Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Japp. Men 9/11 spelade in också. Sista manifestationen som vänstern gjorde mot USA var 2003 i Stockholm då det demonstrerades mot det kommande Irakkriget.

Från SR:

"Kristianstad, SR Sörmland, SR Västerbotten, SR Västernorrland, SR Västmanland)
20 000 personer i demonstration i Göteborg
Demonstration i Stockholm mot kriget
Författaren Sara Lidman talar i Umeå
Katja Magnusson inför demonstrationer i Stockholm
Blekingar demonstrerar mot Irakkriget
Flera hundra demonstrerade mot kriget i Irak
Gatuprotester mot kriget i Irak
Stora demonstrationer mot kriget
Demonstration mot kriget i Irak
Demonstration mot kriget
Tusentals i demonstration i Umeå
Irakier demonstrerar mot kriget
Fredsmanifestation i Västerås
Oroliga demonstrationer mot kriget"

Sedan dess. Nada. Inget. USA är trots allt heligt. Allt är heligt sedan dess. Vänstern älskar sin billiga elektronik. Hipsters gillar billiga sneakers. Nötter ifrån Uganda. Härliga globalism!

Det är därför jag använder ordet "regimen". Jag vet inte hur det går till när regimen förmår dessa vänsteraktivister att börja, och att sluta kritisera USA men det är koordinerat på något sätt i alla fall. Så mycket är säkert.

Jag är så gammal att den största delen av mitt liv så har den svenska regimen varit motståndare till alla USAs krig. Men i samma stund som regimen började stödja USAs krig så upphörde alla protester.

Ja, visst är det skrämmande. Och intressant på samma gång. Ta t ex Aftonbladets agerande som en sorts bilaga till Stars and stripes i Syrienfallet.

Man skall inte försitta ett tillfälle att peta vänstermänniskor i magen och påtala detta, så skruvar de lite obekvämt på sig. Ganska kul att se.

Japp. Det är ganska kul att ställa följande fråga (har ej koll på om svaret stämmer dock):

- Vet du vilket krig flest svenska medborgare har dött i efter WW2?

Jag antar att det är Syrien. 15 bara i år väl. Och det är de bekräftade fallen. När man sen går in på vad som karaktäriserar de som dött... då har man fått några gratispoäng.

Har inte Sverigedemokraterna indirekt hjälpt till att i princip förlama den Svenska vänstern? Man gör inte längre några försök till att ens fundera ihop en egen politik. Inga tankar. Ingen kamp. Man brinner inte längre för något. Händelser och orättvisor i världen och i Sverige som man skulle reagerat starkt på för bara några år sedan går helt obemärkt förbi. Den lilla energi som finns kvar går åt till att vara emot Sverigedemokraterna. En tacksam och enkel fiende. Det är lättare att hata SD än att fundera över och tolka övergripande skeenden som drabbar oss alla. Då och då drar man igång en menlös demo ala Kärrtorp. Man går och viftar med lite ljus i någon timme innan man går hem till sina medelklasshem. Lite skönt varma i magen med en naiv tro på att man åstadkommit något. I övrigt håller man sig lugna. Tillsynes nöjda över att vara inne i finrummet med makten.

Jag var på den demonstrationen.

Inte för att jag stödde kommunisterna med Sara Lidman och Staffan Ling i spetsen, nej det berodde på att jag var tvingad av min dåvarande flickvän; vänsterflickor är trots allt mer charmanta. Själv bakade jag en tårta för att fira att att HMS Ark Royal var på väg genom Suezkanalen för att utföra sin av Hennes Britanniska Majestät givna uppgift mot Irak.

Och det leder mig in på nästa fråga: Varför i helvete ska vi kritisera USA mer än vi gör, meiderna är ju full av djävla propaganda för förrädarna Snowden och Manning och Assange?

Jag förstår din känsla för Ark Royal och allt det där och kände likadant. Efter Kosovo -99, Libyen och nu Syrien har jag däremot en känsla av att detta flaggviftande, gung ho, jolly good chaps, "försvara västerlandet" osv bara är nys. Soldaterna, de militära traditionerna med dess heder och framför att invånarna i västvärlden är blåsta, lurade och utnyttjade. På samma sätt som våra känslor, heder, kristna moral och altruism skamlöst utnyttjats emot oss själva i genomförande av multikulturalismen.

Någonstans handlar detta om ifall "all resistance is futile".

