Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Om han hade haft ett enda vettigt argument att komma med så kanske...

Den fungerade väl bra, om det nu var så att han så gärna ville vara kvar.

Nej. Det intressanta är ju varför han gjorde det.

Jag förstår att Quick blev chockad över att "benbiten" hittades.

("Benbiten" som senare visade sig vara en bit trä+lim)

Det är hur märkligt som helst. Vad jag förstår så var det en tysk och en norsk professor som under rättegången sa att den var äkta. Det var väl senare med mer modern teknik man kom på det senare.

Med tanke på att de letade över hundratals kvadratmeter är det märkligt att de inte lyckades hitta någon riktig benbit. Något kadaver borde ha funnits där. Eller åtminstone något kotlettben, då det väl var en rastplats därikring?

Att en benbit, (äkta eller falsk) i största allmänhet som hittas ute i skog och mark, kunde tas för bevis för ett mord är för mig en outgrundlig gåta.

Det var en norsk som hade tittat på biten. Men han kunde ha fått reda på att det var lim och masonit redan då om han tittat ordentligt. För så dålig var inte förmågan att kunna bedöma sånt då!!!

Inte vad jag kallar för bra intervju, om vi talar om sanningen om de inblandade i denna sak, och de som förminskar eller försvarar sin egen delaktighet. Men som advokat har Borgström visat att samfundet ställer upp för advokater oavsett vad de ställer till med.

Anne Ramberg tror, när hon ska veta, vad god advokatsed är!

Vad ska hon säga när Borgström anmäler sig själv till advokatsamfundet? Och får komma undan ansvaret för att vara en usel advokat?

Min uppfattning är att Borgström sökte skydd hos advokatsamfundet, och det fick han som advokat; av samfundet.

Det blev ett beslut på att denne Borgström inte gjort fel. Det betyder att denne Borgström tog kontroll över handläggningen av sig själv, med egen anmälan och att saken blev avgjord enligt en friserad story, med förminskat/tillrättalagt händelseförlopp med ord vägda på guldvåg.

För beslutet i advokatsamfundet har inget med hur Sture Bergwall upplever sin advokats insatser.

Nu är saken redan avhandlad och klar i advokatsamfundet genom beslut. Det handlar om slughet, bättre att förekomma än att förekommas. Ett beslut som visar på att Borgström är slug, beträffande ansvar för sina handlingar.

Beslutet visar inte på objektiva grunder, att han följde god advokatsed när han gick där och trodde på att klinten var skyldig till förträngda seriemord. Beslutet visar bara hur advokatkollegor ställer upp för en kollega som gjort bort sig, genom att främja orätt.

Nu har Borgström rätt, enligt Borgström själv och stöd från andra advokater, för att han har rätt genom ett beslut. Ett beslut han kan vifta med; ett beslut från advokatsamfundet. Ett beslut med piss-bevisvärde.

Detta handlar om gossar som vet att skydda sig och vet hur de inte behöver ta ansvar. Men de vet också, hur de ska formulera sig och jobba för egen räkning när det kniper.

http://www.dn.se/debatt/dn-debatt-jag-anmaler-mig-sjalv-till-advokatsamfundet/

Inte vet jag. Jag tycker det är ganska rejält magstarkt när Bergwall anklagar Borgström, t.ex. Det gick snett, nu får man se till att det inte upprepas. Jag tror det är rätt få i den här soppan som var direkt illvilliga. Borgström borde ha vetat bättre men jag kan inte känna nåt ursinne direkt. Det får andra göra som vill se blod.

Om Borgström skrev jag följande för ett år sedan
http://oldwolf-vindenviskarmittnamn.blogspot.se/2012/10/borgstrom-ar-inte-trovardig.html

Nu har jag läst ditt inlägg och det visar på att du var långt före mig och andra med att engagera dig på nätet, och sprida information.

Borgström gjorde inte det arbete han arvoderade för. Det fanns varningsklockor, och det var många som påtalade att Qvickskandalen var en en fars, medan rättegångarna pågick.

Efterspelet förklarar mekanismerna i rättsväsendet, som inte förmår att erkänna att fel begåtts mot en enskild människa. De som anförtros granskning inom rättsväsendet prioriterar inte objektiviteten och gällande lag, de hittar alltid en lustig knorr för att skydda de egna.

Min uppfattning är att om advokatsamfundet hade rutit ifrån när advokater missköter sig, hade det blivit en uppstramning med omedelbar verkan. Nu vet alla advokater att samfundet snarare är ett skydd för advokater, än ett samfund som ser till att övervaka god advokatsed.

Det samma gäller de rättsliga instanserna, som JK ämbetet som inte mäktade kritisera vänners/kollegors agerande och felaktiga domar. Det värsta är HD som går ut och stödjer Lambertz och vilseleder om vad ett justitieråd har rätt till att tycka till om. De kallar Lambertz bristande kunskaper om jäv och medborgares grundläggande rättigheter för yttrandefrihet.

En kommission hade inte varit nödvändig om de rättsliga instanserna hade sett på detta som skett objektivt, utifrån juridiken och gärningar i stället för att vara kollegiala och mörka allt som inte passar in i den bilden av rättsväsendet de vill ge sken av.

Min förhoppning är att deras eftermäle blir så som de förtjänar!

I åtalet mot Andersson i Johan Asplund-fallet resonerade hovrätten så här:


Detta kan jämföras med resonemangen i domarna mot SB.

Domarna i både tingsrätt och hovrätt var extremt långa. Både vittnesmål och domstolarnas resonemang påminde om romaner fyllda med ovidkommande detaljer (kom att tänka på kanadagäss).

Det fokuseras alldeles för mycket på relationer mellan de inblandade personerna och deras personlighet. Det kan förvisso vara intressant när det till exempel gäller motiv men är inte värt mycket i bevishänseende. Väsentliga detaljerna drunknar i ändlösa analyser av olika personers beteende före och efter försvinnandet.

Tingsrätten dömde Andersson för olaga frihetsberövande och det fanns mycket som talade för det. Det fastställdes att Andersson "spanade" i området dagarna innan försvinnandet och med viss sannolikhet även var där den aktuella dagen. Det fastställdes även att Andersson ljög om dessa omständigheter, saknade alibi plus ytterligare några besvärande detaljer. Om detta skall räcka till fällande dom är dock tveksamt och att få en fällande dom för mord torde varit utsiktslöst.