Kommentar till Skolls inlägg 3670 den 27.11 i denna tråd. (Dock onödigt att bemöta alla hans dumheter!)
Wikipediaartikarna nedan om Otto Frank och Anne Frank ger en god bild av förintelsen i Holland. Gasningarna i Auschwitz upphörde ungefär vid månadsskiftet oktober-november 1944. Det var på order av Himmler som just då trodde på förhandlingsmöjligheter med västmakterna med sig själv som ledande. Men även utan gasningar var Auschwitz fortfarande ett förintelseläger.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Otto_Frank
"Otto Frank, född 12 maj 1889 i Frankfurt am Main, Tyskland, död 19 augusti 1980 i Birsfelden, Schweiz, var far till Anne och Margot Frank.
Franks fru Edith Frank dog under förintelsen i koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau. Otto överlevde och befriades av Röda armén i slutet av januari 1945. Efteråt återvände han till Amsterdam där familjen Frank hade hållit sig gömd mellan juni 1942 och augusti 1944. Där fick han tillbaka dotterns dagbok som Miep Gies (en av dem som gömt familjen Frank) hade tagit hand om när familjerna van Pels och Frank samt Fritz Pfeffer arresterades.
Av de åtta personerna som gömde sig i gårdshuset överlevde bara Otto.
Auguste van Pels deporterades till flera koncentrationsläger, dog troligen i koncentrationslägret Theresienstadt våren 1945. Datumet är okänt.
Hermann van Pels. Det råder delade meningar om när herr van Pels (van Daan) mördades av nazisterna. Det sägs enligt vissa papper att det var på ankomstdagen till Auschwitz, men Otto Frank säger att det först var strax innan gasningarna upphörde. (3 november 1944)
Edith Frank dog av svält och utmattning i Auschwitz-Birkenau den 6 januari 1945. Hon var förtvivlad över att hennes döttrar deporterats till Bergen-Belsen.
Fritz Pfeffer dog i koncentrationslägret Neuengamme den 20 december 1944.
Peter van Pels, son till Auguste och Hermann van Pels, dog den 5 maj 1945. Han hade fått order av Otto att hålla sig nära denne eftersom han hört att man fick marschera till ett annat läger. Peter gick med marschen till Mauthausen och dog på vägen, endast tre dagar före befrielsen.
Efter kriget gifte sig Otto med Fritzi Frank (egentligen Elfride Markovits-Geiringer), som överlevt kriget med sin dotter i förintelselägret Auschwitz-Birkenau. De arbetade tillsammans med Annes dagbok. Fritzis dotter Eva har skrivit boken Lägerfånge A5272. Otto och Fritzi Frank levde 27 år tillsammans till Ottos död 1980.
Ur
http://sv.wikipedia.org/wiki/Anne_Frank
"Anne och Margot Frank (bägge över 15 år gamla) deporterades i slutet av oktober 1944 (från Auschwitz) till koncentrationslägret Bergen-Belsen. Till följd av miserabla hygieniska förhållanden utbröt under vintern 1944-1945 en tyfusepidemi som dödade tusentals fångar, däribland Anne och Margot. Annes dödsdatum torde infalla i slutet av februari eller i början av mars. Kort senare, den 15 april, befriades lägret av britterna".
Otto Frank var alltså den ende som överlevde kriget. Han fanns på sjukhuset i Auschwitz när ryska trupper befriade fångarna där den 27 januari 1945. Sedan for han med många andra f.d. fångar via det ryska Odessa till Marseille med båt. Kort efter Tysklands kapitulation anlände han till Amsterdam den 3 juni 1945, där han bodde till 1953. Han flyttade sedan till Basel i Schweiz.