Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Skitbra! Blev full som ett ägg och hade bitchslap tävling med min närmaste polare! Hör fortfarande inte ett skit på mitt vänstra öra och är röd där som fan!!!!

Jag hoppas alla mina andra AS bröders och systrar hade ett kul nyår som mig! Fast jag betede mig som en idiot som vanligt och gjorde illa mig men det är för fan nyår en gång om året och det måste få spåra sig lite på i alla fall!

Skälv så låste jag ute mig i måndags, bor i ett korridorrum och jag hade två nyckelknippor liggandes på skrivbordet. Jag tog fel nycklar. De andra i korridoren var inte hemma och huskontoret var stängt och fram till idag. Jag hade varken jacka eller mobil på mig men kunde ta mig till farmor och där kunde jag stanna till idag. Själva nyår lyckades jag fira som jag tänkt, hos en kompis med andra kompisar och ett par stycken jag inte kände. Det blev skoj. Jag blev full, däckade i deras soffa, tog en bakispizza dagen efter. Standard.


Det låter som en trevlig kväll. Skadade mig inte nu, men för några månader sedan så fick jag och några andra den briljanta idén att hoppa in i en buske. Busken var dock ganska gles och jag landade med armbågen mot en sten. Det gjorde lika ont som att slå i svanskotan trots att jag hade druckit en och en halv flaska punsch. Tre stygn, var en 2x2cm stor flik mitt på armbågen.

Kom för någon månad sedan underfund med att jag har Asperger, det har rätat ut stora frågetecken under mina 25 år.. jag gick till VC för att få en remiss till neuropsykologiska och gå igenom en undersökning till diagnosen..

Fick brev idag där det stod att de inte vill ta emot mig pga att jag inte "lider tillräckligt mycket".

Jag var senast för två månader sedan och fick benzo mot min ångest, det vill idiotläkaren att jag ska fortsätta med istället. Jag sa att roten till min ångest (som jag haft hela mitt liv) förmodligen kom från att jag inte visste vem jag var, eller varför jag var så. Nu är jag säker på att Asperger förklarar hela mig. Men jag vill ha en diagnos för att få ro, och komma i kontakt med människor som vet vad det handlar om.. jag känner mig ensam och utlämnad.

vad ska jag göra för att få en remiss?

För att snöa in lite mer på detta så har jag fått intrycket att AS och bilkörning inte är världens bästa vänner och det verkar jag inte vara ensam om. Enligt den här länken så krävdes det i snitt 50 körlektioner för en AS-människa att klara uppkörningen! Utöver det så var det många som inte ens orkade ta sig förbi läkartillståndet, men det är ju en annan femma.

Själv har man hittills blivit underkänd på två körprov. Bättre blir det inte av att de gjordes på en mindre ort och att det första av dem bara var körning genom rondeller och korsningar samt att inspektören enbart sade höger eller vänster. Det känns alltså som att "vi" förtjänar ett extra stort grattis om vi lyckas. Personligen känner jag just nu att jag bör ta taxin resten av livet.

Kan tyvärr inte svara på din fråga, men ville bara tala om att det är ungefär så jag kände/känner också. Innan jag fick reda på att jag hade bland annat Asperger, så hade jag väldig mycket ångest pga att jag inte visste varför jag var som jag vad, varför jag mådde som jag mådde osv. Efter att jag fick diagnosen, så kan jag tänka "Det är för att jag har Asperger, jag tänker annorlunda och saker måste anpassas och jag kan göra dethär och detdär". Typ... Det blir enklare att förstå saker...
Vill också hålla med om detta. Jag började ta körlektioner när jag var 18, och måste säga att jag skulle aldrig göra om det. Jag tog körkort mest pga. att det är det man gör... Men jag skulle aldrig göra om det.
Varje gång jag gick till körskolan, så var det motgång. Jag hade inte diagnosen då, så jag var ju praktiskt taget "normal" fast med inre ångest. Så fort jag gjorde något litet fel så fick jag extrema skuldkänslor och kan tänka på det konstant väldigt länge.

Ett specifikt tillfälle var när jag närmade mig ett övergångsställe. Det var ju sagt att om det var växlade från grönt till gult men att man ansåg man var tillräckligt nära så man var tvungen att nita, att man skulle köra då. Jag var uppenbarligen inte tillräckligt nära, och körde över övergångsstället när det blev rött. Jag såg aldrig det och sade så, men jag körde uppenbarligen mot rött.
Jag gjorde fel och fick världens skuldkänslor, och jag tänker vad som hade hänt om det t.ex. gått över en person, för då hade jag väl kört på den.

Fick köra upp två gånger iom. att jag kuggade första. Det var småsaker som att jag inte gasade tillräckligt mycket när jag körde ut på en landsväg... Andra gången tyckte jag gick sämre, men jag klarade det.
Teorin kuggade jag... fyra gånger? 5e gången fick jag väl precis så många poäng man måste ha för att godkännas. Teorin var nog det jävligaste.

