Meningen med livet - samlingstråd

Det vet vi inte idag. Men du kan alltid våga tro och det kan göra att livet känns lite mer meningsfullt.

Hjärnverksamheten är det bra att pausa. Man mediterar, allt stannar, och så upptäcker man att man är lycklig, och att ingenting kan rubba det. Samtidigt, placeras man på en bergstopp där man distansierat kan blicka ut över sitt mentala landskap av känslor, tankar, tankemönster, föreställningar om verkligheten etc.

Själv upplever jag att alla vill ha reda på sanningen, hur det ligger till, och att vi bara har olika verktyg för att hitta den samt olika glasögon på oss när vi väl tittar på den.
Polemik och polariserande vet jag inte vad jag ska säga om. Det är vad det är. Mitt mål är att göra den här världen till en bättre plats, och att alla ska lära sig så mycket som möjligt, inklusive mig själv.
Att kämpa emot varandra ser jag ingen poäng i. Bättre att samarbeta, diskutera, sätta sig själv åt sidan för att se de andra osv. Utveckla. Vad får du stress ifrån?

Projicerar du dina egna känslor på mig?

Utveckla gärna vad du får stress ifrån, alltså varför jag skulle varit stressad, för jag var raka motsatsen. Aldrig varit i sådan sinnesfrid som där och då. Gränser finns inte. Inget finns, egentligen, utom ett rent medvetande. Men det är en åsikt jag har, och jag kan inte bevisa den.

Varför? För att detta i nuläget inte går att mäta externt, utan det måste upplevas internt.

Jag erbjuder dig att titta i kikaren jag själv kikar i, så får du se. Hur kikaren fungerar vet jag inte.

Vänd dig inåt, prova meditera, kör 20 min innan dagen och 20 min innan kvällen, fortsätt tills du når upplysning. Jag lämnar förbehåll för att du kanske inte når dit det här livet, men även om du inte gör det (upplysning=ett med medvetandet), kommer du med all sannolikhet uppleva stora positiva förändringar som har noll och ingenting med det vi diskuterar att göra.

Såsom att se sitt mentala landskap från en distansierad bergstopp, s a s. Eller att kunna släppa det mentala och hänge sig åt nuet, det som är, likt en fotbollsspelare kanske är nervös och darrar etc innan en stor match, men väl på planen existerar inget annat än matchen, bollen, gräset, etc. Han är i nuet, och inga rädslor kan existera, därför att han är på ett annat ställe än i huvudet; han är i det som är, nuet. Det enda som någonsin är.

Blabla, länk till meditation finns i min signatur. Main lesson> meditation - awakening the silent seed.

Men du gör som du vill. Jag inser att det på sätt och vis är smått absurt att kräva detta, så därför kräver jag inget. Hur skulle jag? Du är ju fri. Men jag har en åsikt, och om du verkligen vill förstå, öppna dig för att den kanske är "sann", så är det den vägen du måste gå.

Annars kan vi skiljas åt, här. Du ser saker på ditt sätt och jag på mitt. Inget fel, bara olika.

Och jag är medveten om att det lika gärna kan vara jag som är ute och cyklar. Men jag upplever det jag upplever (inte nu, men glider in i det ibland och mer och mer ju mer jag mediterar), och väljer att sätta tilliten till mig själv.

Jag var hardcore skeptiker en gång, litade blint på vetenskap. Men vetenskap är begränsad, och för att den ska drivas framåt krävs att folk går utanför sanningsläget för att ta reda på större sanningar, för att utvidga kunskapsläget. Det sker hela tiden, det är så det går framåt, och det var det som drog mig in i det här. Se kundalinitråden jag startade om du vill veta mer, annars lägger vi ned det här. Du kör på ditt och jag på mitt, och så önskar jag dig lycka till med allt.

Kunde jag när jag hoppade från 17m ner i ett vattenfyllt gruvhål som 12åring också, men det gick bra. Mode är att följa andras viljor över hur saker och ting ska vara. Ungefär som om en kvinna skulle köpa en rutig handväska för att alla andra kvinnor har rutiga handväskor, för att en italiensk pastasnubbe som råkar vara handväskeguru har sagt att "rutiga handväskor är modernt till våren, det är det som gäller", och så köper många kvinnor rutiga handväskor. Kanske för att de lägger sitt värde i vad andra ska tycka om dem, eller lycka snarare. Placerar sina lyckoägg i hur moderna/snygga etc de uppfattas av andra.

