Poängen med Silverax inlägg nedan verkar vara att jag som tidigare skall svara på inlägg som kräver delar som med litet god vilja skulle kunna inrangeras i kategorin ”off-topic”-innehåll varefter jag då skulle få en varning till och till slut blir bannad. Inlägget i sig var dock väldigt tamt (vilket stärker min misstanke om det egentliga syftet).
De bästa argumenten som jag sett i tråden för att fria läkaren är nog inte inlägg som Silverax nedan. Min gissning i dagsläget är att försvaret kommer att satsa på att en viss procentandel av provsvaren brukar bli felaktiga, och kanske en speciellt hög andel bland de provsvar där provtagande institution inte varit ackrediterad och att det i kombination med expertutlåtande om att halten tiopental lika gärna kan ha varit 10 mikrogram/ml räcker för att inte fälla läkaren. När det gäller rättsfall kommer man kanske att hänvisa till den HD-dom som Bustopher tidigare hänvisade till där HD var oenig när man en gång fällde en person p g a ett rattfylleriblodprov som inte var taget enligt regelverket. Eftersom HD var oenig så skulle detta kunna vara skäl nog för att bevilja prövningstillstånd. Och även om HD skulle fälla precis som i rattfyllerifallet skulle läkaren vinna några månader till innan domen vinner laga kraft. Därmed skulle hon kanske hinna fylla 60 innan lönen upphör och därmed slippa nyttja en jämfört med läkarlönen väldigt låg A-kassa.
Citat:
Ursprungligen postat av Silverax
Eftersom det finns en risk att nån som läser ditt inlägg här ovan kanske inte själv läser Pentyls originalinlägg passar jag på att skriva det i sin helhet här igen - för tydlighetens skull. Du "råkade" nämligen missa att ta med en bit (som jag fetmarkerade) som var ganska viktig för just det här fallet, inte minst eftersom du verkar hävda att inlägget stöder dina åsikter när verkligheten verkar vara raka motsatsen.
Jag förstår inte vad slutet på Pentyls inlägg skulle göra för skillnad när det gäller slutklämmen ”ytterst sällan leder till åtal”. Jag tror att det du försöker dig på, om du inte vill lura mig att posta off-topic-svar, är att förvirra läsarna. Du hoppas att det faktum att Pentyls inlägg är något otydligt skall få folk att tro att Pentyls inlägg på något sätt inte innebär att Pentyl sett kollegor begå olagligheter.
Alltså, så här skrev jag (länkade tydligt till Pentyls originalinlägg):
Citat:
Ursprungligen postat av PCuri
Kan väl passa på att repetera vad Pentyl skrev i slutet på det här inlägget
https://www.flashback.org/sp31379889
för tydlighetens skull:
Citat:
Ursprungligen postat av Pentyl
[- - -]
Med detta sagt ska jag kanske påpeka, för någons slags balans' skull, att jag inte för ett ögonblick ser åtalets gärningsbeskrivning som en principiell omöjlighet. VL påpekar (möjligen insiktfullt) att hennes yrkesroll inte inbegriper vikariat som Gud. Jag skulle kunna ge otaliga exempel på hur kolleger inte förmått upprätthålla den åtskillnaden, även om det ytterst sällan leder till åtal.
[- - -]
Sedan lägger du till vad som Pentyl skrev efter [- - -], d v s:
Citat:
Ursprungligen postat av Pentyl
Dock brukar själva Döden, som princip, aktivera någon psykisk instans som förmår alla och envar att göra det rätta, eller i vart fall inte göra fel. På just denna yttersta punkt är jag inte enig med PCuri. Möjligen för att jag ofta mött döden under liknande omständigheter som yrkesman och inte som anhörig.
Om jag tolkar Pentyl rätt så är ”det rätta” att stänga av alla livsuppehållande åtgärder litet i förväg, innan patienten självdör, vilket snabbar på döden litet. Och det är ju faktiskt lagligt i Sverige enligt praxis, om inte detta sker alltför lång tid innan döden förväntas ske (vill minnas att tidsgränsen är 2 månader). Och lyckas man kapa ett par månader åt landstingen så sparar ju det någon krona, eller rätt mycket pengar faktiskt. Sedan är det ju också svårt att veta om förväntad överlevnadstid är max 2 månader eller 3-4 månader eller 4-5 månader. Alltså går det också att kapa 5 månader utan att åka fast.
När det gäller anhöriga går det kanske att lura dem med någon billig retorik om att den anhörige bara lider av att få leva ett tag till. I en del fall är det väl lättare att lura de anhöriga och i andra fall är det väl svårare. Anhöriga med en dålig relation till sjukvården, som i detta fall, kan väl också antas trilskas mer. Sedan finns det väl också ibland anhöriga med en dålig relation till den sjuke eller giriga anhöriga som vill ha ut kosingen arvet ger så snabbt som möjligt.
I det här fallet verkar de anhöriga ha agerat rätt klokt, verkar det som. Jag tror att anhöriga som inte engagerar sig i den sjuke anhörige eller går med på att i förtid avsluta den anhöriges liv kan få psykiska problem av detta framdeles. Befolkningsmajoriteten är ju i och för sig i grund och botten generellt ganska hjärtlös. Inget skiljer i hårdvaran från de bronsåldersfolk som käkade upp varandra (i Skåne käkade man upp varandra på bronsåldern). Men de som har litet för mycket samvete kan kanske må dåligt om de inte orkade säga tillräckligt mycket nej. I det här fallet är mitt intryck att vårdpersonalen gjorde gissningen att de anhöriga skulle vara litet motspänstiga (sondmatningen tyder väl på det). Att det knappast gick att få ut något arv från bebisens dödsbo och att de anhöriga inte litade på vården gjorde väl också prognosen dålig för en eventuell operation övertalning. Att skruva upp morfinet alltför mycket så att det blev än svårare att krysta ihop någon förklaring om tillvänjning upplevdes kanske också vanskligt. Och då framstod kanske en tiopentalspruta som en ”vettig” lösning på problemet.