Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Också? Dessa regriderade minnen finns inte!

Det var efter det som han började prata. Enligt honom själv ville han ha terapi, känna sig viktig och sedd. Så han mumlade något om att han gjort något hemskt, vilket föll i väldigt god jord. Nu är också SB en intelligent man, så han såg till göra sin hemläxa ordentligt innan han gick vidare. Inte Norell. Men väl Alice Miller som även hon kvalificerar sig in i den här soppan av hemkokta psykodynamiska soppor.

Jag ger inte ett skit för Lamberts tolkningar av vad som är preskriberat eller ej, efter att han påstod att övergreppen i Bordellhärvan är preskriberade, trots att Lambertz själv finner att sakomständigheterna är sanna enligt Eva Bs trovärdiga redogörelser.

Lambertz stödde sitt beslut på lagstiftning JK ämbetet inte var bunden av, som preskriptionsreglerna. Det var en fri tolkning av juridikens regelverk, för att ge kalla handen åt en person som vänt sig till JK för att få en droppe rättvisa. Det han gav med ena handen, togs tillbaka med den andra.

Preskription skyddar de man vill skydda. Men när man inte vill skydda brottslingar, talar man om gärningsmannagemenskap och perdurerande brottslighet. Med innebörden att preskription är en tolkingsfråga!

De riktiga mördarna går fria, för mord har preskriptionsregler som är tydliga och inte kan misstolkas.

Innebär det du skriver är det kan bli en debatt, eller finns en sådan, som ger möjligheter för att gå vidare med Sturemorden?
Eller har man bara gett upp dem?
Och ägnar sig åt annat (skylla på varandra).

Började han inte "erkänna" 1993?

Riktigt så tvärsäkert kan man inte uttala sig om det. Men terapier som erbjuder genvägar till händelser de redan på förhand förutsätter att de existerar - i vissa fall har det till och med hänt att en patient (eller kund...) berättat om fantasier, varefter terapeuten sagt, ungefär lika tvärsäkert som du fast tvärtom - det där har du varit med om! - om dem kan man säga att de är bluff och väldigt riskabla och borde fråntas sin eventuella legitimation.
(Ok, regriderade minnen håller jag med dig om att de nog inte finns )

Men hur vore det om du läste de två böcker som diskussionen egentligen handlar om, Hannes Råstam,s och Dan Josefsson,s.

I dessa finns alla de uppgifter du behöver, det är inte nödvändigt att tro på allt men Råstam är definitivt inte känd för att fuska med research och detsamma gäller för Josefsson.

Ja precis. Som den att pedofili är ett av rekvisiten för att dömas till RPV: Det är underligt.

Det kan han nog ha gjort. Han började inte sätta igång med fabulerandet direkt efter domen. Det var väl efter att ha "misslyckats" som patient efter rånet, han insåg att ett pajasartat rån inte duger för att få den uppmärksamhet och terapi han ansåg sig behöva.

Men hur jävla petnoga ska vi bli här?

Till att börja med så existerar naturligtvis regriderade minnen. Vem har inte plötsligt kommit att tänka på något man inte funderat över på mycket länge. Ett barndomsminne. Eller något som hände för något år sedan på jobbet. Ofta kommer man att tänka på det av någon utlösande faktor. Det är lite madeleinekaka här alltså.

Antagligen är det väl därifrån psykoanalysen fått sina idéer ifrån. Men det är inte det som avses med regriderade minnen. Det vi vi alla här. Men om dessa minnen, som alltså ska ha tryckts undan på grund av dess hemska natur, faktiskt existerar. Då är det den som påstår att de finns som har bevisbördan att visa att de faktiskt existerar.

För att dessa sedan ska kunna vara användbara i en terapi, krävs det att man visar att just detta minne är ett äkta sådant, och inte en produkt av terapin som sådan.

När nu inte psykoanalysen lyckats klämma ur sig det minsta bevis för att sådana minnen existerar till att börja med. Är det fullständigt meningslöst att referera till dess eventuella existens för terapisyfte. Gör man det har man inte kommit längre än homeopaters snurriga idéer om märkning av vatten man späder ut.

Som sagt, jag vänder mig litet mot beteckningen på rånet: Offren upplevde nog inte rånet som pajasartat eftersom förövarna, vad jag förstår, var psykotiska på grund av droger.

Det var ett fiasko för "rånarna", visst, men de hann nog sätta en del skräck i offren innan dess.

Hur petnoga som helst.

[/quote]Till att börja med så existerar naturligtvis regriderade minnen. Vem har inte plötsligt kommit att tänka på något man inte funderat över på mycket länge. Ett barndomsminne. Eller något som hände för något år sedan på jobbet. Ofta kommer man att tänka på det av någon utlösande faktor. Det är lite madeleinekaka här alltså.
Antagligen är det väl därifrån psykoanalysen fått sina idéer ifrån. Men det är inte det som avses med regriderade minnen. Det vi vi alla här. Men om dessa minnen, som alltså ska ha tryckts undan på grund av dess hemska natur, faktiskt existerar. Då är det den som påstår att de finns som har bevisbördan att visa att de faktiskt existerar.
För att dessa sedan ska kunna vara användbara i en terapi, krävs det att man visar att just detta minne är ett äkta sådant, och inte en produkt av terapin som sådan.[/quote]



Jag tror vi är rätt överens egentligen, bortsett från att jag menar att psykoanalysen, till skillnad från regressionsterapin, är noga med att hålla sig inom vissa ramar, det får inte bli en för tät relation mellan analytiker och analysand, osv allt det som jag försökt framföra här tidigare, och under analysandens fria associationer (som INTE får vara droghallucinationer) måste man vara försiktig när man försöker bena ut vad som är fantasier, känslor, och vad som är minnen. Det är en jätteskillnad mot de terapier som mer eller mindre säger: tror du att du har blivit utsatt för sexuella övergrepp som barn? Kom hit så hjälper jag dig minnas!