Hur hanterar vi en situation där alla partier hamnar under fyraprocentspärren?

På dessa grunder: demokrati betyder jämlikhet i politisk inflytande. Vågmästarfenomen innebär att vissa personers röster får avsevärt större inflytande på beslutsprocessen än andra. I Israels fall betyder det oproportionellt stort inflytande från den religiösa extremhögern till exempel.

"En man en röst" är för övrigt bara en tänkbar beslutsmetod, det finns otaliga andra som är lika demokratiska.

Det beror väl snarast på att huvudmotståndarna måste låtsas vara så olika att samregering är omöjligt! Sanningen är ju i de flesta länder att de största partierna är socialliberala med små variationer. M och S skulle ju kunna samregera i 100 år utan problem, men partiernas självbild tillåter det inte. Ska verkligen representationen begränsas av politikernas inbilskhet?

Nationaldemokraterna (och andra partier) gavs ett antal platser på Nationella frontens enhetslista (vars sammansättning ju beslutades av SED). Listans sammansättning i kombination med ett antal fackliga mandat garanterade SED majoritet i kammaren men också att andra partier fick representation.


Spärrarnas syfte torde vara att minska partisplittringen men en konsekvens av detta är ju en begränsning av demokratin. Om detta bör man alltid ha en levande diskussion, på det sätt vi har här!


Vad gäller tekniken så är ju det du berör här jättespännande. Dock tyder erfarenheter av direktdemokrati på ett mycket lägre valdeltagande än det vi har vid politiska val i Sverige idag. Vid folkomröstningen häromdagen i Ekerö röstade 45% (mot ca 85% i kommunalvalen).

Håller helt klart med, har varit intressant att följa.


Skulle inte säga att det (speciellt i lokalval) är direkt dåligt med ett lägre valdeltagande. De som röstar gör det troligen för att de bryr sig i frågan. Eftersom de bryr sig är de troligtvis också i genomsnitt mer insatta i frågan och därmed mer kunniga. Att 45% kunniga tar beslut i en fråga ser jag som bättre än att 40% okunniga och 45% kunniga gör det.

Detta skulle man delvis kunna applicera på riksdagen (eller för all del på landstings- eller kommunnivå också). De som sitter i riksdagen är troligen mer kunniga (av erfarenhet) än gemene man. Därmed inte sagt att de är de mest kunniga. En del av tanken bakom representativ demokrati är ju att representanterna sätter sig in i en fråga och funderar ut rätt sätt att lägga sin (och de som röstat på representanten) röst på detta förslag.

Det är här det blir lite problem, då jag tycker det känns mer som att riksdagsledamöterna representerar sitt parti snarare än det valdistrikt de blivit valda ifrån. Det känns också som det är svårt att i en viss fråga ha en annan uppfattning än sitt parti. Min uppfattning är att starkare personvalsmöjligheter skulle minska partipiskan. Låt exempelvis ett partis mandat först tillsättas till personer som fått mer än x% av partiets kryss och därefter av personer på partiets lista.

Att sänka spärren för att komma in i riksdagen skulle öka antalet enfrågepartimandat. Det skulle ge "ökad demokrati" (som nämnts av andra kan ju begreppet diskuteras) med att det i större utsträckning blir "en röst - ett mandat" men jag tycker det är lite slöseri med ett mandat som bara svarar på en eller ett par frågor. Därefter är mandatet helt oberäkneligt och i mitt tycke då "mindre demokratiskt". I mitt tycke borde mandatet i övriga frågor lägga ned sin röst, men detta är ju bara något man kan önska och moralisera om och inte lagstifta om.

Någon form av spärr tycker jag definitivt skulle finnas. Vad den ska ligga på är ju ganska godtyckligt som flera nämnt tidigare. Mellan en och två procent skulle jag kunna tänka mig. Då krävs troligen någonstans mellan 50000 och 150000 röster för att komma in beroende på valdeltagande. Att istället minska antalet mandat och använda ett mandat som spärr tycker jag inte om som idé. Jag ser nog gärna hellre en ökning av antalet mandat för att öka möjligheten till oliktänkande inom ett parti att få mandat.

