Till stor del paragrafryttare av de jag träffat på men betydligt smartare än folket som pluggar marknadsföring och inte lika självgoda som folk som vill plugga finans. I övrigt som de flesta andra ekonomer, det vill säga rätt normala människor med förkärlek för Ralph Laurenskjortor, kottlettfrisyrer och att hänga på klubb varje torsdag.
Civilekonomer och Jurister: Wannabe Patrick Bateman. Tro mig, det är väldigt vanligt 
Citat:
Det stämmer in exakt på mig och en snubbe jag känner. Väldigt intresserade av sitt ämne och kan tala i timmar om olika kungar, krig och riken. Klär sig väldigt mellanmjölk och är betydligt mer intresserad av klädernas funktion än utseende.
När historia-studenten blir lite äldre börjar han köpa Ecco-skor (De är ju så bekväma!).
Kan även delas upp i 2 kategorier: De som inte riktigt vet vad de vill läsa eller arbeta med så de läser en termin historia för att testa på universitetslivet. Den andra kategorin är de som går all in och doktorerar i "Nordiskt vapensmide under stenåldern" och senare skaffar skägg.
När historia-studenten blir lite äldre börjar han köpa Ecco-skor (De är ju så bekväma!).
Kan även delas upp i 2 kategorier: De som inte riktigt vet vad de vill läsa eller arbeta med så de läser en termin historia för att testa på universitetslivet. Den andra kategorin är de som går all in och doktorerar i "Nordiskt vapensmide under stenåldern" och senare skaffar skägg.
Citat:
Det är väl bättre att man berättar det nu, eller helst innan utbildningen påbörjas, så personer slipper slänga bort sina unga år (samt CSN) på en utbildning som leder en rakt in i arbetslösheten alt. skitjobbens förlovade land. Om man nu inte har något emot den saken är det ju lugnt, men glider man runt med drömmar och höga förhoppningar är det egentligen bäst att de grusas så tidigt som möjligt. Nu är jag iof själv lite för snäll, och framförallt för feg, för att själv gå runt och grusa andras drömmar och förhoppningar (annat än vad gäller socionomer), på flashback eller irl, men egentligen är det ju det man borde göra.
Socionomer: Psykiskt och intelligensmässigt svaga flummare som fått för sig att de är att likställa med psykologer (vilka i sig också är psykiskt, men inte intelligensmässigt, svaga flummare) hos vilka de storslagna drömmarna om det framtida yrket omfattar allt möjligt annat än verkligheten. Dvs. handläggare på soc (läs socant). Socionomer utmärks av att de anser sig väldigt intelligenta, besitta hög kapacitet och vara lite bättre än alla andra, att de sedan inte har betygen för att nå någonstans är mindre betydelsefullt. Istället börjar de plugga till socionomer och lever i illusionen att utbildningen faktiskt anses vara något och de tillika anses vara några.
De klagar om de måste läsa litteratur som är på engelska (gör gärna en namninsamling) och alla kurser de läser är översiktliga och förenklade. De skrapar på ytan och beter sig sedan som om de är både jurister, statsvetare, läkare, sociologer, psykologer och gud vet vad. Än värre är att de gärna ger sig in i diskussioner med nämnda yrkeskategorier och vägrar erkänna att de har fel.
Överlag är de såssar alt. vänsternissar men sekunden de hittar jobb utomlands (som faktiskt ger ganska bra betalt) omfamnar de kapitalismen varmt och glömmer snabbt alla kvällar då de sippat rödvin och klagat på de ekonomiska klasskillnaderna.
En socionom tror på fullaste allvar att denne pluggar mycket om den läser en timma per dag och startar en namninsamling om CSN inte vill låna ut mer pengar pga. att de senaste tentorna alla är resttentor. Socionomen går sedan ut i arbetslivet och landar tjänster där minsta makt förstoras och missbrukas maximalt för att sedan undra varför ingen gillar socionomer, varken inom studievärlden eller yrkeslivet.
Hmm, mina kompisar har rätt, mitt hat mot socionomer är ganska irrationellt och intensivt. Men men, det är fördomar och förmodligen felaktiga sådana.
Socionomer: Psykiskt och intelligensmässigt svaga flummare som fått för sig att de är att likställa med psykologer (vilka i sig också är psykiskt, men inte intelligensmässigt, svaga flummare) hos vilka de storslagna drömmarna om det framtida yrket omfattar allt möjligt annat än verkligheten. Dvs. handläggare på soc (läs socant). Socionomer utmärks av att de anser sig väldigt intelligenta, besitta hög kapacitet och vara lite bättre än alla andra, att de sedan inte har betygen för att nå någonstans är mindre betydelsefullt. Istället börjar de plugga till socionomer och lever i illusionen att utbildningen faktiskt anses vara något och de tillika anses vara några.
De klagar om de måste läsa litteratur som är på engelska (gör gärna en namninsamling) och alla kurser de läser är översiktliga och förenklade. De skrapar på ytan och beter sig sedan som om de är både jurister, statsvetare, läkare, sociologer, psykologer och gud vet vad. Än värre är att de gärna ger sig in i diskussioner med nämnda yrkeskategorier och vägrar erkänna att de har fel.
Överlag är de såssar alt. vänsternissar men sekunden de hittar jobb utomlands (som faktiskt ger ganska bra betalt) omfamnar de kapitalismen varmt och glömmer snabbt alla kvällar då de sippat rödvin och klagat på de ekonomiska klasskillnaderna.
En socionom tror på fullaste allvar att denne pluggar mycket om den läser en timma per dag och startar en namninsamling om CSN inte vill låna ut mer pengar pga. att de senaste tentorna alla är resttentor. Socionomen går sedan ut i arbetslivet och landar tjänster där minsta makt förstoras och missbrukas maximalt för att sedan undra varför ingen gillar socionomer, varken inom studievärlden eller yrkeslivet.
Hmm, mina kompisar har rätt, mitt hat mot socionomer är ganska irrationellt och intensivt. Men men, det är fördomar och förmodligen felaktiga sådana.
Har själv pluggat till socionom kan säga att det stämmer oroväckande väl
Nu vill jag höra lite fördomar om folk som pluggar neuronpsykologi med filosofisk inriktning.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera