Var spelen svårare förr?

Jag skulle föredra oerfaren: majoriteten av personer som har tidigare varit gudomligt bra på arkad- och plattformspel tappar deras öga-hand(finger) koordination och känsla för timing om de inte fortsätter spela och därmed utveckla och bevara sin förmåga.
Samma sak sker om man spelar mindre krävande spel som CoD mot Quake 3, där båda utövas på en amatörnivå.

Det kan jag också gilla, jag är ett stor fan av både Tetris och flipper men när jag spelar vanliga spel så vill jag hellre få vara del av en fantastisk story, få se spännande platser och göra saker som jag aldrig skulle göra på riktigt.

fantastisk story är najs men typ inga spelföretag vet hur man berättar en story med mediet spel. Många kan skriva en bra story på papper, ja men att förmedla den till spelaren är en helt annan sak därför tycker jag nästan alltid att gameplay>story

http://www.youtube.com/watch?v=W1ZtBCpo0eU

/tråd

Jag håller inte med dig. Tycker att många företag är bra på att berätta stories. Spelar Mafia II just nu och visst är gameplay både bra och roligt men det är storyn som har fångat mig.

Jag tycker att både Final Fantasy 6 och Final Fantasy 9 har väldigt bra och väldigt djupa manus;
FF6 har mer eller mindre budskapet att det alltid finns hopp oavsett hur mörkt och dystert allting verkar, och FF9 visar hur värdefullt det är med vänskap.

Sen har vi ju såklart Ico också, som på riktigt känns som en episk sagobok.

ff6 har en helt okej story men de är ju ett av de spel med absolut bäst och mest omtykt story också från retrospelen så.. inga andra spel på den tiden hade lika bra story

@BigFatCone

trodde de va underförstått att jag pratade om retrospel, är ganska ointresserad va nya spelföretag använder för slags storytelling.
(borde skrivit mer i dåtids form i guess)

Aha. Nej, det har du rätt i. När det gäller retrospel är gameplay det allra viktigaste.

Ett av de bästa spel som gjorts är "Veil of darkness". En kille kraschlandar med sitt flygplan nära en liten by som omges av höga berg och där ingen har någon kontakt med yttervärlden. Man ska fråga sig fram genom spelet för att få svar på vad man ska göra härnäst, leta rätt på olika saker och prata med olika personer. Sådana spel görs inte idag. Det var svårt men samtidigt jävligt spännande.

Lirade precis lite BattleToads igen och lyckades ta mig till början av den där eldbanan, Volkmire's Inferno.
Surf City kändes ungefär som en enklare version av Turbo Tunnel, och Karnath's Lair var en ganska intressant bana där man skulle klänga fast på gigantiska ormar som kom ut från väggarna och med hjälp av dem ta sig framåt och uppåt i ett antal rum, som, givetvis, var fulla av såna där dödliga taggytor överallt.
En del ormar rusade verkligen framåt i turbo mode så att man var tvungen att vara skitsnabb, och ibland var man tvungen att försöka observera exakt hur de rörde sig för att kunna använda dem som plattformar vid olika delar av rummen.
Riktigt skojigt spel så här långt, och ett klassiskt exempel på när supersvårt = roligt.

Personligen så tycker jag att spelen förr är mycket svårare tex: Curse of the monkey island.. Tog mig cirka 2 månader att klara ut.
Zelda spelen kan man ju inte snacka om ^^ sjukt irreterande "Vatten Templet" Cough* Cough*

Om man tycker att spelen var svårare förr så ska man ha i åtanke att det inte fanns något internet att kolla upp saker på. Jag tycker att det var svårare förr. Jag hade iofs mer tid att spela men ingen hjälp att få. Nu finns all hjälp att tillgå men man kanske har blivit en bättre spelare också.