Rätt risky, med tanke på att kroppen kommer skrynkla ihop och dö, förvandlas till jord eller aska och omvandlas till gräs>matspjälkning>koskit osv.

Klandrar dock ingen. Jag själv gör så ibland, men försöker gå åt motsatt håll. Mot mig själv. Har kostat en del.

Generellt sett borde alla göra det. Gå åt sitt håll. Då slapp många av oss få ta skit för att vi inte passar in med hur vi är eller vad vi tycker.

Många människor har fått skit för att de varit sig själva eller sagt, gjort, tyckt eller presenterat "sanningar" etc som varit alldeles för "off" från status quo, alltså skiljt sig för mycket från mängden.

Tänker på typ häxbränningar, han som presenterade att jorden kretsade kring solen och inte tvärtom, att jorden var i mitten (blev väl kastad i fängelse?). Och Sokrates fick dricka gift för att hans åsikter blev för obekväma för makten? Bara gluttat igenom wiki, så inte så stor koll.

Generellt händer mycket skit med outsiders, värre ju mer outsiders de är. Se idag på "psykiskt sjuka", alltså människor som bara råkar vara på ett sätt som skiljer sig från mängden. En del är säkerligen farliga, men det är testosteronbiffen med sprit i kroppen på krogen också.

Ska väl dock hålla käften delvis. Mobbade en del när jag var yngre och var överlag ett praktsvin av och till. Men det är så. Man lever och man lär.

. Jag förstår signaler och ibland missar jag dem. Impulser kontrollerar jag ibland och ibland kan jag inte stå emot. Generellt anser jag att jag har okej men inte perfekt impulskontroll, samt att jag många gånger skiter i att kontrollera dem.

Det finns en intuition, alltså en "känsla" där kreativa impulser uppstår i huvudet, eller "inne" i kroppen, i hjärtat, själen eller vad vi ska kalla det, och följer man den så blir det oftast bra.

Hur ser du själv på saken, och hur gör du själv? Låter du logik styra? Känslor? Det kan gå fatalt åt skogen. Resten får du utveckla. Det kan bli maniskt. Det är sannolikt detta många bipolära upplever bara att de saknar kontroll över fenomenet. De går uppåt mot himmelen, men sedan vänder det och barkar nedåt helvete. Det går upp och ned. Somliga lyckas åstadkomma bra saker ändå, trots detta. Se Churchill etc.

Fenomenet är sannolikt neurologiskt. Eller det måste vara neurologiskt, åtminstone en del av det. Ciggaretter slutade fungera på mig när energin vaknat, därför måste någonting skett i nervsystemet. Kan inte se någon annan möjlighet, kan du? Jag är öppen för perspektiv. Förklara gärna hur man reglerar empati via politik.

Visst är den vacker. Fler saker än morgondimmor är vackra, bara vi uppmärksammar det. Ju mer närvarande vi är, ju mer medvetenhet vi har, ju fler saker kommer vi uppmärksamma.

Jag anar att med total medvetenhet (upplysning, medvetenhet 24/7), blir allting vackert.

Men det är en tro. Det kan vara så, att man lever för att gå igenom vissa livsläxor och därmed anamma vissa livsvisdomar, som successivt för en närmre mot "sanningen".

Också kan man se det, som att vi själva avgör varför vi lever, vilket vårt syfte ska vara.

Rent krasst kan man också se det som att vi lever för att någon knullade (sannolikt) och därför finns vi. Frågan är bara vad vi ska göra av det medan vi är här.

Det bästa möjliga, anser jag.

Må bäst.

Och återigen, min åsikt grundar sig i att jag via meditation och andningsövningar vänt mig inåt, och därmed täckt bort slöjor och "sett" saker jag inte kunnat eller åtminstone fått svårt att kunna se, om jag inte nått mer och mer medvetenhet.

