Juristprogrammet

Väldigt många betygshetsar när väldigt få landar det där jobbet på drakarnas drake. Betygshetsen är således djupare och mer komplicerad än så.




Det är inget krav. Jag vågar nästan påstå att drakarna endast behöver tingsmeriterade jurister till sina processavdelningar, samt kan ha behov av att kicka ut bitrisar på ting när affärerna går dåligt, och att de i övrigt inte tjänar alltför mycket på att ha någon som är en jävel på FT-mål och ringa narkotikabrott i sina led.




Till viss del kan vi ändra på hur vi tänker. Om du inte kan ändra på dina yttre förutsättningar och prestationer får du försöka ändra på sättet du hanterar omvärlden. Exakt hur det ska gå till vet jag dock inte (jag är trots allt jurist och inte psykolog) men företrädesvis gör du ett försök. Kanske ska du ta kontakt med en psykolog? Det är trots allt inte helt sunt att sänka en massa tabletter pga. ett B. Hur hade du tänkt hantera ett U? Tapetsera om med hjärnan?



Det kan ta ett tag innan man förstår hur tentafrågor är uppbyggda, så företrädesvis gör du massvis av gamla tentor. Dessutom är det taktiskt att göra gamla tentor eftersom det ofta dyker upp nya tentafrågor som är likartade de äldre frågorna. Ibland används till och med en äldre fråga om och om igen. Och om inte annat är tentorna utformade för att fånga upp kärnan i det man läst, så gör man således en massa tentor så lär man sig shitloads.



Jag är övertygad om att många kursare framställer sig själva som bättre än de i själva verket är, utan att de för den sakens skulle ens inser att de tummar på sanningen. Några timmars plugg blir magiskt "någon timme". Tre genomläsningar av boken blir "en slarvig". Stenkoll på ämnet blir "jag har sovit mig igenom kursen".

Sen är det klart att mirakelelever finns, men de finns inte i majoritet och deras existens ska inte behöva påverka en. Ingen är nämligen bäst för det finns alltid någon som är bättre, och det gäller för oss alla, även den bäste.




Jag hoppas du särskiljer min SKIT ifrån hans/hennes/hens. Jag vågar nämligen påstå att jag skriver helt annan SKIT.




Nja, jag säger inte att mål och ambitioner är ett helvete. Inte ens i princip, skulle jag påstå att jag gör det.

Jag redogör för att min uppfattning, tillika subjektiva, är den att utbildningen i fråga är ett helvete. Jag tror faktiskt inte att jag involverar mål och ambitioner i ekvationen annat än indirekt.

Jag redogör för att utbildningen är ett helvete (enligt min subjektiva uppfattning) pga:

1) Inlärningskurvan är brant. Med detta menar jag att så fort du hanterar ett ämne så tentas det av och så slängs du in i ett nytt ämne och så får du börja om ifrån noll igen. Detta kan jämföras med arbetslivet där jag t.ex. kan skilja någon på under fem minuter numera.

2) Betygshetsen. Denna är kopplad till mål och ambition. Utan målet och ambitionen att gå ut med bra betyg och öppna dörrarna man vill öppna, så har man rimligtvis inte samma betygshets. Mitt uttalande kring betygshetsen är i sammanhanget mer objektivt dock, och har att göra med att den a) är befogad; vill man öppna dörrar krävs bra betyg, och b) troligtvis är den värsta bland landets alla utbildningar. Huruvida mål och ambition är bra eller inte uttalar jag mig egentligen inte om, och helvetet i fråga är alltså själva utbildningen, inte utbildningens mål eller ambitionen att nå målet. Målet är i sammanhanget himmelen och ambitionen är drivkraften att ta sig dit.

3) Juriststudenter är vana vid att vara bäst i klassen i gymnasiet/grundskolan och inte vana vid att bara vara en i mängden. Detta för med sig en omställning för juriststudenten i fråga. Från att leka sig igenom saker och ting så blir det plötsligt svårt, ingen lovordar en längre, tvärtom inser man kanske att man inte är så jävla skarp som man alltid trott. Mindre saker kan orsaka större identitetkriser.




En utbildning som är lättare behöver inte alls vara bättre! Jag är närmast fascistiskt elitistisk, så där har du missförstått mig grovt. Vad jag ville få ut är helt enkelt att juristprogrammet enligt min uppfattning kan vara ett helvete.

Andra är av uppfattningen att det inte alls är ett helvete. Somliga är av uppfattningen att tingstjänstgöringen är ett helvete. Vissa är av uppfattningen att arbetslivet i stort är ett helvete. Många menar att hela livet är ett helvete.

Jag kan inte nog betona det subjektiva i det hela.




Den viljan ligger precis vart man själv lägger den, och Orkarintebetyg1 verkar ha lagt den högt, så det är vad jag förhåller mig till.



