Allt om ADD!

Har inte direkt kollat upp andra aminosyror, men lysin verkar ha en effekt av att dämpa ångest så det låter väl som en effektiv kombination med en centralstimulerande.

Det är ungefär lika mycket lysin som det är amfetamin per kapsel. En Elvanse kapsel på 30 mg innehåller ca 9 mg dexamfetamin och ca 9 mg lysin.

vad menar du med oxidation i ögat? vadå för aktiva effekter?
noll koll på kemi men du menar alltså att vyansen kunnat bli bättre med en annan aminosyra?

Åt vilket håll justerar du?

Jag pratar om oxidativ stress som sker överallt i kroppen, hela tiden. Olika ämnen reagerar med syre och skadas eller bildar föreningar som kan skada kroppens celler. Ögat är särskilt känsligt och lysin är på något sätt involverat. Hur, varför eller i vilken utsträckning har jag dock ingen aning om. Det är oavsett inget att bry sig om, då det rör sig om så fantastiskt små mängder.

Ni som har diagnostiserats med ADD, vad får ni för resultat när ni utför ovanstående test?
Läkaren jag träffar tramsar fortfarande runt med att leta bortförklaringar till att placera mig i kön för utredning medan jag starkt misstänker att jag lider av ADD/ADHD. Såhär ser mitt resultat ut:

En kort fråga. En bekant har ADD och äter Metamina för det. Träffade henne på en fest förra helgen och fick 2 tabletter. Jag frågade eftersom jag misstänker att jag har samma diagnos. Tog tabletterna imorse och var orolig för att jag skulle bli stissig och hög, men istället blev jag seg och trött. Är detta en indikation på att jag har just ADD, eller är jag helt ute och reser? Mvh

Då har man fått amfetamin av farbror doktorn

Hej alla mentala härdsmältor!

Såhär snart ett år efter diagnos och flera, outhärdligt långdryga, månader i psykiatrins långsamt malande valskvarnar så sitter jag nu här med en princip oförändrad situation.

Mina symptom är fortfarande kvar (ni kan läsa om dem längre bak i tråden om ni vill, peta på mitt namn och välj "visa fler inlägg") och medicinering har inte fungerat särskilt tillfredsställande.

Det började såklart som på inom de flesta landsting med att de sket ut en burk Concerta 18mg.

Dessa tabletter visade sig snart göra piss och ingenting för mitt allmänna välbefinnande eller mina symptom. Jag skulle lika gärna ha kunnat ordinerats ett stort glas kallt vatten på morgonen.

Efter någon vecka så höjdes dosen ett steg och efter ytterligare någon vecka så skrevs det ut 54mg. Samma sak, ingen märkbar effekt.

Efter det så har jag vandrat över till Ritalin modiferad frisättning och även till direktverkande Medikinet.

Den enda effekten jag upplevt är den oönskade påverkan på CNS som denna stimulant har, i form av ökad stresskänslighet, lägre ångesttröskel och insomningssvårigheter.

Vid två tillfällen har jag provat att ta högre dos själv, totalt kring 100mg metylfenidat. Vid dessa tidpunkter har jag tagit tag i projekt som prokrastinerats ända sedan den tiden då Satan var ett litet barn. Vad jag tyckte mig märka var att det faktiskt blev mer fart på mig, rent praktiskt. Jag for ut och in, upp och ner. Struktur och planering fanns knappast, men det var iaf fart på fötterna under flera timmar och projekten blev slutförda.

Jag förmodar att min uthållighet ökade. Men detta till priset av alldeles för högt blodtryck och en jävla känsla av stress.

Även om ni kanske inte tror det, så får ni här den korta historien. Tiden mellan diagnos och idag har varit periodvis jävligt rörig och kaotisk. Symptomen är desamma och min kvaddade frontallob har kostat mig åtskilliga tusenlappar i form av bortglömda försäkringar (ingen fara, den vänliga Trafikförsäkringsföreningen håller koll åt dig om du skulle glömma, mot en viss avgift förstås), bortslarvade pass innan utlandsresa, borttappade nycklar m.m, m.m.

Min bästa vän och ständige följeslagare, Herr Ångest, har inte svikit mig. Han finns alltid vid min sida, redo att göra det han gör bäst om man nu skulle råka ha en bra dag. Det enda som hjälper för att hålla honom stången är brännvin och eller bensodiazepiner. De senaste nyttjas med måtta dock och endast på legal väg.

Det är märkligt, att man har en del i hjärnan som är trasig, eller åtminstone sämre fungerande. Man är fullt medveten om detta faktum, men kan oftast inte kompensera för det genom aktiv handling. De delar, däremot, som reglerar skuld, skam, ångest och känslor av misslyckande, fungerar däremot alldeles utmärkt. Lite väl utmärkt faktiskt.

