Tid - samlingstråd

Jag vill nog romantisera saken lite.

Utan tid skulle universum braka samman.
Du skulle braka samman
Jag tycker tid är rätt skönt att ha ibland.
Tid är ju rätt bra själv att ha också, man kan hålla mig själv medveten.

Utan tid skulle man inte vara medveten själv tycker jag, omedveten. Då har du ingen tidsuppfattning egentligen. Jag uppfattar tid och mig själv samtidigt, det gör nog alla. Omedvetet eller medvetet.

Universum och tid,
Spacetime.
http://en.wikipedia.org/wiki/Spacetime

På min hemsida www.maticweb.com presenterar jag ett koncept, i vilket jag bl a svarar på frågan, Vad är tid ?
Några sammanfattande kännetecken för konceptet, är följande.

- Vår verklighet, (det ”atomära” perspektivet), beskrivs utifrån rummets koordinater.
Dessa utgår från t ex en punkt-referens i rummet. För vårt förnimbara medvetande utgörs
denna punkt-referens av medvetandets ”egenreferens”, och ger då ”nuet” i vår förnimbara verklighet.
I det atomära perspektivet förnimmer vi därigenom att vi befinner oss i centrum.

- Egenskaper i vår verklighet bestäms utifrån symmetrisk växelverkan,
(det ”universella” perspektivet) som utgår från en annan från punkt-referensen avvikande referens.
Denna universella referens är ej punktformad, betraktad ur vårt atomära perspektiv.

- Verklighet och egenskaper baseras alltså på skilda referenser, vilket medför att det
föreligger en referens-differens mellan verklighet och egenskap.

- I det universella perspektivet, tilldelas i växelverkan ingående kommunicerande partiklar,
p g a vxv-symmetrin, lika värde.

- Referens-differens medför att det ur det atomära perspektivet ”uppstår”
skalfaktorvariationer/ densitetsvariationer i grundtillståndet, G.
Det är dessa ”variationer” vi förnimmer.

- Värdet på de förnimbara variationerna (= ”egenskapsvärdet”) får vi genom att ”vikta” dem
så de får samma densitet.

- Fenomenet TID är en funktion av viktat och ej viktat, alltså en typ av sammanlänkande substitut
mellan det förnimbara (ej viktade) och dess universella (viktade = abstrakta) vxv-värde.

- Eulers formel har sitt ursprung i referens-differens.

I övrigt v g se www.maticweb.com

Du verkar insatt. Hur förhåller du dig till de metafysiska antagandena gällande tidens beskaffenhet:

Eternalism respektive Presentism?

http://en.m.wikipedia.org/wiki/Eternalism_(philosophy_of_time)

http://en.m.wikipedia.org/wiki/Presentism_(philosophy_of_time)

Ett förtydligande ang bakgrunden till mitt tidigare inlägg.

I dag beskriver forskarna universum via två grundläggande teorier, den allmänna relativitetsteorin
och kvantmekaniken. Den allmänna relativitetsteorin beskriver storskaligt gravitationskraften och universum baserat på postulat, som stipulerar att ljusets hastighet är konstant oavsett förekomst av relativrörelse mellan ljuskälla och ljusmottagare. Kvantmekaniken beskriver i motsats härtill, i den utomordentligt lilla skalan. Flera forskare är i dag eniga om att dessa två överordnade teorier, i sin nuvarande form, är oförenliga. Forskningens inriktning i dag inom fysiken, är därför att försöka finna en teori som innefattar båda dessa teorier. Mitt koncept, Delta-konceptet, redovisar ett enkelt principförslag till sådan teori, utgående från mina personliga erfarenheter av de elektromagnetiska fältens egenskaper.

I sökandet efter mekanismerna bakom de elektromagnetiska fälten, har jag som pensionär och intresserad av naturvetenskap, fått tid att förundras över att den akademiska världen förefaller sakna förmåga att ge svar på några återkommande och fundamentala frågor inom fysiken bl a rubricerad fråga. Exempel, på sådana obesvarade fundamentala frågor och/eller definitioner är,

- VAD ÄR TID ?
- VAD ÄR KRAFT ?
- VAD ÄR DET VI FÖRNIMMER ?
- VAD UTGÖR MEDVETANDETS/JAGETS REFERENS ?

Begrunda gärna detta, då insikten om att dessa frågor ej är besvarade kan vara omtumlande !
Utan tillgång till svaren kan man enligt min personliga uppfattning, omöjligt ha en korrekt och
fullständig uppfattning om universum och dess innebörd.
När forskarvärlden hävdar att de förstår, samtidigt som ovanstående frågor ej kan besvaras,
styrker det min uppfattning att INGEN FÖRSTÅR fysiken och universum, på ett djupare plan.

