Citat:
Word!Nej, det tycker jag inte. Om tiopental cirkulerat i 2, 8 respektive 10 dagar tycker jag nog att det finns anledning att anta att det distribuerats rätt hyggligt i kroppen. Kom ihåg att vi har mätningar av fenobarbital från den 15:e till den 20:e som klart visar på en i stort sett normal metabolisering (som sker i levern). Så varför skulle inte också tiopental ha distribuerats i systemet? Det jag har sökt visa med mitt räkneexempel är bara att det finns goda skäl att ifrågasätta den hypotes som nu torgförs som "förklaringen" med stort "F" av bl.a. av Kjell-Olof Feldt och Birgitta von Otter nämligen att gåtan är löst - det handlar om de fyra tidigare givna icke journalförda injektionerna. Det gör det nog inte!
Det här skulle överhuvud taget aldrig ha blivit föremål för förundersökning och definitivt inte för åtal. För att förstå varför måste vi gå tillbaka till där det hela började för att se hur det fullständigt spårade ur. Det börjar redan vid obduktionen som gjordes 24(!) dagar efter att flickan avlidit.
Då tar man ett(!) enda blodprov efter en del masserande av benen. Inget mer! Det blir 3 ynka milliliter. RMV:s egna föreskrifter för provtagning säger att man ska ta 10 ml och om det inte går och i barnfall ska man ta blod på annat ställe eller vävnadsprov. Rättsmedicinsk praxis är , precis som Mørland senare påpekat, att alltid ta minst två prover. Varför det? Jo, därför att om man bara tagit ett blodprov och i det finner någon anmärkningsvärd förekomst av något läkemedel (t.ex. tiopental) så ligger man illa till. Det går nämligen inte att utifrån ett enda prov uttala sig om huruvida det här ämnet som förekommer även i andra delar av kroppen eller i vilka mängder. Inte heller kan man uttala sig om hur mycket av ämnet som tillförts eller när. För det behöver man minst ett prov till taget på annat ställe. Det enda man kan uttala sig om när man bara har ett prov är hur mycket av ämnet ifråga som fanns där man tog just det provet. Detta vet rättsläkare! Så varför togs bara ett blodprov?
Obduktionen av flickan hade inte visat någonting som antydde att det skulle kunna handla om ett förgiftningsfall. När rättsläkaren sedan fick analyssvar från rättskemiska laboratoriet på det enda blodprovet så visade det sig att det innehöll tiopental i hittills aldrig tidigare upplevd halt och dessutom morfin i en halt som antagligen hade tagit kål på vilken missbrukare som helst. Rättsläkaren hade själv aldrig tidigare upplevt en så hög tiopentalkoncentration. Inom RMV hade man aldrig stött på mer än 1/20 av den halt man nu funnit och man visste dessutom att "världsrekordet" var bara ⅕ av vad nu man nu såg. Det var utifrån den här informationen och kunskapen som rättsläkaren skull skriva ett, "i nivå med vetenskapens aktuella frontlinje", baserat obduktionsutlåtande. RMV har nämligen slagit fast att "Rättsläkarens roll måste präglas av dennes förmåga att dra gränsen mellan vad som är vetenskapligt belagt och vad som är hypoteser/bedömningar". "Förmågan att tillämpa en vetenskaplig grundsyn och vetenskapliga kriterier är och förblir rättsläkarens viktigaste roll."
Det här är en viktig punkt för det är bara utifrån den här informationen som man ska bedöma rättsläkarens slutsats. Allt det som framkommit senare om brister i analysarbetet, icke journalförd användning av tiopental mm mm var okänt vid den här tidpunkten och har alltså INTE påverkat rättsläkarens slutsats och ska därför inte heller påverka eller tas hänsyn till vid bedömningen av hennes slutsats.
Rättsläkaren har ombetts redovisa det vetenskapliga stöd som hon hade för sin slutsats att det här handlade om avsiktlig överdosering med tiopental i kombination med morfin och alltså mord. De vetenskapliga referenser som hon redovisat är irrelevanta!