Vid ett tillfälle så blev det för mycket för mig. Jag gjorde något som jag ansåg som kapitulation och gick till sköterskan och bad om att få prata med KBT-tanten. Inte för att jag har någon som helst förhoppning eller ens en illusion om att jag skulle kunna bli hjälpt av terapi, men jag vill åtminstone försöka. I kombination med läkemedelsbolagets synapsknullande droger och kanske även med en arbetsterapeut (den senare dock inte trolig, för hög muppstämpel där) och en genuin vilja till förändring så har jag iaf försökt.

Sagt och gjort, det blev ett besök till psykologen. Jag gläntade på locket och serverade någon promille av den skit som jag går med innanför skallbenet och sedan var inte tiden lång fören jag blev bedömd som kandidat och sedermera placerad i en (vad jag förmodar mycket lång) kö. Vilken typ av terapiform som jag köar till vet jag inte, ej heller hur jag ska kunna få det att fungera samtidigt som jag arbetar och döljer min dysfunktion för nästan alla i min närhet.

Vad som nu är intressant och gör att jag känner känslor av hopp (dessa känslor är ytterst ovanliga och förekommer endast vid enstaka tillfällen) är att jag nu har fått börja prova ut amfetamin. Som ni säkert misstänker, så är detta i form av lisdexamfetamindimesylat. Ja, ni vet hur det fungerar, läkemedelsbolagen har petat på en aminosyra på dexamfetamin och därmed lyckats påverka det vis som substansen metaboliseras. Nu har de även mutat och lobbat sig in i Europa, där en miljardmarknad bedöms finnas.

Detta hoppas jag ska gagna mig, samt många andra med detta helvete i hjärnan.

Efter ett samtal med läkaren, där han yrade om att höja doseringen med metylfenidat ytterligare, så sa jag som det var, att jag inte har någon förhoppning om att kunna bli hjälpt av denna substans. Jag hade gjort min läxa och kände till allt som var värt att veta om Vyvanse/Elvanse. Han hade liksom mig sett studier som visade på att personer med ADD svarar bättre på amfetamin än metylfenidat och skrev då alltså ut en burk Elvanse, 30mg.

Som ni säkert också vet, så har inte Tandvårds och läkemedelsförmånsverket hållit jämna steg med Läkemedelsverket och man får därför i nuläget slanta för medicinen själv. En burk med 30 tabletter kostade mig strax under 800:- Notera att prissättningen även skiljer mellan de olika apoteken, så det kan vara all idé att ringa och jämföra priser!

Den ekonomiska aspekten är inget problem för mig, pengar har jag gott om. Om det bara skulle kunna hjälpa med att förbättra mina symptom och förenkla min vardag så får det kosta vad det kosta vill.

Nu har jag än så länge bara provat skiten vid två tillfällen. Det första tillfället var under en arbetsdag. Det intressanta är att, trots att det inträffade saker som normalt skulle stressat upp mig och gjort mig ångestsjuk, så var jag lugn den första halvan av dagen. Allting tycktes mig gå lite långsammare och jag hade inga större problem med att handskas med det.

Däremot upplevde jag till skillnad från metylfenidat, att effekten gick ur mig. Jag blev trött, ångestpåverkad, håglös och ointresserad. Detta inträffade långt tidigare än de påstådda upp till 12 timmarna. Men att jag upplevde nåpon slags lugn gjorde mig ändå hoppfull.

Vid andra tillfället var jag hemma, utan någonting att göra. Jag kände ingen effekt, men jag försökte heller inte göra någon aktivitet eller så. Däremot kände jag en tydlig försämring i humör och ökad agitation efter omkring 8h efter intag.

I morgon ska jag prova att ta skiten och sen försöka att aktivera mig.

Jag har även tagit en paus från spriten. Det var inte så att jag drack varje dag, men i ärlighetens namn varje vecka och ibland upp till tre dagar i rad. Jag är nu uppe i sex vita veckor. Detta dels för att jag inte önskar utveckla något alkoholberoende, dels för att se om ett uppehåll kunde ha positiva effekter på ångest och kognitiv funktion. Nu har jag inte märkt någon skillnad, förutom såklart att jag inte har någon bakfylleångest.

Jag väntar mig att det blir tal om dosökning om någon vecka och jag är väldigt otålig att så ska ske. Jag hoppas så innerligt att den här medicinen ska kunna fungera för mig.. Jag tänker däremot sköta medicineringen helt enligt ordination, inga extradoser eller rektal administrering. Om man har förmånen att få den här skiten förskriven så gör man bäst i att sköta det snyggt. Om inte annat, så för att en felaktig dosering riskerar att förstöra de eventuella terapeutiska effekterna.

