Juristprogrammet

Har en fråga ang. att läsa i Uppsala samtidigt som man bor i Stockholm. Vet att denna fråga varit på tapeten tidigare men jag har inte hittat tillräckligt med information. Jag fick bra reservplats i Uppsala men sämre vid SU. Ponera att jag blir antagen till UU men inte SU - hur jobbigt är det att pendla stockholm-uppsala? Och hur jobbigt är det att plugga juridik och pendla stockholm-uppsala?

Bryr mig inte så jättemycket om studentlivet men visst vill man kunna vara med på några fester utan att behöva dra vid tolvslaget för att tågen slutar gå (om det nu funkar så).

Är det så mycket självstudier att det egentligen inte spelar så stor roll om man bor i Stockholm eller inte?

Bör tilläggas att anledningen till att jag inte flyttar är pga. CSN-lån och att jag trivs väldigt bra där jag bor just nu.

Jag har en del i klassen som pendlar och det verkar faktiskt vara ganska jobbigt. Så fort tågtrafiken krånglar så kommer de försent och missar seminarium, gruppmöten o.s.v.
Vill du gå på nollning och nation så måste du hela tiden ha koll på tågtiderna och missar du tåget måste du sova hos en kompis. Du kan inte heller närvara vid spontana möten typ "Vi träffas på JB om en halvtimme, kom på en sak som måste med i PM" utan allt måste planeras.

Frågan är om du orkar med allt det här i nästan fem år. Du kan ju alltid prova första terminen och avgöra själv hur det känns.

Tack för svaret!

Lite som jag misstänkte då. Kanske lika värt att ta studielån. Bor jag i Uppsala kommer jag antagligen prestera bättre och då ökar ju även chansen till bra lön som i sin tur gör att studieskulderna blir tämligen intetsägande i slutändan - måste ju trots allt tänka långsiktigt .

Ibland kan det bli så att man inte svarar på det som faktiskt utfrågas eller missförstår vad examinatorn vill ha svar på. Ibland läser man frågan slarvigt och ibland missar man att svara på något för att man börjar svara på första delen och glömmer bort att det är flera frågor som ska besvaras i frågan.

Det behöver inte alltid vara just studietekniken det är fel på utan just "skriva en tenta"-tekniken.

Min uppfattning är den att utbildningen är ett helvete. Inlärningskurvan är ständigt brant, betygshetsen, som är befogad och troligtvis den värsta i landet, hänger ständigt över en som ett orosmoln, och den gemene juriststudenten är van vid att leka sig igenom utbildningar och allt annat än van vid att vara medioker. Lägg samman det här och man har en miljö som är som klippt och skuren för att skapa en massa akademiker med posttraumatiskt stressyndrom. I vart fall vad gäller den stora delen som siktar högt.

Min uppfattning är vidare den att det i arbetslivet, i den riktiga världen, återgår till det normala igen. Så klarar man sig bara igenom utbildningen i fråga så har man nog sitt på det torra.

Men ska du klara dig igenom utbildningen är det nog läge att du hanterar dina bakslag på ett annat sätt än genom att sänka några valium (eller vad det nu blev). Ibland handlar livet mindre om att lyckas och mer om hur man hanterar sina misslyckanden.



De är vana vid att vara bäst i klassen osv. och är helt plötsligt mediokra, varför det inte är konstigt att de drar till med skitsnack för att maskera att de inte längre är bäst i klassen. Jag har träffat på en hel del jurister vid det här laget och det finns få mirakel där ute. Talk the talk och walk the walk är två helt olika ting.

Ditt inlägg är svårförståeligt för en sådan nolla som mig. En sådan person som endast kan prestera ett högst mediokert om inte direkt idiotförklarande B.
Jag hade ångest när jag misslyckades termin 1 då jag bara fick BA. Men har hela tiden haft inställningen att B inte finns på kartan, att jag då får just ett äckligt B när jag sitter och hoppas (och tror att jag har en ärlig chans) till AB visar både på hur värdelös och förvirrad jag egentligen är.

Men om jag ska tolka ditt inlägg så talar du om befogad betygshets, ja visst är den befogad, för att få det där perfekta jobbet på Swartling krävs det ju raka AB, även om man är tillåten att ha 1-2 "underbetyg". Och innan man börjar sin anställning på Swartling ska man först ha suttit ting i Stockholm/Malmö/Göteborg.

Jag däremot sjunker som en jävla sten. Första kursen gick bra sen här på termin 3 har jag redan nått bottnen.
Jag skulle kunnat börja inta en tablett benzo på morgonen och fortsätta med det tills jag kom ur den här djävulens högborg. när jag kom in på juristprogrammet var jag glad och hade förhoppningar.

