Citat:
Ursprungligen postat av
Gentlemahn
Ett halvår..? När kärringen ringde och sa att min licensansökan blev beviljad så sa jag till tjejen jag var på dejt med att min katt dog (har inte ens en katt) och att jag var tvungen att springa hem. Fattar inte vad det hade gjort för skillnad om jag hade haft en katt som var död för inte fan hade den återupplivats för det eller något.. Hursomhelst så sprang jag bokstavligen till apoteket, genom berg och skog och vad fan som helst för att inse att apoteket var stängt och att bruden messar vad som hände med katten..
Så var tvungen att ljuga ihop en historia hur den dog och hur mycket den betydde för mig, och såhär ett halvår efter med tanke på hur ofta jag drar historien så känns det som jag har haft katten på riktigt haha.
Haha klockrent! Jag kan verkligen känna igen mig i detta beteende, dock hade jag nog ljugit om något mildare än att min katt hade dött

!
(Sprang också till apoteket när min licens hade kommit, men precis som du så hade dom stängt när jag var framme

)
Ont: Jag har haft Metamina ett ganska bra tag nu, drygt ett år. Jag är väldigt tacksam för att jag har turen att få medicinera med detta licensierade preparat.
OJ oj som jag fick kämpa för att få min Metamina, jag skulle gärna vilja säga att det var värt all energi jag la ner på att jaga läkare hit och dit, etc.
Metaminan fungerar, men inte helt som jag vill. Den är ganska oförutsägbar, ibland ger den mig mega fokus, och ett glatt humör som gör att jag inte hänger upp mig på småsaker. Men det är inte helt sällan som jag blir disträ och får lite lätt ångest också, nästan folkskygg emellanåt.
Någon som känner igen sig

?