Citat:
(fetning av mig)Rättsläkarna har ju konstaterat att RO sannolikt lider av allvarlig psykisk störning såväl nu som för sjutton år sedan. Har ni som har umgåtts med honom uppfattat något av detta? Det behöver ju inte yttra sig i form av aggressivitet. Säkerligen är det många med psykiska problem som överkonsumerar alkohol som självmedicinering, men dåligt ölsinne kan man ju ha utan att vara psykiskt störd. Det mänskliga psyket är förvisso en gåta men det är ändå märkligt med en person som lyckas fungera hyfsat normalt i arbetslivet, familjelivet, kamratumgänget i sjutton år trots psykisk störning och trots den ständiga inre och yttre pressen som det måste innebära att leva med ett sådant brott på sitt samvete.
Jag vill gärna betona "hyfsat normalt" och knyta det till frågan om aggressivitet. Om vi antar en personlighetstörning av typ AS, så förtjänar det att upprepas, är jag rädd (inte för att mästra dig, utan för att försöka tjata in några viktiga fakta som alltför många flashbackare vill bortse ifrån - det ser man också tydligt till exempel i tråden om fadermordet i Lund) att det handlar om ett diagnostiskt spektrum. AS kan vara en mycket mild eller en mycket grav autism. Var som helst på den skalan kan man finna beteenden som mentala härdsmältor eller kortslutningar, som kan landa i ett rasande uppträdande. Ungefär som trotsiga fyraåringar som gallskrikande ligger platt på vilket golv som helst, offentligt eller hemma, och inte på något vis kan fås att ta reson. Det här uppträdandet kan vara skrämmande och se aggressivt ut, men är inte nödvändigtvis det. När det gäller det här fallet och lundafallet vet vi inget om hur resp. MGs familj har kämpat för att få sönerna att fungera, socialt och yrkesmässigt osv. Tecken kan visst ha funnits, men ingen har kunnat ana att tendensen att skära ihop mentalt (psykisk utmattning som beror på att AS-personen har det jobbigt med att anpassa sig till en värld som bara är delvis begriplig och insikten finns att det är så) ska kunna ta sig så dramatiska uttryck. I båda fallen kan MG mycket väl ha en stark rational för sitt dödande och den förstärks efteråt - "jag hade rätt, han hade fel" och det går kanske att leva vidare med, även om omgivningen är "för dum för att fatta" (Och har alltid varit för dum för att fatta).
Det är lite intressant att RO, om vi nu antar att han har en AS-liknande störning, i så fall var ett svårt barn under en tid då AS var nyligen* återupptäckt och det måtte ha varit svårare för hans omgivning att tackla hans probelm. Den familjen har i så fall varit väldigt ensam, utan det stöd som MGMs familj i Lund kunnat få i och med att kunskapen om sådant vuxit enormt de senaste 20 åren. Under alla förhållanden är det inte troligt att man inte förstått att något är på tok med barnet, familjerna har kämpat ganska oerhört med det och ofta ganska ensamt - frivilligt eller ofrivilligt.
* här måste jag nog korrigera mig: AS var knappast återupptäckt när RO var barn - här i Sverige skedde det väl ung i mitten av 1990-talet?
__________________
Senast redigerad av tantigheter 2013-12-30 kl. 13:58.
Senast redigerad av tantigheter 2013-12-30 kl. 13:58.
