Idag är det dagen d, jag sitter här ensam i klassrumet och bojkottar 5-i12 föreläsningen. Om jag blir konfronterad idag så har jag filat på mina argument, tyvärr måste jag slåss mot min robotliknande prestationsångest.
(EDIT)
Kondens i Fittan ochså! nu kom läraren in och eftersökte mig, jag sa att jag inte sympatiserar med 5i12, utan att komma med fler argument...ochså möttes jag av..det är helt okej sa hon, du får välja själv hur du vill göra om du vill följa med ner på manifestationen, men det får däremot inte dom andra i klassen sa hon, hon sa skämtsamt att jag får sitta kvar här och vara dörrvakt för dom andra, jag skämtade tillbaka om att jag alltså är priviligerad pga av min ålder, ja du har sätt så många 5i12 manifestationer skämtade hon tillbaka.
Jag är då älst i klassen med råge, och att lärarna månne därav inser att jag är erfaren nog att ha genomskådat 5i12 ifall jag är lagt åt det hållet, att det finns inget hopp om att jag ska gå på PK propagandan, i min klass så är många under 20, så nu ska dom på ideologisk vallfärd /skolning tydligen.
Tycker inte ni ochså att det här låter märkligt, som att många lärare inte själv tror på det här egentligen, utan dom gör sitt jobb
Jag är grymt besviken på mig själv och världen, jag hade hoppats på att bli utskälld & gormad på idag så att jag skulle våga slå tillbaka med dräpande argument som jag nästan får stånd av, och det jag möts av är lelöshet och förståelse utanatt jag får vara sanningsägare och få bekräftelse för vad jag står för, istället får jag sitta här och ha ångest över att jag misslyckades under den där improviseraade debatten på svenska lektionen, där jag inte hade argumenten sammanhängandde & sammanställda,
jag framstod som en vekling..när jag försökte yppa att afrikaner är överrepresenterade i våldsbrottsstatisitken,
Jag använde mig utav orden "nej jag kan inte säga det här"...jo kom igen, här säger vi vad vi tycker! kåtade lärarinnan upp sig, 3 gånger..avbröt jag mig själv av ångest och ojade mig över att inte kunna säga det, så att det framstod som att jag var osäker på mina argument, det ingav ingewn trovärdighet, nu kan man säga...men nu är du förbered att ta debatten nästa gång, problemet är att det blir ingen nästa gång, det är när man är oförbered och under angrepp från andra som är enda tillfället, och när man har argumenten då uppstår inte debatten längre..frusterande liv
Citat:
Ursprungligen postat av
Winston Smith
Om man nu ska tolka Stigs reaktion vänligt, så kan man kanske tänka sig att han övermannades av starka skuldkänslor: "Jag uppmuntrade henne till antirasistiskt arbete och nu är hon mördad på grund av det, det är mitt fel". Kanske även av för honom förbjudna hatkänslor mot den afrikanske mördaren.
Folk reagerar i sådana situationer inte alltid rationellt. Om skuldkänslorna är för svåra kan man förvandla dem till motsatsen: "det får inte vara mitt fel, det får inte vara på grund av att jag uppmuntrade henne till antirasistiskt arbete. Det får inte vara fel på antirasistiskt arbete. Jag måste övertyga mig själv och andra om att antirasistiskt arbete alltid är rätt. Alltså ska jag fortsätta hennes antirasistiska arbete, för det får inte vara mitt fel att hon blev mördad".
Det låter inte otrovärdigt.