Hur ska jag ta motgångarna menar du? Har gått och väntat i tre veckor på det här jävla resultatet och idag kom det, känns seriöst som att någon vill mig ont, för har inte haft flytt någonstans på någon av de här kurserna. Jag inser också att det inte handlar om att jag inte har flytt utan att det snarare handlar om att jag misslyckas någonstans när det gäller dessa förbannade skrivningar.
6 6 6 6. Fick tom lika dåligt på de frågorna jag trodde mig ha presterat bra på som på de frågorna jag inte ens var säker på vad det handlade om.

Men vad ska jag göra då? Jag läser böckerna och har tvångstankar om att jag ska kunna allt som står i böckerna, jag rabblar datorskrivna dokument från föreläsningarna.
Kan erkänna att jag gjorde gamla tentor som ett slags snabbtest och inte satte mig in i dem, den genomgående känslan när jag kollar på gamla tentor är att jag är värdelös och aldrig riktigt förstår 100% vad det är man ska skriva.

Att mina kursare skulle ljuga ser jag som högst osannolikt, och även om en enskild individ skulle ägna sig åt sådan verksamhet så kommer det alltid finnas en toppresterande elev i klassen som får den där platsen på Swartling, en sak som är säker är att jag har B......

edit: fan vad jag börjar hata den här utbildningen

Men ta dig samman, människa! Antingen får du börjar omvärdera hela den här grejen vi kallar för livet, eller så får du hoppa av och göra något där du aldrig kommer att utvärderas.

Vilket lärosäte är att rekommendera om man vill läsa juristprogrammet, men endast kommer få ett betygssnitt kring 15-18 (lite beroende på vilka ämnen jag taktik-väljer..)
Ponera att jag inte har gjort högskoleprovet ännu. Hur många poäng bör jag minst få för att kunna komma in via den vägen?

Vilket lärosäte spelar mig ingen roll, det är utbildningen jag vill åt.

Först vill jag börja med: VAD SKRIVER NI FÖR SKIT?

För det första till TS: Du studerar en utbildning där det senast i HT2013 var så att 6875 var sökande endast i Uppsala. 200 av dessa kom in. 2.9% procent. Fattar du? Du är en av dem. I snitt är det kanske 10-15% som går ut med AB per termin.. Av dem 2.9% procenten som i princip har snittat MVG sedan dem var små. Eller har skrivit ett riktigt bra HP förstås.
Du är inte bäst av dem 2.9 procenten. Därför är du fruktansvärt besviken på dig själv. Är det så fruktansvärt illa? Självklart. INTE.
Nej, var glad för att du är där du är i ditt liv, och lär dig av dina misstag. Begär ut din tenta. Begär ut tentan på den som maxade samma. Lär dig skillnaden, om du är så "förbannat besviken på dig själv". Lär av livet. Sluta lipa och var glad över ditt BA/B eller w/e. Ni är fortfarande en minoritet av människor som ens kom in på det program du pluggar.

Namgreb: Du påpekar att mål och ambitioner är ett helvete i princip. Löjligt. Är en utbildning som är lättare bättre på något sätt, eller var vill du få ut? Att viljan att få bra betyg är för hög? Utbildningen blir vad man gör den till, oavsett om man pluggar Juridik eller till Socionom. Alla har olika ambitioner och mål. Det enda jag kan hålla med om i ditt inlägg är "Ibland handlar livet mindre om att lyckas och mer om hur man hanterar sina misslyckanden.", bra skrivet, oavsett vad man tycker om utbildning X och Y och dess krav på sina studerande.

Okej okej. Ja dina siffror är högst relevanta. Däremot vill jag poängtera att jag också trodde juridikstuderande skulle vara det här "toppskiktet" som var allmänt smarta, någon sorts ubermensch som kunde fysik bättre än fysikstuderande men som hade valt juridik.
Genomgående egenskapar hos juridikstuderande är stark prestationsångest och ett starkt driv att sköta sina studier.

Uppenbarligen failar jag någonstans, om det sedan är att skriva tenta eller vad fan det är vet jag inte. Men jag misstänker starkt att det är att skriva tenta, kan lägga till att jag fick uselt betyg på den uppsats vi hade på termin 1.
Hursomhelst så tänker jag inte acceptera några smutsiga underbetyg, speciellt inte något jävla B. Lite svårt är det dock då jag verkligen pluggade inför den här tentan, jag fick alltså inte mitt B på ett "Flashbacksätt", vilket är att man i stort sett går till tentamen oförberedd och frågar sin polare vad tentan handlar om och så sätter man B, eller att man går till föreläsningarna och sover och sedan går och skriver och får B. Utan mitt B är utdelat efter hårt pluggande.

edit: mycket vill ha mer. när man väl är inne på det här så kallade "juristprogrammet" så tar det några veckor så är det AB AB som gäller och inte MVG MVG.

Ta mig samman... Tycker jag är förvånansvärt samlad i mina uttalande med tanke på vad jag gick igenom igår.

Du fick betyget B på en tenta om 10hp. Du går inte igenom någonting, pojkvasker.