på sina frågor och inte behöva lita på oss anonyma stollar på fb, finns även advokater som man kan prata med utan att taxametern tickar men familjerätten kan sin sak och är gratis.
Att hindra honom att flytta finns dock inga juridiska möjligheter att göra...
Att han gör "fel" som förälder och inte tar ansvar för sitt barn håller jag med om och jag skulle aldrig tänka mig att göra på det sättet mot mina barn(Och skulle aldrig flytta från Göteborg till Tjockhult )
Men rent juridiskt är det en annan femma...

Men då verkar gemensam vårdnad vara bara en bullshit papperskonstruktion som inte är värd nånting? Den ene föräldern kan dra och lämpa över hela ansvaret på den andre, komma undan med att betala underhåll och sen inte behöva göra ett smack mer, inte någonsin mer träffa barnet? Hur kan det då heta gemensam vårdnad om det inte finns någorlunda lika krav på föräldrarna?

Om man har ett umgänges/boendeavtal som av nån anledning inte funkar, ena föräldern vill inte lämna över barnet för att barnet inte vill träffa den andre t ex, då kan man begära polishandräckning för att tvinga barnet att ha umgänge. Man kan också döma ut böter till föräldern. Barn går bra att traumatisera med tvång men tvinga en förälder det går inte. Jag förstår att det är såhär det ligger till, men det är skit.

Skulle man tänka på vad som vore bäst för barnet skulle man låta barnet ha en lägenhet att bo i 100 % med alla dess saker och allt som behövs för normalt familjeliv. Sedan fick föräldrarna flytta in och ut varannan vecka och ha var sitt eget litet krypin att bo i när den andre föräldern bodde i "barnlägenheten". Ingen förälder skulle stå ut med det, men vi begär det av våra barn, för "de är så anpassningsbara"....

Att vissa barn ska måsta flyga ensamma fram och tillbaks bara för att de ska ha 50/50 boende och måsta gå på två dagis låter helt vansinnigt, förekommer det verkligen med så små barn? Det skulle kanske funka med resandet och omställningen om de vore tonåringar, men att gå i två skolor gick knappast.

Äh, jag retar bara upp mig mer och mer, det är inte aktuellt för mig själv heller men det är hårt när lagarna inte alls verkar vara skrivna med tanke på barnen....

Ja alla vuxna människor i Sverige får flytta som de vill men de får inte ta med sig barnen om de har gemensamvårdnad om dem, så det är nog det som dina bekanta har stridit för.

Man kan inte tvinga någon förälder till umgänge så vill inte nån av föräldrarna ha barnen så hamnar de i familjehem men det är nog enormt ovanligt att det är så, då handlar det nog om folk med allvarliga problem.
Spelar ingen roll om man har gemensamvårdnad eller inte, vill du inte kan ingen tvinga dig.

Jag kan tycka att dessa föräldrar som bara drar i väg och väljer att inte umgås med sina barn borde få betala extra i underhåll, är för jäkligt att de ska kunna skaffa barn på barn (vilket många av dem gör) sen bara strunta i dem och låta den andre föräldern stå för allt som har med ett barn att göra (både när det gäller tid och pengar), som sagt de borde få betala mer i underhåll pga det.

Hoppas att du framöver slutar att prioritera andra framför dig själv, som jobb och intressen. Se också till att pappan betalar underhåll, kolla med någon ekonomisk kunnig om hur mycket det borde vara och se till att ställa krav. Hur han har tänkt vet ingen, men det funkar bra för barn att växa upp utan pappa och att dessutom veta att pappan inte ville ha kontakt. Det funkar mindre bra troligen när pappan vill ha kontakt 20 år senare för att han ångrar sig...*talar om egen erfarenhet*

Mja, jag har iaf läst om ett par familjer där man gör just så som du beskriver. Man har 2 lägenheter, en något större där barnet bor heltid med alla sina saker och respektive förälder bor där varsin 2 veckor i månaden.

Tveksamt. Det finns nog en anledning till att det är en förkrossande överrepresentation bland missbrukare och våldsmän från hem där pappan sjappat.

Den föräldern som blivit dumpad med barnet medan den andra stuckit, kan givetvis stämma om vårdnaden och har väl rätt schysst chanser att vinna målet beroende på situationen då. Men det är ju inte säkert att man vill göra det.

Ja precis, det är på grund av det här man kan bli så förbannad när det snackas om att det är barnets rättigheter som tas till vara när det gäller svensk familjelagstiftning.

I själva verket har barn inga rättigheter till sina föräldrar, föräldrar däremot har rättigheter till sina barn.

Om ett barn vill träffa sin förälder men föräldern inte vill finns inget sätt att tvinga föräldern att ställa upp. Barn däremot, blir varje dag tvingade att umgås med föräldrar de inte vill träffa och rentav föräldrar som gjort dem illa eller utnyttjat dem. I teorin ska väl ungar slippa skadliga föräldrar, men i praktiken tilldöms ju till och med pedofiler och misshandlare umgänge med barnen.

Föräldrar kan svika och försvinna, när de dyker upp igen när de känner för det så blir barnen ofta tvingade till en relation. Om ett barn skulle uppfattas som en "svikare" av föräldrarna behöver föräldern aldrig komma i närheten av ungen igen.

Du menar att man stämmer för att få ensam vårdnad? Hmmmhmm... Det är egentligen inte så stor skillnad om man bara kan dra fast den är gemensam? Eller? Lär kosta en del för advokat om man nu behöver det. Sen kan den dumpande komma på bättre tankar med tiden och då kan man ångra sig.... t ex. Jaja, inte enkelt detta...

Ja du ts..