I delta- koncept utgår resonemanget från ett abstrakt grundtillstånd, G.
G kan beskrivas ur olika perspektiv, där medvetandets "mekanism" styr perspektivvalet.
Konceptet resulterar bl a i följande slutsatser.

ATOMÄRT perspektiv, beskriver vår VERKLIGHET med dess RUM (= det vi förnimmer).
UNIVERSELLT perspektiv, beskriver vxv-EGENSKAPER (= fysikens lagar inkl samband).

ATOMÄRT perspektiv, har respektive atom/partikel som REFERENS.
UNIVERSELLT perspektiv, har ”MEDELVÄRDET” mellan vxv atomer/partikelar som REFERENS.

Notera här att atomärt och universellt perspektiv alltså har SKILDA REFERENSER.
REFERENS-SKILLNADEN representerar DIFFERENSEN mellan RUM och VXV-EGENSKAP/VERKAN.
Ljusets hastighet, C, gravitation och RELATIVITET är t ex funktioner av referensskillnaden.

REFERENS-SKILLNADEN/DIFFERENSEN medför att det UNIVERSELLA perspektivet i BALANS,
atomärt kännetecknas av sfäriskt (till skillnad mot t ex punkt) balanskriterie, DELTA.
DELTA beskriver SAMBANDET mellan de olika perspektiv grundtillståndet G innefattar,
vid växelverkan mellan atomer/partiklar, för bibehållen balans.

I DELTA ingående olika grundperspektiv härleds med hjälp av motverkande Eulers formler.
När EULERs formler arrangeras motverkande varandra varierar G-densiteten varvid
projektioner/perspektiv, +G, –G, +jG och –jG erhålls.

Sammanfattat representerar den ATOMÄRA modellen DELTA, ett sfäriskt normerat balanskriterie
för det universella grundtillståndet, G.
Atomära EGENSKAPER har att förhålla sig till modellen DELTA.

DELTAs sfäriska form förutsätter en homogen grundstruktur, i form av G.
DELTA kan då betraktas som en ATOMÄR EGENSKAPS-MODELL, refererande till universell G-balans.

En konsekvens av den homogena grundstrukturen är att i DELTA ingående ”projektioner”,
förenklat uttryckt, har likvärdig ”G-densitet”. Denna likvärdighet benämns NORMERING.
+G, –G, +jG och –jG är exempel på NORMERADE projektioner/perspektiv.

Universums BALANSERADE överordnade perspektiv benämns det, UNIVERSELLA PERSPEKTIVET, UP.
Medvetandets transformerade förnimmelse, benämns för det, ATOMÄRA PERSPEKTIVET, AP.

UP är i balans, vilket innebär NORMERAD STRUKTUR ( = LIKA SKALFAKTORER).
UP kännetecknas av att växelverkan sker via normerade strukturer.
UP refererar till minst DUBBLA REFERENSER.

AP är i obalans, vilket innebär EJ NORMERAD STRUKTUR ( = OLIKA SKALFAKTORER).
AP kännetecknas av att FÖRNIMMELSE sker p g a obalans.
AP refererar till medvetandets EGENREFERENS.

Ovanstående ger bl a definitionerna,

NORMERAT: Den G-värde-densitet som ingår i universell växelverkan.
FENOMEN: Differens/relation mellan NORMERAD och EJ NORMERAD ”G-densitet”.
FÖRNIMMELSE: f(ej normerad ”G-densitet”), beroende av valda definitioner.

NORMERAT: Den G-värde-densitet som ingår i universell växelverkan.
FENOMEN: Differens/relation mellan NORMERAD och EJ NORMERAD ”G-densitet”.
FÖRNIMMELSE: f(ej normerad ”G-densitet”), beroende av valda definitioner.

Fenomenet TID är, mot ovanstående bakgrund, ett underordnat skalfaktorberoende ”sub-fenomen” i universum,
närmast att betrakta som ”skalfaktorbalanssubstitut” och/eller ”balanserat dubbelrotationssubstitut”.
Detta SUBSTITUT balanserar alltså normeringsavvikelser orsakade av atomens interna kontraktion.
Kontraktionen är en konsekvens av maskeringsprincipen, ME, inkl dubbelreferensprincipen, DRP,
där maskeringsprincipen i sin tur är en effekt av växelverkan mellan G och atomens interna struktur.
Kontraktion kan ses som ett icke normerat status, där kontraktionen får ”rotation” till konsekvens
p g a SKF-avvikelsen. En följd av detta är att även det balanserade SUBSTITUTET får rot-karaktär.
Fenomenen TID och KRAFT kan av det skälet inte betraktas som ett renodlat reellt fenomen.
Fenomenet TID är således en funktion av viktat och ej viktat, m a o en typ av sammanlänkande
substitut mellan det förnimbara (ej viktade) och dess universella (viktade = abstrakta) vxv-värde.

