Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Det vi huvudsakligen diskuterar här, fram och tillbaka, är ansvarsfrågan.

SB har fabulerat, det är ju helt klart.

Jag har skrivit det tidigare, men tar det en gång till:

Vem kan då betraktas som ansvarig för att SB dömts till åtta mord?

a) SB, som inlåst på en psykiatrisk anstalt fabulerar vilt om att han begått dessa mord

b) psykiatrin, som tror honom (och "hjälper" honom att minnas).

c) rättsväsendet, som (i princip) tror honom, med god hjälp från psykiatrin och fäller honom i åtta fall, där bevisningen är 0 (noll)


Själv tycker jag det är glasklart. Alt. b) och c) framstår som helt och fullt ansvariga för SB-cirkusen.


Jag förstår ärligt talat inte att någon kan påstå att SB (än en gång, intagen på en psykiatrisk anstalt), skall kunna beskyllas för att vara ansvarig för hela denna cirkus. Det är helt enkelt vårdens uppgift att genomskåda sådana som SB. Detta är varken första eller sista gången som någon intagen på en sådan anstalt börjar hitta på saker. Det är väl närmast det normala. Om man är professionella, skulle man alltså med lätthet ha genomskådat SB.

Sedan skall väl tilläggas att ansvaret mellan alt. b) och c) inte är 50/50. Huvudansvaret måste under alla förhållanden läggas på rättsväsendet, som helt enkelt inte klarat av sin uppgift. Men, psykiatrin (framför allt SÅC) har varit kraftigt behjälpliga i förundersökningar och vittnesmål och därigenom underlättat för domstolarna att dra sina felaktiga slutsatser.

Helt rätt. Och utan bortträngningspsykologin hade Bergwall idag varit en helt okänd person, om han varit vid liv.

Om a) har något delansvar får nog vägas litet mot i vilket hälsoläge a) befinnersig i, skulle jag säga . . .

Annars håller jag helt med om att patientgruppen psykosnära, personlighetsstörda kan hitta på både det ena och det andra.

Motivationen hade visst funnits - han ville ju verkligen vara kvar. Därför tycker jag att det låter tveksamt när en del upprört talar om hur länge han varit frihetsberövad trots att han var oskyldig till morden - ja... men man bör trots allt räkna bort den tid då han verkligen ville vara på Säter och gick in för det. Och verkligen ansträngde sig en del. Besök på KB, läsning av böcker i psykologi.
En normal psykolog eller psykoanalytiker hade tidigt insett att det sannolikt handlade om fantasier - ok, mordet på Johan Asplund skulle kunna tänkas vara i linje med hans tidigare brott, så det är inte så konstigt att de tog det på allvar ett tag. Men läkare får ju inte dra igång egna förundersökningar, det var det första stora misstaget. Sedan rullade det på, som bekant.
Ja, vården och rättsapparaten har det tyngsta ansvaret, helt klart. Jag tycker alltså inte att man kan beskriva det som att Bergwall var en så skicklig manipulatör att ingen kunde gissa att han ljög. Till en början kanske, men inte senare.
Det är omöjligt att spekulera i vad som hänt om kloka psykologer och smarta snutar kopplats in istället - antingen hade han släppts ut tidigare (begått nya brott eller inte? kan ingen veta) eller hittat på något sätt att vara psykiatrerna till lags - gjort en och annan Ellington, kanske? Det går inte att veta.Men det går inte att lasta psykoanalysen för det som hände. Det är en missuppfattning, och fallet säger varken bu eller bä om bortträngda minnen eftersom Quick ljög. Han visste vad terapeuterna ville höra eftersom han hade läst böcker om psykologi? Jaha, och vad bevisar det egentligen?
Än så länge tycker jag boken är väldigt förenklad, men jag ska läsa vidare. Inte fattat i vilken mån de sysslade med regressionterapi, t.ex. För det uppfattar jag som riskabelt.

Den goda herr Quick klagar på beslutet att förbjuda porslin och bestick.
Han borde vara tacksam för maten han fått under dessa år som bekostas med skattemedel.
Quick kostar mer än kungens apanage, bara det är riktigt sjukt.