Du kan se det som att jag, vid en tidpunkt då det är "vedertagen uppfattning" att jorden är i mitten av solsystemet och resten kretsar runt oss, att jag har en metod att kika i en objektiv kamera någonstans i universom som visar att nej, så är inte fallet.

Också kan du se mig som en svamlande galning. Jag skiter i vilket, det enda jag vill är egentligen att droppa mina perspektiv så kan du och resten göra vad ni vill av det. Mitt liv fortsätter, och jag tänker maxa det, vad ni gör är upp till er.

Meditation, och andningsövningar. Medvetenhet och extas. Gud och Den Helige Ande. Shiva och Shaki. Maskulinitet och Femininitet. Stillhet och förändring.

Gör vad du vill med det, och lycka till med vad du nu tar dig för.

Att argumentera för vad jag "tycker" kommer jag inte fortsätta med. Det är helt lugnt att du inte tror mig. Varför skulle du? Vore absurt om du bara köpte det rakt av. Det enda du kan göra är att titta i kameran, via meditation, eller så kan du förkasta det. Upp till dig.

Mer än så har jag inte att säga,

Lycka till.

/Johan

Det enda syftet med livet är det du bestämmer att det ska vara. Om det så är att föröka sig eller att röka på.

Detta förutsätter att jag aldrig upplevt liknande tillstånd nykter, vilket jag har.

Men det är mer som att jag bara "glider in" i det ibland då medvetandenivån är hög. Det har skett så som jag minns det då jag skrivit på forum, det blev så t.ex när jag var igång och skulle svara på BlackJewel.

Det kan såklart också vara så att jag är psykotisk.

Jag har varit väldigt ostabil, stundtals, sedan kundaliniprocessen startade. Det kan givetvis vara psykiska sjukdomar som är antingen psykiska eller neurologiska.

Också kan det vara så, att medvetandet är allt. Att allting är ett, ungefär som när folk upplever egodöd på hallucinogena droger, de upplever (om jag minns rätt) att de är vinden, vattnet etc och en oerhörd frid.

De upplever att allt är ett, om jag minns rätt.


Sen det där med att vilja ha bevis på silverfat har jag aldrig begripit. Vad tror du ska ske? Om detta är sanning så är det utanför det nuvarande kunskapsläget, och då är det upp till dig att antingen ta klivet utanför den tillfälliga sanningszonen och titta om det stämmer, eller stå kvar och vänta på att någon annan ska ta reda på det åt dig.

För att någon ska ta reda på det åt dig, ja, du kan ju tänka vad som krävs av fysiken och även rent tekniskt för att bevisa att medvetandet är, om inte separerat från den kropp du nu har, så åtminstone mer än den.

För att göra det krävs meditation, ihärdig, på lång sikt. Aypsite förespråkar 2 ggr dagligen. Vill du snabba på det ytterligare lägger du till andningsövningar, för att försöka få kundalinienergin att vakna. Vad är kundalini? Sannolikt det bipolära känner i sina manier, bara att de inte kan kontrollera det.

Fenomenet kundalini är sannolikt neurologiskt, varför? För att cigaretter slutade fungera på mig när energin vaknade. Något skedde antagligen i nervsystemet.

När energin vaknar sker eller skedde för mig en våg av energi och stundtals eufori, ibland ren kärlek (påminde om serotonerga droger), varför man kan anta att något sker rent hormonellt och neurologiskt. Kanske går serotonin & dopaminsystemet bananas. Jag vet inte.

Kundalini höjde för mig medvetandenivån drastiskt, minst sagt. Ett tag, innan jag fuckade upp processen genom att inte släppa taget om det gamla sättet att vara, göra, resonera, b.la.

Idag förstår jag bättre. Men det är så, man lever, man lär.

Gör vad du vill.

Vill du försöka finns länk i min signatur. Allt finns där, men jag lovar inget. Jag vet inte hur pass mottaglig du är för att kliva in i medvetande, och vilka mentala, emotionella och kanske livsmässiga hinder du har för detta. Ju fler och större, ju längre tid. Kanske kan du inte ens nå det det här livet, jag vet inte, men det ligger där, om du vill försöka.

Mvh,

Nu läste jag inte hela, men du vet väl att det kan trixas med kemikalierna i hjärnan utan att man tillsätter något? Typ, meditera. Tror jag. Eller musik. Det är i princip samma sak som droger etc bara olika kemikalier som kommer igång. Det är nog därför du upplevt det i vaket tillstånd också.