Jag har kört några gånger sedan dess... Hatar att köra. Sätter jag mig i en bil så tänker jag bara "jag kan inte köra.". Det är för mycket man måste hålla reda på. Vad jag är speciellt obekväm med är dethär med filbyte. Jag kan inte avmäta avstånd och vad andra bilister tänker... och parkering ska jag inte ens tala om.
Jag kör inte bil och tänker nog aldrig göra det, inte för att jag behöver dock...

Ja, jag håller också på med lappen för att jag är "tvingad" till det. Aldrig haft något bilintresse för fem öre. Numera går det hyfsat att köra med skolan efter att ha börjat med zink och omega-3, vilka jag personligen mår bättre av och de verkar göra mig lite mer koncentrerad. Uppkörningen däremot gör att nervositeten stjäl precis all uppmärksamhet. Senaste gången tittade jag ner i marken och såg allting i precis sista sekund. Missade även ett par order om att svänga och fick åka och vända ett par gånger.

Hatar först och främst att köra manuellt växlad bil. Jag upplever att det är kopplingen som stjäl det mesta av uppmärksamheten. Är alltid livrädd för att åka på "kärringstopp" vid sväng, även om bilen är i fart. Om kopplingen inte är nedtryckt så kan det hända lyder resonemanget. Dessutom har jag blivit kuggad för att inte ha växlat miljösmart. Skulle gärna vilja köra upp med automatväxlad bil, men avstår för att det är så "handikappat". Jag kanske är ett bevis på att det ligger en viss sanning i det dock. Lyckas jag ta lappen någon gång så lär det bli en sådan bil för hela slanten!

Blev alldeles för mycket fylla. Jag mår som bäst då jag dricker ett par bärs. Funkar inte att blanda öl med massa olika spriter och viner, spårar ur då. Nyår var väl bra ända fram till 12slaget, därifrån minns jag ingenting!

Hur var det själv?

Jobbigt att det skulle bli så, själv gillar jag inte heller att vara helt full och bortom kontroll trots att det är nyår. Drack enbart lite vin och champagne under de sex timmarna som jag var hos mina vänner och blev bara måttligt berusad, vilket var skönt. Har redan en historia av för mycket drickande och minnesluckor så vill inte återuppleva det igen.

Mitt nyår var bra, umgicks med kompisar och ena polarens familj. Vi åt mat, lyssnade på LP-skivor och drack vin, sen gick vi ut på tolvslaget och kollade på fyrverkerierna. Stilla och lugnt nyår vilket var skönt!

Angående AS och ta körkort. Blev tvingad [fick allt betalat och fick börja pga skuldkänslor] av en släkting att ta tag i det när jag var 20 ungefär. Körde landsväg några gånger på ett halvår. Skrev in mig på en vanig trafikskola, men där fanns det inte en chans att jag skulle klara av någonting med tanke på allt folk som var där+allmänt dålig struktur. Till sist blev det intensivkurs på 10 dagar. DET funkade perfekt, det var inte så många elever inskrivna samtidigt och det var si och så många körlektioner om dagen. Övrig tid fick man sitta vid en dator och plugga teori. Riktade all min energi på att pressa in information i skallen bara för att bli av med skiten så fort som möjligt. Tror jag klarade teoriprovet med några poängs marginal [var inskriven på skolan samtidigt som en person jag störde mig otroligt mycket på, det var en bra motivation till att plugga].

Angående AS och narkotika. Amfetaminer är väl en typiskt bra drog för AS-folk. Själv gillade jag det, men det tar upp för mycket tid och pengar och är inte något jag tycker om i längden.
Lagom dos subutex var mitt förstahandsval under några år, men lärde mig leva utan det. Subutex och tramadol är nog de droger som fått mig att känna mig normal.

Låter som ett lugnt och bra nyår! I fortsättningen ska jag försöka hålla mig till den nivån då "festandet" är roligt.

Håller jag absolut med dig om, finns inget bättre än att ha det på en bra och sansad nivå, i synnerhet då man har lätt att tappa kontrollen och behärskningen då man dricker.

Sitter här nu och dricker Carlsberg folköl och lyssnar på The Doors med en snus under läppen, jag har det hellre så än att vara ute bland folk på en smockfull krog eller supa mig full med kompisar, tragiskt men sant.

Jag tycker inte alls det är tragiskt, jag känner likadant. En fest hemma hos någon då man visar varandra olika låtar och dricker gott kan vara hur roligt som helst, att sen stå att köa till krogen och höra massa fyllehundar tjafsa om allt möjligt kan jag gott låta bli. Sitter också och dricker folköl nu, fast Tingsryd.