Ja, det är väl jättebra!
Det betyder ju att det är de som bryr sig som deltar.
Om jag inte vet vad Slussen är för någonting eller var den ligger och vilken funktion den fyller. Hur kan jag då bidra med att lägga min röst för eller mot ett visst arkitektoniskt förslag på utformningen av dess ombyggnad? Jag röstar ju på VPK i landstingsvalet bara för att de lovat att sänka priset på busskortet med 100 spänn per månad, och jag gillar ju att tjäna pengar, och VPK:s politik maximerar ju min personliga profit, därför röstar ju jag på VPK i landstingsvalet.

VPK:s ställning angående hundramiljardersombygget av Slussen vet jag ingenting alls om, och tänker inte heller bry mig om.

Så hur KAN detta mitt avsiktligt okunniga demokratiska deltagande på något sätt bidra med någonting som gör att ombyggnaden av Slussen blir bättre, än om istället de som brydde sig direktdemokratiskt fick rösta om just detta slussbygge. Om det så bara är 3% av svenska folket, hur betyder deras antal att de vet mindre än vad övriga 97% vet?

Eller ännu bättre att nån kapitalist bara köpte slussen och själv byggde om den enligt eget godtycke?

Jag begriper inte hur man KAN påstå att demokratiskt kollektivtvång vore bättre än individuell frihet. Än mindre hur representativt demokratiskt kollektivtvång skulle kunna vara bättre än direktdemokratiskt kollektivtvång. Att rösta för sånt man inte vet eller bryr sig nånting om, hur skulle det ens teoretiskt KUNNA vara bra???? Förnekar du BÅDE logiken och verkligheten, eller bara en av dem?

Direktdemokrati skulle med all sannolikhet innebära pensionärsvälde, inte för att de är kunnigare utan för att de har oerhört mycket mer tid att lägga ner. De som skulle missgynnas mest är antagligen arbetande småbarnsföräldrar. Inte för att de är okunniga utan för att de inte har tid över till någonting. Som redan Rousseau insåg förutsätter fungerande direktdemokrati att människor har väldigt lika socio-ekonomiska förutsättningar.

En vettigare kompromiss i så fall är att ha fler och regelbundna folkomröstningar.

Om alla partier skulle hamna under spärren vare sig den är på 1%, 11% eller 60% så skulle det utlysas nyval och valmyndigheten skulle hoppas på en annan utgång dvs dom få ett parti som klarar sig över spärren men skulle detta heller inte lyckas så kanske det skulle vara aktuellt att ta bort alla spärrarna för att kunna få en segrare.

Vem utlyser extraval? Vill minnas att talmannen vid tre eller fyra misslyckanden att finna en regeringsbildare automatiskt utlyser extraval. Kanske lösningen?

Att slopa spärren helt vore det bästa om man nu ska kalla sig för en demokrati (vilket vi inte är men gärna vill tro) om man nu ska kalla sig för rättvis plus att Vi är ju väldigt måna om att det ska reflektera samhället också så varför inte slopa spärren då? då får man ju den mångfalden som dom efterlyser, fast då kan det ju komma in oliktänkande personer i regering och riksdag och det får ju inte hända (notera sarkasmen på slutet). Men det bästa enligt mig är att man slopar spärren och utlyser nyval.

Vad man än tycker om 4%-spärren finns nu Valsamverkanspartiet för de paertier som vill ta sig förbi den odemokratiska 4%-spärren eller för stora partier som säger sig gilla demokrati.

http://valsamverkanspartiet.wordpress.com/
https://www.facebook.com/Valsamverkanspartiet

Hmm... mycket intressant. Om jag minns rätt kom KDS in i riksdagen med Alf Svensson som enda ledamot när de valsamverkade med Centern.

Jag undrar om alla småpartier är välkomna...

Om ett par 1-procentspartier skull delta så skulle "partiet" kunna ta sig över tröskeln. Hur skulle exempelvis piratpartiet eller FI ställa sig till att delta?

Intressant. Om jag förstår det hela rätt är det endast ett parti som står bakom detta, det Vetenskapliga partiet? En sak jag inte förstår, är partierna som står under "potentiella partier", varför står Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna där för? De är ju redan riksdagspartier? Vad baseras egentligen den där listan på?