Nja, jag hyser personligen inget sånt agg mot SB. Däremot tycker jag att det är fel av vissa tidningar att uppmärksamma det där klagomålet. Som trakasseri betraktat är plasttallrikar inte mycket att väsnas över, om det nu skulle vara ett sånt. Det jag tycker är konstigt är att en del tidningar nappar på det.

Ja, tyvärr är det så. Det finns legitimerade homeopater också. Problemet med psykoterapi är att det inte bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet. Eller för att vara mera specifik, den psykodynamiska inriktningen. Man kan därför genom denna inte göra några anspråk i egentlig mening. Detta oavsett vad man hittar på för etiska regler och vilka skolor man skapar.

Nu finns det naturligtvis grader av kvacksalveri även inom psykodynamiken. Men man kommer inte ifrån att det är den svenska acceptansen av den här pseudovetenskapliga genren som gjort att Norell överhuvudtaget kunde sätta sin fot på Säter. Eftersom det inte finns några särskilda krav på bevisbarhet var det svårt att kunna stämpla Norell som en charlatan. För uppenbarligen handlade det mycket om tycke och smak om vad man gillade eller inte.

Det bevisar att utan regressionspsykologin hade det inte funnits en utlagd grund på vilken Bergwall kunde bygga sitt lögnhus. Hans lögner togs ju emot med jubel. Därför att de bekräftade teorin.

Med "psykoanalysen" menar du all psykoanalys eller den behandling Bergwall fick på Säter?

Nej jag menar inte all psykoanalys, utan den behandling som Bergwall fick på Säter. Jag har inte hunnit tillräckligt långt i Josefssons bok för att avgöra exakt hur den terapin gick till rent konkret, men det kan ha varit regressionsterapi. Det är ett slags quickfix hokus pokus som "garanterar" att den kan återkalla minnen av traumatiska händelser tidigare i livet, eller i tidigare liv. Den liknar mer hypnosbehandlingar. Den tar inte ens med i beräkningen hur invecklat minnet är, och den har varken de etiska regler eller den metod som psykoanalysen har. Hade en seriös psykodynamiker funnits på Säter, så hade han eller hon tidigt tolkat Quicks berättelser som fantasier. Och det hade ju en hel del varit vunnet med. Därför blir det galet orättvist att lasta det psykodynamiska.

Här skriver SB själv om Porslinsgate.
http://sturebergwall.wordpress.com/2013/12/05/anmalan-till-ivo-inspektionen-for-vard-och-omsorg/

Lite allmänt bludder om måltidens viktighet och Säter. Det är inte svårt att läsa in att SB sätter sig själv och sin måltid i centrum. Antingen låtsas han inte om orsakerna till Säters agerande, eller så är så egocentrisk och faktiskt tror att det är riktat mot honom personligen. Möjligen mot honom och patienterna som kollektiv.

Att du tror att det är någon sorts trakasseri mot SB personligen är däremot klart. Precis som du tror att det är riktat mot SB att anhöriga inte får ta in kaffebröd hur som helst. Faktum är att det är ganska svårt att replikera mot ett så kvalificerat nonsens du kommer med.

SB citerar Måltidsakademin: "”Måltidens betydelse är inte bara att släcka hunger och törst, det är en självklar del av omtanke och solidaritet”. Det hela blir närmast surrealistiskt när Säters beslut grundar sig på att patienterna inte ska slå ihjäl varandra.

Men om du nu menar att det hela inte hade hänt om det funnits en seriös psykodynamiker, hur kan du då samtidigt mena att man inte kan lasta behandlingen på Säter? (Du skrev ju "Men det går inte att lasta psykoanalysen för det som hände. Det är en missuppfattning" och menade alltså med det behandlingen på Säter.) Josefsson menar ju inte att huvudansvaret ligger på "behandlingen", utan mer att den var grogrunden, enligt vad han föredömligt klart skrev i den artikel i DN som jag länkade till och citerade ur häromdagen: (FB) Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-). Du verkade då hålla med om att Josefssons argumentation var bra.