Citat:
Ursprungligen postat av
SibirienKalle
Försvarsadvokaten har ju klart och tydligt sagt att polisen inte har några tekniska bevis (dna, fingeravtryck etc).
Nog för att en försvarsadvokat ska agera till sin klients fördel, men att en försvarsadvokat skulle gå ut och säga att det inte finns tekniska bevis om det finns det - det tycker jag inte känns sannolikt. Det skulle bara undergräva förtroendet för advokaten, och det tror jag inte att någon advokat strävar efter.
Dessutom räcker det inte med dna eller fingeravtryck på exempelvis kniven. De spåren kan ju ha tillkommit i efterhand, t ex genom en förbipasserande som dragit ut kniven ur kroppen.
För att vara på den säkra sidan måste man rimligen ha fler omständigheter, tekniska bevis eller vittnen som gör det troligt att den misstänkte också är den som delat ut huggen och inte bara en förbipasserande eller närvarande som rört vid kniven men inte huggit.
Det räcker fullt klart inte med DNA-match på kniven för fällande dom i ett sånt här läge. Däremot undrar jag om det inte skulle kunna räcka som sannolika skäl. Men du har rätt i att försvarsadvokater bara brukar vara jäkligt vilseledande, och att de kan utelämna precis hur mycket som helst, men blåljuga om sakfakta brukar de inte göra, och DNA-bevisning kan rimligen inte definieras på något annat sätt än som just teknisk bevisning. Jag börjar undra om det rör sig om vittnesmål - att någon har berättat att RO har erkänt dådet, och därvid lämnat korrekta upplysningar som polisen inte har lämnat ut. Jag noterar iofs också att någon som känner RO idag om samtalet säger
Det går inte att höra om det är han som ringer. Detta markerar i sig en inte obetydlig likhet. Hade det varit random snubbe som hade jämförs mot bandet, hade det i särklass mest sannolika utfallet varit
Det kan inte vara han.
Fortsatt är det förbryllande med den långa häktningstiden. Jag kan fortfarande inte komma på vad det är för analys som garanterat skulle ta så långt tid, och jag tycker fortfarande att advokaten borde ha överklagat om det bara var ett frivolt försök att få honom inlåst tills han säkert bryter ihop.
För övrigt är det lite frustrerande för en moderator i språkforumet med alla okunnigheter om dialekter som sprids här. Att använda
han i stället för
honom som direkt objekt var så det hette i korrekt svenska på 1600-talet, då
han var ackusativ, och
honom bara markerade dativ - det är inget nytt "obildat" drag, utan ett drag som har bevarats i konservativa dialekter i norra eller östra Sverige, i ungefär samma trakter som har bevarat också den gamla ackusativen
hana av
hon i kortformen
'na, och preteritum av det gamla verbet
varda, och säger
vart i stället för
blev. Allt detta är konservativa drag som
minskar i omfattning med skriftspråkets tilltagande prestige. Konflikten mellan
han är större än mig och
han är större än jag är däremot av
helt annat slag, och handlar om ifall
än ska fungera som en konjunktion eller en preposition, och formen
han är större än jag är den traditionellt korrekta, medan
han är större än mig är en form som tidigare har bekämpats, men som språkvården nu säger
också är korrekt - vid sidan av
större än jag.
Kan folk sluta gaffla om saker de inte begriper nu?