Finns det ett globalt maskineri så väloljat, så övermäktigt, så utstuderat målmedvetet och hänsynslöst att de europeiska nationalstaterna faktiskt är dömda på förhand? För om de opinionsbildande, demokratiska kanalerna är ohjälpligt låsta och diverse partiapparater oåterkalleligt förlorade - vad är då alternativet? Vilken sorts folklig Dacke-rörelse skulle överleva mötet med Pentagons drönare? Vilken sorts dissidenter kan göra sig gällande mot ett globalt Super-Stasi som via samkörning av Google/Facebook/Mejl/Mobilsamtal/Internetvanor och Ellosbeställningar vet om att du eller din katt är regimkritiska innan ni själva gör det?

Min analys är att antingen går det att påverka partiapparater och institutioner genom opinionsbildning, att det kulturmarxistiskt infiltrerade och förlorade med list, vältalighet och uthållighet kan vinnas tillbaka. Eller så är det liksom kört. Att tro att nyskapade partier helt själva kan förändra funkar inte. Det nya partiet måste med idé-kapitalistisk konkurrenskraft kunna förmå medtävlarna att börja överbudstävla för att inte tappa marknadsandelar. Idéerna måste ha en förmåga att smitta av egen kraft och ta över andra organismer/organisationer inifrån.

Hoppingivande exempel är ju ändå t ex de olika delrepublikerna i Sovjetunionen, är Finland, Tjeckien och Slovakien. Trots halvsekel och mer av repression av traditionell nationalism och försök att indoktrinera fram nya lager på löken i form av socialistiska Nya Människor, så bestod de små nationerna sedan den mångkulturella överbyggnaden fallit samman under sin egen tyngd.

Eller ta den Nya Kristna Människan: Paulus sa självsäkert att "här är inte jude eller grek, man eller kvinna" om den unga Kyrkan. Men guess what, Paulie - när kristendomen nu känns trött och valfri så finns det fortfarande både judar och greker, män och kvinnor. Nya Människor visar sig inte vara särskilt livsdugliga. Det finns alltså anledning att tro att svenskarna kommer att bestå även sedan de slutat sättas inom citat.

Om man - som jag försöker göra - lägger fram förnuftiga, resonliga idé-virus som kan smitta såväl Sverigedemokrat, moderat eller miljöpartist med fullt genomförbara, hyggliga lösningar på de skapade problemen så underminerar man kanske åtminstone trosvissheten hos somliga. Om man viskar i örat på den febrilt kämpande multikultisten "Du har en utväg, det här går att lösa utan ett DDR-samhälle eller politiskt våld - det finns ett fönster i hörnet du målat in dig i - titta!" så kommer det att slå an hos rätt många hyggliga själar i samtliga partiapparater.

Men kommer dessa inte bara manövreras ut av slugare, mer hårdföra globalister och folkhemshatare - dessa har ju hittills dragit längsta strået? Tja, kanske - men det var inget som hindrade socialistikonen Che Guevara från att vilja dra igång "två Vietnam, tre Vietnam, många Vietnam" för att ge kapitalisterna trubbel. Om det skulle börja bråkas om "kretsloppsmigration" i de gamla partierna, kan det aldrig vara dåligt.

Går det att understödja interna (idé)revolutioner med skarpladdade (idé)vapen så kan ju något parti bli ett nytt (idé)Kuba. Fast tvärtom, eller något.

Förrädare är de som infört massövervakningen. Att vara mot massövervakning är inte att vara mot USA, utan att vara för amerikanska människors och andra människors rättigheter. Att bete sig som en diktatur är oamerikanskt.

Oyto, jag håller med om vikten av att plantera idé-virus.

Exempel:
Till feministiske farmor:" undrar om den muslimska kvinnosynens inflytande gör det bättre eller sämre för dina barnbarn?

Snarare liberalerna som har förlamat vänstern, genom att ta bort allt inom vänstern de ogillar, och lyfta fram och förstärka det globalistiska.

Javisst, men då är inte ideologiska ordvrängerier det viktiga. Då är det viktiga att organisera sig så väl att man även kan påverka folk inom etablissemanget. Självklart går det att organisera sig utan att bli krossad direkt av makten, man får se till att ägna sig åt rätt saker bara.

Sen är det ytterst få som verkligen tror starkt på PK-ideologin idag, det handlar mer om att alternativet inte lyckas inge tillräckligt mycket hopp. Du verkar ju vara ett skolexempel på det med din brist på tilltro till organisering. Jag får se det som en bakläxa för mig. Jag får se till att öka kvalitén på organiserad nationalism, så du kan börja tro att man faktiskt åstadkommer mer tillsammans med andra än som ensam idévirusmakare.

Man kan sitta på internet och fila på motargument tillsammans med andra nätalias, det är bättre än inget. Men man måste träffas och samarbeta och synas och stötta och göra mycket fler olika saker om man vill nå ut och påverka ordentligt.