Vänder mig mot ordet "högre" här. Vad menar TS egentligen och andra som använder det? Kan ju betydda allt möjligt, alltifrån att skaffa sig en karriär till att rädda hela världen.

De flesta människor vill ju åstadkomma något, göra något med sitt liv, på så viss måste man ju ändå säga att det finns ett syfte med ens liv. Egentligen är väl livet en ständig strävan, och denna strävan är nog när man slår ihop den gemensamt delvis i stort sett densamma hos alla människor. Våra drömmar och förhoppningar att vara sådant som lyckliga, ha bra hälsa, älska, skaffa barn etc. Sedan strävar vi så att säga efter sådant som är mer individuellt, men ändå inte helt unikt, såsom att någon vill bli författare och ena annan läkare eller pilot etc. Detta är ju inte hela sanningen dock. Visa, om inte alla, är också mer eller mindre självdestruktiva och vill även andra illa. Såra sig själv eller andra är också oundvikligt. Vi bygger upp och förstör på samma gång.

Väldigt få människor lägger sig platt ned på marken och väntar på att dö, och skulle man göra det så är väl också det en slags strävan. Buddister och anhängare av Schopenhauer ser ju viljan som något man ska besegra, dock biter man sig själv lite i röven här. Att besegra viljan blir ju bara viljan att besegra viljan. Nej, jag tror på att man ska sträva efter saker och ting och vilja, ta till sig viljan i livet. Förstår man att allt är vilja kanske något högre ta vid, jag vet inte. Vill du inget är det bara viljan av att inte vilja något.

Ännu en som inte har förstått Schopenhauer; var i hela hans litterära produktion finner du att han skriver att det alltid finns något bättre?

nonono. Inte följa strömmen!

det jag menade var world as will and representation där han menade på att världen drivs av en konstant missnöjd vilja.

en vilja som alltid vill ha något bättre än vad man redan har.

det var det jag menade.

Hjärnans kemiska balans och aktivitet kan rubbas även utan droger, så detta talar inte direkt emot vad jag påstår. Detta har testats, en person som mediterar har andra hjärnvågor än vid normal vakenhet eller sömn. Så meditation gör något med din fysiska hjärna.
Detta kan ju tyda på att din hjärna är i obalans.

Varför är det svårt att begripa att man kräver er på bevis? Du/ni gör ett fantastiskt påstående, men har inga bevis för det. Om det stämmer att medvetandet inte är bundet till kroppet, så borde det ju gå att hitta bevis för det. Och folk har ju försökt, finns ju en massa studier av ESP, fjärrsyn, OBE, NDE och så vidare, men ingen av dem har än så länge gett riktiga positiva resultat. Om jag påstod något löjligt utan att ge något bra argument eller bevis, inte skulle du tro på mig rakt av? I så fall har jag en bro jag gärna vill sälja...

Ja, det är antagligen neurologiskt, dvs. sitter i hjärnan, alltså något rent fysiskt. Det är inte konstigt att man genom meditation etc. kan förändra sina tankar/upplevelser, detta går väldigt bra ihop med att medvetandet kommer från hjärnan. Så alltså, ingen upplevelse/känsla kan bevisa att medvetandet inte kommer från hjärnan.

Jag är säker på att du får positiva effekter av din meditation, och att det kan förändra hur du ser på världen etc. Men det betyder inte att du är i kontakt med något djupare, ickefysiskt, eller att du upplever "sanningar" om universum etc., lika lite som det du ser under en LSD-tripp är sant.

Det som skulle kunna bevisa att medvetandet inte bara sitter i hjärnan är saker som fjärrsyn, telepati, kontakt med andar och så vidare. Och som sagt har många forskare länge försökt bevisa att sådana fenomen existerar, men de lyckas inte särskilt vidare. Så därför tycker jag inte att jag ser någon anledning att tro på detta.

Det är något liknande till vad Sam Harris sade i sin diskussion om spiritualitet.

"You'd have to be pretty slow to extrapolate what happens beneath your shut eyes to what is true about the nature of the cosmos."