Att det gått 24 dagar från det flickan dog tills hon obducerades och blodprovet togs har ytterligare komplicerat tolkningen av analysvärdena. Kunskaperna om vad som händer med tiopental i kroppen efter döden är minst sagt magra. Ingen har egentligen haft anledning att intressera sig för frågan. Utom ett antal narkosläkare i USA som engagerats som experter i ett stort antal domstolsprövningar av den amerikanska metoden att avrätta folk medelst giftinjektion. Frågan har här gällt om man efter att personen avrättats vid obduktion och analys av tiopental i blodet kan avgöra om vederbörande varit tillräckligt medvetslös under hela avrättningsförloppet. Sådana obduktioner görs några timmar till några dagar efter avrättningen. De data som analyserats från sådana obduktioner (det rör sig om ett femtiotal) visar entydigt att tiopentalhalten i blodet fortsätter att sjunka efter döden. Åtminstone under ett antal dagar. Vad som händer på 24 dagar vet däremot ingen idag.
De här uppgifterna borde varit kända för rättsläkare och rättskemister även här i Sverige (och Norge). Men det var de tydligen inte. Det rättsläkaren borde ha gjort när hon satt på sin kammare och skulle författa sitt obduktionsutlåtande vid årsskiftet 2008/2009 var helt enkelt att konstatera följande:
1. Vi tog oförsiktigt nog bara ett blodprov;
2. De halter av tiopental och morfin (framförallt tiopental) som påvisats i blodprovet är extremt höga och ligger på en nivå där det saknas tidigare erfarenhet både inom RMV och inom den rättsmedicinska vetenskapen;
3. Att blodprovet togs först 24 dagar efter att flickan avlidit komplicerar bilden ytterligare eftersom det saknas kunskap om vad som händer med tiopental i en död kropp under så lång tid.
Mot bakgrund av detta borde hon sedan ha konstaterat att hon enligt RMV:s egna riktlinjer för hennes arbete och kravet på att iaktta ett vetenskapligt förhållningssätt måste acceptera att hon när vetenskapligt underlag saknas - dvs i avsaknad av säker vetenskaplig grund – inte kan tillåta sig några fria spekulationer. Därför skulle hon konstaterat att det saknades erforderligt vetenskpaligt underlag för att överhuvud taget uttala sig om hur och när de höga halterna av morfin och tiopental i blodprovet kunde ha uppstått.
Hade hon gjort det hade ärendet därmed, korrekt, nått vägs ände (brott kan inte styrkas) och vi hade sluppit den vämjeliga och skadliga process som nu pågått i drygt fyra och ett halvt år. Vi får se vad JK nu förmår.
Det här skulle överhuvud taget aldrig ha blivit föremål för förundersökning och definitivt inte för åtal. För att förstå varför måste vi gå tillbaka till där det hela började för att se hur det fullständigt spårade ur. Det börjar redan vid obduktionen som gjordes 24(!) dagar efter att flickan avlidit.
Då tar man ett(!) enda blodprov efter en del masserande av benen. Inget mer! Det blir 3 ynka milliliter. RMV:s egna föreskrifter för provtagning säger att man ska ta 10 ml och om det inte går och i barnfall ska man ta blod på annat ställe eller vävnadsprov. Rättsmedicinsk praxis är , precis som Mørland senare påpekat, att alltid ta minst två prover. Varför det? Jo, därför att om man bara tagit ett blodprov och i det finner någon anmärkningsvärd förekomst av något läkemedel (t.ex. tiopental) så ligger man illa till. Det går nämligen inte att utifrån ett enda prov uttala sig om huruvida det här ämnet som förekommer även i andra delar av kroppen eller i vilka mängder. Inte heller kan man uttala sig om hur mycket av ämnet som tillförts eller när. För det behöver man minst ett prov till taget på annat ställe. Det enda man kan uttala sig om när man bara har ett prov är hur mycket av ämnet ifråga som fanns där man tog just det provet. Detta vet rättsläkare! Så varför togs bara ett blodprov?
Obduktionen av flickan hade inte visat någonting som antydde att det skulle kunna handla om ett förgiftningsfall. När rättsläkaren sedan fick analyssvar från rättskemiska laboratoriet på det enda blodprovet så visade det sig att det innehöll tiopental i hittills aldrig tidigare upplevd halt och dessutom morfin i en halt som antagligen hade tagit kål på vilken missbrukare som helst. Rättsläkaren hade själv aldrig tidigare upplevt en så hög tiopentalkoncentration. Inom RMV hade man aldrig stött på mer än 1/20 av den halt man nu funnit och man visste dessutom att "världsrekordet" var bara ⅕ av vad nu man nu såg. Det var utifrån den här informationen och kunskapen som rättsläkaren skull skriva ett, "i nivå med vetenskapens aktuella frontlinje", baserat obduktionsutlåtande. RMV har nämligen slagit fast att "Rättsläkarens roll måste präglas av dennes förmåga att dra gränsen mellan vad som är vetenskapligt belagt och vad som är hypoteser/bedömningar". "Förmågan att tillämpa en vetenskaplig grundsyn och vetenskapliga kriterier är och förblir rättsläkarens viktigaste roll."
