Definiera Gud

Det han beskriver låter ungefär som känslan jag får när jag mediterar, om vi exkluderar närvarokänslan. Jag mediterar själv. Det är inte varje gång jag lyckas, men de gångerna jag lyckas hade jag beskrivit som en känsla. En mycket lik känsla (men enormt mycket intensivare) har jag fått då jag tagit ecstasy. Men det faller trots allt till slut ner på att det är en känsla och ett medvetandetillstånd. En skön och trevlig upplevelse, men fortfarande inget annat än en känsla eller medvetandetillstånd.

Kan vi då inte kalla t.ex. derealisation för gud också? Många andra psykiska sjukdomar, situationer, droger, skador eller annat orsakar också ett förändrat medvetandetillstånd. Blir det inte konstigt om man säger att detta är gud?

Gud är en ande. Osynlig.
Det är som en andedräkt. Luften du andas, du kan inte se den.

Men jag kan definiera luften.

En synonym är "jordens atmosfär". Den består av ett antal olika gaser. Främst kväve och syre. Gaserna både håller sin plats och tillförs nya gaser tack vare jordens gravitation, men en del av de lättare gaserna försvinner ut i rymden, och en del ingår kemiska bindningar med andra ämnen. Gaserna ligger primärt ovanför vattenytan, eftersom de är lättare än den vätska som vi kallar vatten. Vi andas luft, och växter använder koldioxiden (en kemisk bindning mellan kol och syre) för sin fotosyntes.

Det är väl en snabb sammanfattning, i alla fall. Så visst går det, trots att luften är osynlig. Faktum är att du själv definierade den när du sa att jag andas den

Det är just det. "Universum" t.ex. är allt vi vet om universum, och allt vi inte vet om universum. Ordet "Gud" uttrycker då något ytterligare. Det är oerhört svårt att förklara. Men "tro", det vet jag inte om man måste göra.

Etymologiskt. 2:a moseboken 3:e kapitlet. När moses står och snackar med den påtända busken.

Sedan talar många om gud som "han, honom, herren" m.m. Aldrig i ordalag som en fet, lesbisk negress. Varför vet jag inte.

Det går inte att definera vad gud är. Hade man klarat det hade man kunnat bevisa att han inte existerar.
Tex asaguden Tor är den gud som skapar åska och blixtar, men vi vet hur åska och blixtar uppkommer och därför vet vi att Tor är en lögn. Den gud som kristna, judar och muslimer ber till har inga förmågor. Vi vet med all säkerhet att det är ingen poäng med att be det kommer inte öka sannolikheten för en viss händelse. Vi vet att gud inte kan skapa oförstörbara föremål för inga sådana föremål har hittats. Det sägs att mänsikan är skapad i guds avbild men det är ologiskt för det finns ingen anledning att som ensam gud ha ett kön.

Det är upp till var och en att ställa sig frågan VAD är gud, Vad KAN han, vilka egenskaper har han? tillslut kommer dom flesta fram till att gud är energi eller något liknanade. Men vad är poängen med att be till energi?

Man kan också se det historiskt. Varför skulle gud låta människan skapas först flera miljarder år efter han skapade jorden, var dinosaurierna ett misslyckat experiment, varför tillåter gud att människor utrotar han andra skapelser som dodon, Varför lät han människor vandara på jorden i hundratusentals år inan han visade sig för en handfull människor (Jesus,Mohammed,Moses...) ?

Det går inte ihop. Man måste då tvinga sig själv tro att jorden är 5000 år.

Detta inte menat konfrontionellt, MEN:

Mysticismen brukar semantisk hålla sig inom raman av det "odefinierbara", där en viss typ av 'gud' KAN få plats.

Däremot är det inte korrekt att vända på det och låta 'guds'-konceptet vara huvud-kategorin som mysticismen är en del av.

(Jag förmodar ... grundat på erfarenhet .... att vi säkert inte står så långt från varann när det kommer till kritan).

Det är bara en definitions-dans, som är helt onödvändig, eftersom det finns mycket mer precisa och specifika definitioner för även det spekulativa.

Jag har snackat med en del katolska präster som gav definitionen att Gud är "ipsum esse", eller "existensen i sig". Denna definition gav mig inget. Vet inte om jag fattat det här rätt, men det verkar som att katoliker påstår att hela existensen i sig har en "själ" eller essens och att Gud är denna essens. Det var en engelsk präst så jag kanske översätter fel, men han kallade i alla fall Gud för "the essence of being".

Väldigt luddig definition som inte ger oss något praktiskt att diskutera tyvärr.

Köper du denna definition?

Gud = En evig och medveten existens som orsakat universum och allt annat.

Gud = En evig och medveten existens som orsakat universum och allt annat och som har väldigt precisa åsikter om vad människan får och inte får göra? En evig och medveten existens som orsakat universum och allt annat och som blir vredgad om han inte får som han vill? Som ett barn?