Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Jag har tydliga asperger drag och läkarna har velat göra en utredning på mig men jag har tackat nej då jag inte ser något positivt för mig att få en diagnos.
Jag har trott länge att jag bara har add då jag har väldigt svårt att göra saker och motivationen har hela tiden saknats.

Jag är många år äldre än 20 och börjar inse att alla relationer jag haft har fungerat väldigt dåligt då jag trivs bäst att vara själv och blir otroligt utmattad av att vara med någon annan människa i längre stunder. Samtidigt saknar jag någon att vara med och för varje dag så blir jag mer och mer introvert.

Dagdrömmer väldigt mycket, typ fastnar med blicken på ett föremål och kommer tillbaka till verkligheten ett par sekunder senare. Som J.D i scrubs beter jag mig och dem på jobbet skämtar ofta om mig som dagdrömmaren och det är inte kul.

Finns det någon psykofarmaka som kan reda bort sånt?

Tycker du borde göra en utredning, det blir en lättnad för dig själv och din omgivning om ni får reda på ditt "speciella" beteende. Jag var lite som dig för ett tag sedan och blev mer isolerad och deprimerad för varje dag som gick. Men för ett halvår sedan så tog jag tag i mig själv och flyttade utomlands och här är allting lättare måste jag erkänna. Ingen tittar snett eller bryr sig att jag berättar för dem att jag har en AS diagnos. Stå på dig och lycka till

Utredningsfråga igen.

Hur relevant är det för utredningen att jag talar om att jag använde mig av droger under ca 3 år av anledningar som lätt kan kopplas till AS? Det blev som ett specialintresse helt enkelt. Sen försvann det när jag återfann ett gammalt. Tycker fortfarande det är intressant, men jag sitter inte och slukar information om olika ämnen längre. Och jag har definitivt inte tid med att ta droger längre, och då är jag i stort sett arbetslös.

Anledningen till att jag frågar är att jag är rädd att de kommer fästa oproportionerligt stort intresse vid ett illegalt intresse jämfört mot fem legala sådana. Och i så fall kommer jag inte säga nåt.

Har du andra intressen du kan visa upp så kan du nog skippa drogerna. Har man inga problem med det så är det lika bra att inte ta upp det. Vet läkarna om att man pysslat med droger så kan det bli svårare att få vissa mediciner utskrivna.

Är nervositet ett utmärkande asperger karaktärsdrag? Det måste det vara väl?

Något jag märkt också som förmodad aspergare är att jag svarar väldigt bra på centralstimulerande preparat typ koffein, efedrin, dmaa och liknande. Mår väldigt bra av de preparaten. Kan det vara något typiskt för en asperger hjärna? Känner någon igen sig i det? Kanske någon lite starkare centralstimulerande drog kunde funka ännu bättre?

En annan sak egenskap jag kom nu som jag alltid undrat över är bristen på tålamod. Är det något utmärkande för asperger? Har inte hittat något om det men det är en utmärkande egenskap jag har och som jag förundras över. Antar att det hänger ihop lite med nervositeten.

Hej!
Som mor till ett barn som utreds för ADHD och ett barn som ska utredas för asperger/autism vill jag inflika att det man är ledsen över inte barnen i sig, utan tanken på att de kommer att ha andra förutsättningar och kanske få det lite knepigare i livet och må sämre då samhället inte är anpassat till deras behov alla gånger, och att folk runtomkring kan vara så oförstående.
Det ställer rätt höga krav på tålamod och det går inte att bara vara en vanlig mamma till barn med NPF, man måste vara stålmamman och hjälpa, stötta, guida i så mycket. Det tar på ens krafter och man kan känna sig så maktlös och hjälplös. Det är tufft.
MEN jag är inte ett dugg besviken på mina knattar, eller att jag fick just dem som barn. De är mina fina.

Jo jag kan säga att jag känner igen mig i detta när jag har tagit centralstimulerande saker. Blir som helt normal, pratglad, kan kolla folk i ögonen utan att få värsta paniken och självförtroendet är väldigt högt!

Speciellt blir jag detta när jag har intagit MDMA, Fått höra av mina vänner att jag blir som en helt ny person när jag är påverkad av detta och dom ser en helt annan sida av mig då!

Jag tycker mig kunna se på någons utseende om den har asperger eller inte. "Asperger genen" verkar också påverka utseendet med gemensamma drag. Min bild av någon som har asperger är att hen ofta har mörka ögon, ganska normalt ansikte inga (utstickande egenskaper) och brun/svart hår. Min beskrivning duger såklart inte utan det är mer en instinkt man avgör med.

Vad tycker ni andra med AS om julafton och andra sammankomster som t.ex. födelsedagar? Själv hatar jag det, stressen och ångesten av att behöva träffa en massa folk och alla förberedelser är hemsk. Ännu värre är det då jag inte kommer överens med större delen av min släkt. Måste vara för mig själv med mina filmer dagarna före och efter för att klara av det eländet. Nej, usch för sånt.

Gäller det sammankomster med folk jag känner mig bekväm att vara runt vid så brukar det inte vara några problem för mig. Andra bullar gäller det bland nytt folk. Minns ett midsommarfriande där jag inte kände någon förutom mina polare, Satt och drack en massa öl för jag skulle kunna klara av det utan att stressa upp mig för mycket!

Intressant. Fick själv (äntligen - både jag&min psykiater hade funderat på saken i närmare 10 år) pröva metylfenidat för ett par år sedan. Omedelbar, fullkomligt otrolig effekt. Inte just på den sociala biten, men däremot väldigt dramatiskt på exekutiv funktion, fysisk koordination och inte minst ångest.

Nu har jag ju inte en "ren" AS diagnos, men inte heller en ADD/ADHD diagnos - slutsatsen av mängder av tester, lång anamnes etc var ungefär "inte precis NT, men AS-kriterierna är såpass vinklade mot pojkar att du inte riktigt når måttet".

Personligen anser jag att AS och ADD/ADHD nog i ganska hög mån överlappar. Redan före de insikter metylfenidatet gav mig om hur min egen hjärna fungerar/fungerat/icke-fungerat var jag av den åsikten att den Gillbergska idén om DAMP var ganska bra. Nu efter ett par år med metylfenidat är jag än mer övertygad - många av mina "AS" svårigheter visade sig påverkas ytterst positivt av CS medicinering.
Intressant nog har jag också upplevt att jag på sätt och vis blivit _mer_ aspig av medicineringen, på ett positivt sett: när ångest&EF -symptomen lindras, märker jag mycket bättre den delen av AS som är en del av min personlighet.

Med detta icke sagt att CS-medicinering nödvändigtvis är bra för alla aspies. Eller att CS-meds nödvändigtvis är värt besväret ens för oss som får positiva effekter av den; åtminstone för mig är det en knepig medicin att använda och titrera rätt (depot-varianterna av MF funkar inte alls för mig, mycket bisarra effekter av dem).