Det här verkar bara handla om dina/exets behov.

Barn under 3 år ska inte bo dubbel OM man inte redan från start har delat allting lika och har varit med barnet lika mycket. Att utgå från barnets anknytning är a och o. Hur det ser ut i ert fall vet jag inget om men ska vi utgå från hur det oftast ser ut så borde barnet bo mer hos dig.

Du och pappan skulle aldrig skaffa barn. Vill man inte ha sitt barn på heltid när man skaffar dem? Frågan gäller båda föräldrarna.

Du låter som en gnällig barnunge för att du ska få ha ditt barn på heltid.

Du borde fundera lite på hur ni kan lösa så att pappan kan gå den utbildning på den skola han vill. Att låta barnet bo vv med olika dagis/skolor är riktigt psyko. Vem fan av oss vuxna vill byta hem, arbete och kompisar varje vecka? Tänk till lite ni som påstår att barnen tycker det är kul tom. Vad har de att välja på? Och fundera lite på om alternativet och vad ni tror barnet skulle välja själv.

Att ett barn bor hos bara den ena föräldern är inget hinder för att barnet ska ha en bra relation till båda föräldrarna. Bara lös problemen. Ni har ett barn ta ansvar för det. Er kille mår sämre av ert tjafs och bråk än att bo mer hos ena föräldern.

Om du nu försöker hjälpa pappan i att kunna genomföra sina mål så kanske du också kan få den möjligheten när han är färdig. Hjälp varandra istf att stjälpa varandra.

Lite praktiska råd:

Skaffa Skype så sonen och pappan kan se varandra ett par stunder i veckan.

Pappan kan ringa och säga god natt till killen varje kväll.

Sätt upp ett umgängesschema som är rimligt. Inte hur ni önskar att det ska vara. Att boka upp mer än vad man klarar av fysiskt, psykiskt och ekonomiskt är bara en källa till mer bråk. Glöm, för all del inte loven.

Be exet prata med sina föräldrar om de kan hjälpa dig att hämta på dagis ibland eller ställa upp när du måste ha barnvakt.

Prata med dina föräldrar om de kan ställa upp.

Om inget fungerar be exet skaffa någon barnflicka som han betalar för ett par kvällar i veckan. Ha bestämda dagar så inte du jämt ska behöva be om hjälp. Det är tärande att vara hjälpsökande i långa loppet.

Bestäm att ni alltid delar det ekonomiska runt barnet. Gör ett "kontrakt" så ni vet exakt vad som gäller. Glöm inte att "kontraktera" vem som betalar resorna.

Skriv ner era önskningar på varsitt papper och byt med varandra. Försök hjälpa varandra att genomföra bådas önskningar och mål. Ta bort det som är omöjligt att ordna, då menar jag omöjligt inte "jag vill inte". Rättvisa är att ert barn mår bra. Inte hur mycket ni har honom mm. Se bara till hans behov. Det är INTE att bo vv utan att få ha föräldrar som beter sig vettigt och vuxet.

Be familjerätten om hjälp om ni inte klarar av det.

Lägg av med hot om rättsprocesser. Om du startar en nu så beror det på att du är bitter. Exet blir ingen dålig förälder för att han vill ändra något för en begränsad stund. Ditt barn far inte illa när han träffar sin pappa vh. Du ska ge fan i att ta ut din bitterhet på barnet. Gemensam vårdnad ska det vara när det inte förekommer någon fysisk/psykisk misshandel eller extrema svårigheter att samarbeta. Och det gör det ju inte, det kan inte ens du säga eftersom du hittills lämnat sonen till honom.

Se alltid till att pappan får ta del av barnets göranden när han är hos dig. Berätta om sjukdomar, läkarbesök osv. Gör honom delaktig i allt som rör barnet. Killen behöver få frågor från pappa om hur vardagen sett ut. Det kommer gynna deras relation då pappan visar hur intresserad han är inför pojken.

Berätta för pappan precis hur din oro ser ut. Även om det tycks som det bara är ditt ego som talar.

Sluta gnäll nu ts. Reflektera över verkligheten inte utifrån dig själv.

Personligen undrar jag också hur pappan tänker men jag tycker inte det är orimliga önskemål han har. Det behöver inte drabba ert barn hårt om ni sköter det här snyggt. Hur det drabbar dig.. Det känns som det kvittar, faktiskt. Gå på terapi och lär dig hantera att du aldrig kan ändra andra, bara dig själv. Och att du/pappan inte är viktiga här utan barnet.

Lite råd från besserwissern.

Edit: Ändring syftningsfel.

Jag tror inte man behöver betala för en advokat för sådana mål, men är ärligt talat dåligt insatt. Men ja, man får flytta till Tahiti om man vill efter att man skaffat ungar och aldrig höra av sig igen. Vem ska hindra en och hur? Vad skulle straffet för flytt vara?

Ensam vårdnad betyder att man tar alla beslut för barnet, t.ex vilken skola de ska gå i, om de ska få ta emot en viss typ vård, etc etc, själv. (Med gemensam ska ju båda få ha en åsikt om det). Man får också alla föräldrapenningdagarna om de finns kvar. Underhåll får man ändå, och båda föräldrarna kan ha umgänge med barnet trots ensam vårdnad.

Den dumpande kan återvända, men beroende på hur länge de varit borta och hur dålig kontakten varit under tiden är det väl tveksamt om den återvändande kan få vårdnaden igen, om den som stannat med barnet motsätter sig det och har skött sin roll som förälder. Däremot är det stor sannolikhet att det kommer dömas till att barnet och återvändaren ska ha någon form av stadigt umgänge så som varannan helg.