Det där är en sanning med modifikation vågar jag påstå. Å ena sidan är det precis som jag skriver till Orkarintebetyg1, dvs. att man kan ändra på hur man tänker, och därigenom ändra sin tankebana så pass mycket att det påverkar hur man förhåller sig till saker och ting, men någonstans är vi mer komplicerade än så. Om det bara var att "sluta stressa", bara var att "nöja sig med mindre", bara var att "gör det till vad du vill" osv., så skulle vi inte ha någon betygshets. Fuck! Då skulle vi inte ens ha psykisk problematik i världen! Betygshets, i vart fall den Orkarintebetyg1 uppvisar, är närmast att kvalificera som psykisk problematik.

Men med det sagt delar vi säkert samma uppfattning i frågan, - vi verkar bara uttrycka oss på lite annorlunda sätt.

känner igen mig lite i det där. Ett möjligt sätt att tackla det är att börja titta på tentorna redan tidigare under terminerna, samtidigt som du läser in litteraturen. Då avdramatiserar man det hela lite.

Som gammal Höökunge kan jag väl citera honom som han sa till oss angående betygshetsen under T1.

"Får man mestadels AB:n så blir man professor på fakulteten, justiteråd och liknande. Får man BA:n blir man advokat, delägare på byrå m.m. Och får man B:n, ja då blir man rik."

Har inget svar på det.
Min gissning är att just p.g.a. utbildningens popularitet så ser många universitet det som en möjlighet att tjäna en extra slant, dem får ju betalt (på något sätt) per student. Jag är faktiskt förvånad över att vi inte ser juridik - likt ekonomi - vara tillgängligt i vilken byhåla som helst. Det enda som krävs är ju lokaler. Det finns vidare inga hinder för expansion, inga regler existerar som avgör hur många platser ett lärosäte får ha (vissa undantag, bl.a. medicin), och jag tvekar på att regeringen bryr sig om hur många som får kvalificerade arbeten. Så länge arbetslöshetsstatistiken slätas över så kommer inget att hända.
(Har som sagt väldigt ringa kunskaper i frågan, finns säkerligen andra som kan ge ett mer korrekt och heltäckande svar.)

Jag tror nog att vi ska kunna hjälpa dig och ge dig en skjuts på vägen, men för det så behöver vi mer info. Kan du inte ladda upp din senaste tenta i associationsrätt så vi får kika på hur du författar dina tentasvar. Det går också bra att PM:a.

Det låter som om du läser i Lund. Du har väl inte missat Juristverksta´n, de hjälper till med studieteknik med mera. För övrigt så förstår jag att du inte begrep sista frågan. Den brukar skrivas av H*nrik Norind*r, och även om H*nrik är en förbannat duktig föreläsare så har han en tendens att skriva tentafrågor som är smått märkliga att förstå. I gengäld är han relativt snäll med rättningen vilket förklarar att du även fick 6 poäng på den frågan.

http://vhs.se/sv/Statistik1/Host--och-varterminer/

Nja, jag skrev förvisso "Vilket lärosäte är att rekommendera om man vill läsa juristprogrammet, MEN endast kommer få ett betygssnitt kring 15-18"
Alltså menade jag ett lärosäte utifrån mina något sämre förutsättningar. Och med tanke på dessa förutsättningar begriper jag att "topp"-universiteten blir svåra att nå och därmed spelar lärosätet ingen roll.

Enligt statistik från VHS har man endast behövt 1.3 på HP. Hur ska denna statistik tolkas? Att någon enstaka med 1.3 kom in och resten hade ett värde över? I så fall borde 1.4 vara något att sträva efter

Det enda den statistiken säger är vad den sista antagna personen hade, dvs den säger inget om vad övriga hade eller hur många som hade vad osv. SU brukar släppa statistik från deras reservupprop som visar vad den sista antagna reserven hade för betyg/hp resp. termin.

Mjo, men nu var det ju inte ett sådant studieupplägg som menades med "Flashbacksättet". Att läsa igenom all litteratur en gång är ju ändå en rätt stor arbetsinsats. Visserligen beror det ju naturligtvis även på hur man läser, men all littaretur torde ändå ta en hel del tid i anspråk. Vad jag menade, och som jag uppfattade frågeställaren, är snarare de som påstår att de "sover sig igenom utbildningen", "knappast öppnar böckerna" samt "spelar TV-spel hela dagarna och festar hela nätterna" men ändå kammar hem raka AB:n. Det är vad jag menar med "Flashbacksättet". Och det är vad jag menar är ren och skär lögn.

Jag har läst en kurs som heter Sociologi inriktat på arbete och personal, 30 p. Till våren ska jag förhoppningsvis börja studera juridik på SU och undrar om man kan tillgodoräkna sig dessa poäng på något sätt, kanske som en fördjupning. Jag har för mig att det är möjligt på UU.

Jag tror inte du kommer få räkna av den kursen på specialkurserna och jag tror inte heller du vill det då det är som att ge bort ett AB. Kursen kommer dock räknas med som meritpoäng vid ansökan av notarietjänst.

Tack för all hjälp! Kommer lägga upp tentamen när jag får tillgång till skiten så får ni såg mig. VIll bli bättre, vill få AB! SPeciellt med tanke på att jag pluggar..