I övrigt v g se www.maticweb.com

En vän till mig som pluggar astronomi och fysik på väldigt hög nivå berättade att tid inte existerar. Detta lät konstigt så jag försökte kontra med att om nånting rör sig från punkt A till B så har en rörelse skett och därmed tid gått, samt att om man spolar tiden tillbaka så kan man se rörelsen. Då sa han att det inte går att gå tillbaka i tiden varpå jag svarade att om man filmar det hela och spelar upp så kan man observera det.

MEN, sedan började jag tänka lite djupare. Tiden är en rak linje som inte bryts eller går att återskapa. Dvs att om jag filmar en rörelse och spelar upp det, så har jag egentligen inte gått tillbaka i tiden utan allt jag gör och alla rörelser som uppstår i själva verket är i linje med den riktiga tiden och att allt går framåt. Dvs även om jag trycker på Play i VLC så går tiden framåt och rörelserna framåt - inte bakåt. Har jag förstått min väns resonemang på rätt sätt nu?

Hur ska vi veta om du förstått din väns resonemang korrekt, om du inte berättar hur hans resonemang löd?

Tid så som vi människor uppfattar den existerar enbart för att det är vi som har skapat tiden eller så att säga mäta ett händelseförlopp antingen bakåt eller framåt.
Det tillhör den mänskliga naturen att vilja strukturera, t.ex klockan, dagar, veckor etc.

Så det beror på hur du definierar begreppet "tid".
Jag kan mycket väl förstå att en fysiker hävdar att tid inte finns.

Tänkte mer att ni kanske är inne på samma banor själva och visste huruvida tid existerar eller inte.



Men hans förklaring var detta:
"nej! tid är inte orsaken som får saker och ting att röra på sig...'"

"det är händelser och rörelse i unerversum som får oss att tro att det finns tid"


"låt en boll färdas i en rak linje med en hastighet. Den kommer att gå från punkt A till B"

"om man spolar tillbaka tiden så ser vi den gå från punkt B till A med samma hastighet"

"låt en färgdroppe hamna i en glas med vatten. Med tiden kommer färgdroppen att sprida sig jämt genom hela glaset..."

"det finns inget sätt att göra så att den går tillbaka till en färgdroppe utan att spola tillbaka tiden"

"enligt fysikens lag kallat entropi så kan man inte ta en händelse tillbaka"

Problemet med fysiker som säger att något inte finns är deras fördomar och implicita uppfattningar om vad det skulle kunna vara. Det som inte finns, alltså. Din vän accepterar begrepp som 'händelser' och 'rörelse', men anser inte att man kan tala om något som kallas 'tid'. Med samma logik skulle din vän även hävda att 'rum' inte existerar, eftersom man kan tala om koordinater. I förlängningen finns inte rumstiden, och i så fall finns över huvud taget ingenting: materia, energi, fält, krafter o.s.v. Allt är det bara 'illusioner'.

Givetvis kan man säga att allting bara är illusioner, men det blir ju ett fullständigt meningslöst påstående om det ska så att säga vara heltäckande.

För att något ska kunna vara en illusion, måste man ju visa att det till skillnad från något annat, är falskt.

För att tid inte ska existera, så måste din vän visa på ett experiment där tiden skulle kunna existera, men där resultatet är att den inte gör det. Hur skulle ett sådant experiment se ut?

Många vetenskapsmän har hävdat att tiden inte finns, och gemensamt för dem alla är en filosofisk naivitet. De vet helt enkelt inte vad de talar om.

Ett intressant exempel är Julian Barbour.
http://en.wikipedia.org/wiki/Julian_Barbour

Givetvis skulle det krävas dussintals med sidor för att utveckla kritiken av Barbour med flera, men detta får räcka för denna tråd. Notera att saken har diskuterats i många trådar tidigare.

Tid existerar inte, men tideräkning gör.

Jag håller i princip med om tidlösheten, men jag skulle vilja vara lite försiktigare med orden. Tid finns, den effekt vi kallar tid finns, för vi har valt ordet "tid" för att beskriva den effekten. Däremot anser jag att vi har en felaktig uppfattning om dess natur. Som vemdetnuvar sa är vår enda upplevelse av tid våra minnen, som i praktiken finns i nuet, och vårt hopp, vilket också enbart existerar i nuet. Men om tiden bara är vår extrapolation från minnen och hopp, så är det det ordet "tid" beskriver, och det finns uppenbarligen. Inte som ett eget koncept, men det behöver det heller inte göra om vi har missuppfattat tidens natur.

Det som vi kallar tid existerar. Utan tiden så skulle det inte finnas något förflutet eller en framtid. Att olika händelser sker med mellanrum är ett bevis på att tiden finns, utan tiden så skulle allt eller inget ske samtidigt. Tiden existerar inte fysiskt, kanske därför din kompis har problem med det.