Det här är en viktig punkt för det är bara utifrån den här informationen som man ska bedöma rättsläkarens slutsats. Allt det som framkommit senare om brister i analysarbetet, icke journalförd användning av tiopental mm mm var okänt vid den här tidpunkten och har alltså INTE påverkat rättsläkarens slutsats och ska därför inte heller påverka eller tas hänsyn till vid bedömningen av hennes slutsats.
Rättsläkaren har ombetts redovisa det vetenskapliga stöd som hon hade för sin slutsats att det här handlade om avsiktlig överdosering med tiopental i kombination med morfin och alltså mord. De vetenskapliga referenser som hon redovisat är irrelevanta!
Att det gått 24 dagar från det flickan dog tills hon obducerades och blodprovet togs har ytterligare komplicerat tolkningen av analysvärdena. Kunskaperna om vad som händer med tiopental i kroppen efter döden är minst sagt magra. Ingen har egentligen haft anledning att intressera sig för frågan. Utom ett antal narkosläkare i USA som engagerats som experter i ett stort antal domstolsprövningar av den amerikanska metoden att avrätta folk medelst giftinjektion. Frågan har här gällt om man efter att personen avrättats vid obduktion och analys av tiopental i blodet kan avgöra om vederbörande varit tillräckligt medvetslös under hela avrättningsförloppet. Sådana obduktioner görs några timmar till några dagar efter avrättningen. De data som analyserats från sådana obduktioner (det rör sig om ett femtiotal) visar entydigt att tiopentalhalten i blodet fortsätter att sjunka efter döden. Åtminstone under ett antal dagar. Vad som händer på 24 dagar vet däremot ingen idag.
De här uppgifterna borde varit kända för rättsläkare och rättskemister även här i Sverige (och Norge). Men det var de tydligen inte. Det rättsläkaren borde ha gjort när hon satt på sin kammare och skulle författa sitt obduktionsutlåtande vid årsskiftet 2008/2009 var helt enkelt att konstatera följande:
1. Vi tog oförsiktigt nog bara ett blodprov;
2. De halter av tiopental och morfin (framförallt tiopental) som påvisats i blodprovet är extremt höga och ligger på en nivå där det saknas tidigare erfarenhet både inom RMV och inom den rättsmedicinska vetenskapen;
3. Att blodprovet togs först 24 dagar efter att flickan avlidit komplicerar bilden ytterligare eftersom det saknas kunskap om vad som händer med tiopental i en död kropp under så lång tid.
Mot bakgrund av detta borde hon sedan ha konstaterat att hon enligt RMV:s egna riktlinjer för hennes arbete och kravet på att iaktta ett vetenskapligt förhållningssätt måste acceptera att hon när vetenskapligt underlag saknas - dvs i avsaknad av säker vetenskaplig grund – inte kan tillåta sig några fria spekulationer. Därför skulle hon konstaterat att det saknades erforderligt vetenskpaligt underlag för att överhuvud taget uttala sig om hur och när de höga halterna av morfin och tiopental i blodprovet kunde ha uppstått.
Hade hon gjort det hade ärendet därmed, korrekt, nått vägs ände (brott kan inte styrkas) och vi hade sluppit den vämjeliga och skadliga process som nu pågått i drygt fyra och ett halvt år. Vi får se vad JK nu förmår.
Det finns några knepigheter i Feldt/Otters bok bland annat rörandet morfinet. Man hävdar att KN gjort definitiva påståenden angående den mätta koncentrationen i RMVs prov. Jag har bestämt för mig att han bara är tydlig angående att den ordinerade mängden ligger i underkant av praxis.
Sedan tillkommer en del intressant information om hur Karolinska Sjukhuset/Institutet agerade och även personalen i arresten.
Det har nu uppstått ett parallell-fall i Göteborg rörande polis och åklagares villighet att tillhandahålla hjälp med försvarare och ordinerad medicin. Jag har inte varit helt övertygad om vad som hänt i detta fall men i Göteborg lyckades man dokumentera sin vägran. En gång ingen gång...
Rörande JK börjar jag nu bli orolig. Rapporten skulle komma före jul? Hade hon försökt sig på ännu en white wash men fick kalla fötter efter att dessa ”namn” hade valsat i morgonsofforna?