Hur fungerar Elvanse, Vyvanse, dexamfetamin, lisdexamfetamin för er? Skillnader mellan det och metylfenidat?

Tack för din input! Hur väl känner du igen dig i Lullaby's beskrivning utav symptomen?


Lullaby; tack för en rolig läsning. Kändes som att du beskrev mitt beteende rakt av. Har blivit många pappersplan och bollar utav scheman och listor man skrivit till sig själv

Jag har ingen ADD/ADHD diagnos men jag får detta resultat:

You scored a total of 33

Inattention Subscale: 17
Hyperactivity/Impulsivity Subscale: 16

Har gjort utredning för nåt år sen men den visade inte på nån diagnos. Dom kom fram till att jag hade hög IQ men var långsam i tänkandet. Iaf de senaste åren har allt blivit värre. Ska läsa i tråden och se ifall jag känner igen mig i nåt mer. Jag har jätteproblem med att tankarna far runt i huvudet och jag kan inte välja vad jag ska fokusera på riktigt. Det har blivit värre av ECT.... Psykologen envisas med att säga att alla koncentrationsproblem och minnesproblem beror på att jag varit nedstämd så länge. Dock så var jag deprimerad och kunde prestera på topp i skolan så jag köper inte riktigt den förklaringen.

Och läkare får man bara träffa en gång om året verkar det som. Så om man ska prova nån medicin utan att få utskrivet, vilken ska man prova då? Concerta? ritalin?

Varsågod
Haha ja man lurar bara sig själv och det kan man leva med...ett kort tag iaf innan man bryter ihop och inser att livet suger för man inte kan planera dagen alls.
Nu har jag fått hjälp av en arbetsterapeut som jag ska skriva scheman tillsammans med. Allså typ skolschema-modellen. T.ex "Kl 10:45-Gå till psykologen. Kl. 11:00-Tid hos psykologen. Kl 12:00- Gå hem. Kl. 12:15- Ät lunch (samt en beskrivning om VAD man ska äta"

Sjukt, men det kanske hjälper om nån annan är inblandad. Så lurar man inte bara sig själv utan även arbetsterapeuten..och det kan ju va pinsamt. Eller så skiter man i det oxå

Nu vill jag inte påverka dig med min negativa erfarenhet av den period jag genomgick en liknande behandling (Kognitiv Beteende Terapi) för andra mentala besvär, då jag skulle schemalägga allt. Men förutom mina ADD-liknande symptom så är jag även rätt manipulativ som person vilket inte sällan ledde till att jag vilseledde och/eller kom med trovärdiga bortförklaringar de gånger jag struntade i att göra de uppgifter som jag förväntades göra. Jag lever i nu'et, jag kan inte planlägga saker och ting helt enkelt

Nu vill jag inte påverka dig med min negativa erfarenhet av den period jag genomgick en liknande behandling (Kognitiv Beteende Terapi) för andra mentala besvär, då jag skulle schemalägga allt. Men förutom mina ADD-liknande symptom så är jag även rätt manipulativ som person vilket inte sällan ledde till att jag vilseledde och/eller kom med trovärdiga bortförklaringar de gånger jag struntade i att göra de uppgifter som jag förväntades göra. Jag lever i nu'et, jag kan inte planlägga saker och ting helt enkelt

Jag har ingen ADD/ADHD diagnos men jag får detta resultat:

You scored a total of 33

Inattention Subscale: 17
Hyperactivity/Impulsivity Subscale: 16
..........
Och läkare får man bara träffa en gång om året verkar det som. Så om man ska prova nån medicin utan att få utskrivet, vilken ska man prova då? Concerta? ritalin?

Haha fan va kusligt Jag är bortförklaringarnas och undanflykternas mästarinna Kan definitivt manipulera och greja. Men samtidigt kan jag absolut INTE leva i nuet. Jag måste leva lite längre fram oxå..och nu....och lite innan... Detta är omöjliga kombinationer. Men jag ska ge det en chans iaf

KBT eller någon annan form av terapi är närmast nödvändig ihop med medicinering i fråga om ADD. Det viktiga är bara att man påbörjar medicineringen innan terapin, annars kan man inte ta den till sig.

Terapi i sig är värdelöst mot ADD men tillsammans med medicinering är det guld värt!

Börjar tröttna på det här med Elvanse. Det fungerade jättefint tre dagar, som en kärleksromans.
Sen blev det totalomvändning, konstant sömnig och trött, koncentrationen är helt åt helskotta. Eftersom ingenting blir gjort så känner jag mig som en idiot och blir deprimerad över situationen.

Vad fan borde jag göra? Borde jag stå ut och testa en högre dos eller bara skita i Elvanset då jag somnar på uppiggande? Det verkade så lovande eftersom jag inte fick några biverkningar på det här till skillnad från metylfenidaten. Dock så funkade det utan problem.