Var spelen svårare förr?

En klassisk långkörare som saknar sparfunktion är ju Super Mario Bros 3 till NES.
Inte en chans att man klarar hela det spelet på en någorlunda kort tid om man kör alla 8 världar.

Har för övrigt precis upptäckt klassikern Battletoads till NES.
Ett synnerligen trevligt spel måste jag säga, men just nu har jag fastnat på Turbo Tunnel-delen på bana 3, det krävs vansinnigt snabba reflexer för att klara den delen må jag säga - det är svårt att föreställa sig någonting mer stressigt, man åker någon sorts svävare och man ska undvika att krocka men en massa stenbumlingar på vägen, och de kommer farande helt hysteriskt jävla snabbt mot en i slutet.

Musiken i det spelet är väldigt bra också.
Jäklar vad jag gillar låten på första banan, värsta gangsta'-soundet.

Samtidigt tyckte jag att just detta stärkte viljan att "jag ska jävlarimig klara spelet". Men visst gav man upp lätt allt för många gånger.

Det gäller dock att spelen är svåra på rätt sätt.
Det får aldrig vara något annat än ens eget fel om man dör hela tiden, kontrollen och förutsättningarna ska vara perfekta och utmaningen ska helt och hållet baseras på professionell bandesign och intressanta fiender.

Jag har precis kört en runda i Battletoads till NES, och jag tycker att svårighetsgraden i det spelet känns ganska perfekt.
Det är väldigt svårt och rejält utmanande, men det är svårt på det där speciella sättet som gör att man hela tiden känner att man kanske fixar den där svåra platsen nästa gång;
"ett försök till, jag tror att jag börjar få till det här nu...!".

haha ja underbart! minns också den tiden =) ja spel va svårare förr..

Jag vet inte om jag håller med. Efter en halvtimme av frustrerande död i det spelet blir jag förbannad och tänker snarare "men jag gör ju för i hela helvete rätt, vad fan begär du av mig!".

Kan i och för sig hålla med om att det kändes lite buggigt med marken när man åker svävarna på den tredje banan, det känns som om karaktärerna ibland faller genom marken utan någon uppenbar anledning.

Tror snarare många spel helt enkelt var trasiga.

Jag har klarat den där jävla banan en gång. Fattar fortfarande inte hur jag gjorde det. Hur som helst så är det klart att spelen var svårare förr men samtidigt så var spelarna mer hardcore. Idag orkar jag personligen inte nöta samma sak flera hundra gånger bara för att lyckas "ibland", det är liksom inte det jag är ute efter när jag spelar.

Ehhh,va?

Jag förstår vad du menar, men jag tycker samtidigt att det är någonting speciellt med att kämpa med samma bana och långsamt bli bättre och bättre, sen äntligen klara den och komma vidare till nästa bana.
Just BattleToads känns precis lagom svårt tycker jag, det är helt klart extremt utmanande men det är utmanande på rätt sätt, så att man känner att det nästan helt och hållet handlar om ens egen skicklighet.
Nyss lyckades jag nästan klara hela Ice Cavern, och med lite tur lyckas jag nästa gång.
Faktum är att jag ska sticka om lira det där spelet igen nu.

Jag tror många spel man tyckte var svåra som unge helt enkelt var "trasiga" buggar eller omöjliga fiender. Vissa spel klarade man ju tillslut men vissa "gick" helt enkelt inte.

Det handlar väl en del om att man var yngre på den tiden också.
Jag minns att jag och brorsan hade enorma problem med Mega Man 2 på Normal när vi var i typ 9 och 6 år gamla, och jäklar vilken bedrift det var att komma till Dr. Wily's Castle.
Nuförtiden rusar man ju igenom det där spelet på Difficult (a.k.a. den enda svårighetsgraden som finns i den japanska versionen) utan problem.