Citat:
Det centrala ordet är kan. Månen kan vara gjord av grön ost också. Inget av det du anger ovan är däremot inom rimligt tvivel.
Det förtjänar återigen att påpeka att ordet rimligt i rimligt tvivel har en påtagligt begränsande betydelse. Det handlar inte om att domstolen måste utesluta varje vriden vargtimmesfundering. Den utpekade alternative misstänkte hade ingen anledning att känna till KJ:s existens, långt mindre vilken som var hans bil. Bara av den anledningen hamnar inte bevisplantering i KJ:s bil inom rimligt tvivel. Inte heller kombinationen av sannolikhet att blodet kom från henne för länge sedan och att Uno felmarkerade faller inom rimligt tvivel, i synnerhet därför att blodavsättningen uppe vid luckans kant är svår att förena med ett avsättningsmönster som en lätt blodig väska ger.
Om domstolarna skulle vara tvungna att ta hänsyn till varje jävla fullkomligt orimligt men teoretiskt tänkbart tvivel, skulle vi bara kunna fälla tilltalade som erkänner. Och om det är allmänt bekant att man bara kan fälla tilltalade som erkänner, kommer i stort sett inga tilltalade att erkänna, och då kan vi lägga ner den straffrättsliga sidan av rättsväsendet öht, och då är vi tillbaka till ett klansamhälle där den enskilda och hans släktingar eller kompisar tar sig den rätt de kan. Det måste vara som det är.
Det förtjänar återigen att påpeka att ordet rimligt i rimligt tvivel har en påtagligt begränsande betydelse. Det handlar inte om att domstolen måste utesluta varje vriden vargtimmesfundering. Den utpekade alternative misstänkte hade ingen anledning att känna till KJ:s existens, långt mindre vilken som var hans bil. Bara av den anledningen hamnar inte bevisplantering i KJ:s bil inom rimligt tvivel. Inte heller kombinationen av sannolikhet att blodet kom från henne för länge sedan och att Uno felmarkerade faller inom rimligt tvivel, i synnerhet därför att blodavsättningen uppe vid luckans kant är svår att förena med ett avsättningsmönster som en lätt blodig väska ger.
Om domstolarna skulle vara tvungna att ta hänsyn till varje jävla fullkomligt orimligt men teoretiskt tänkbart tvivel, skulle vi bara kunna fälla tilltalade som erkänner. Och om det är allmänt bekant att man bara kan fälla tilltalade som erkänner, kommer i stort sett inga tilltalade att erkänna, och då kan vi lägga ner den straffrättsliga sidan av rättsväsendet öht, och då är vi tillbaka till ett klansamhälle där den enskilda och hans släktingar eller kompisar tar sig den rätt de kan. Det måste vara som det är.
Jag har försökt påtala detta både här och i andra trådar. Folk har en tendens till att spåna på helt orimliga tvivel. Skulle varenda minut behövas täckas in, alla bevis hämtas etc. skulle inte någon kunna bli dömd för brott. Dessutom kan man inte ens idag döma på enbart ett erkännande.
Jag tycker det är bra att diskussioner uppstår om tvivel men när de helt saknar rimlighet blir det helt ointressant.
KJ har igenom alla förhör hänvisat till sin Aspergerproblematik och klena kroppskonstitution. Trots det har han i olika sammanhang visat på påtaglig handlingskraft (ex vid söken och när hunden "dog"). Alla i hans omgivning har matats med hans tillkortakommanden genom åren och särskilt den senaste tiden. Han har med all säkerhet klarat sig från att ta ansvar med hänvisning till just det ovanstående. Han själv ville ge intryck av att han vägde mindre än offret trots att han vid undersökningen vägde 10-15 kg mer än vad han själv uppgivit.
