Allt om ADD!

Det finns studier i pubmed som visar att det kan finnas samband mellan propanolol och depression, det kallas DID (Drug induced depression).

Du kan pm:a mig om du vill ha mer info...

Jag undrar vad ni tror om dessa beteendena, kan detta vara någon form av ADD?
Jag skapade en tråd om detta, där det stod lite mer info. Men jag fick inte så många svar.


*Jag har en ständig oro i kroppen.

*Jag kan inte slutföra någonting. ( Inget fullständigt gymnasiebetyg. Inget körkort. Och har försökt läsa upp mina betyg 3ggr.)

*Dålig självbild.

*Dåligt självförtroende.

*Jag har ett fd missbruk av droger, (inte så farligt längre, kanske för mycket alkohol ibland, men annars bra).

*jag brukar ofta ha svårt att sitta still vid datorn(Trummar lite lätt med fingrarna på tangentbordet när man inte vet hur man ska formulera sig. Benen brukar ofta "vingla" runt lite titt som tätt.

*Extremt nagelbitande, kan börja blöda lite lätt till och med ibland för man biter för långt in.

*Jag blir väldigt lätt stressad och irriterad.

*Humörssvängningar som är lite som en bergodalbana.

*Jag har lite små svårt för människor man inte känner med, för jag är ganska så blyg och vet oftast inte vad jag ska säga, jag är den tysta typen i sällskapet eller vad man ska säga.

*Sambon kan påpeka att man pratar lite väl högt ibland när vi pratar med varandra, som att hon satt flera meter ifrån mig. Och detta utan att jag ens märker av det själv. Hon påpekar det, sen ett par minuter är det samma visa igen.

*Jag har väldigt svårt att sova, då mitt riktiga "sömntåg" aldrig kommer.
Så istället sitter jag vid datorn/teven hela natten, och det blir väldigt lätt att man "dygnar"

*Jag brukar ofta göra många impulsköp som jag senare ångrar.

* Jag ofta komma med "dryga/snäsiga" svar om någon säger till mig vad jag bör göra

*Ofta glömmer jag av saker som jag lovat/komma i tid till möten/betala skulder.

*Jag är ständigt sugen på att käka någonting, även fast jag är mätt & belåten.

*När tex sambon säger att man borde fixa något som är viktigt, så svarar man "ja" men i slutändan sitter man där och får inget gjort.

*Jag har svårt att lita på folk, och tänker oftast det värsta om saker och ting när jag oroar mig.

Vad tror ni Flashback, är jag bara en idiot eller kan dessa beteenden bero på någonting?
Jag har fått en remiss från läkare till vuxenpsyk, men jag undrar om dom kommer ta mig på allvar där borta, pga mitt FD missbruk som jag har "läkt" ifrån.

Här har vi mig i ett nötskal, hittade en liten lista då jag inte har orken nog att skriva ner själv hur jag är men det här är så träffande.

Igångsättningssvårigheter - även de enklaste sysslor som t.ex vika tvätt, plocka ur diskmaskinen, duscha eller borsta tänderna skjuts upp.

Behov av rutiner och struktur men ...

Svårt för att själv strukturera, organisera och planera sin vardag och sina saker

Låg mental uthållighet

Lättdistraherad

Låg koncentrationsförmåga - stora svårigheter med att behålla fokus och uppmärksamet i synnerhet på saker man upplever tråkiga

Bristande motivation och därför

Ofta alltid på jakt efter just motivation i form av olika belöningar vilka kan vara allt i från att sitta vid datorn, äta godis, dricka alkohol, shoppa etc.

Impulsiv - te.x när det kommer till beslutsfattande men där finns även stora tendenser till

Beslutsångest - vela och fundera alldeles för länge innan ett beslut tas

Påbörjar olika projekt men avslutar dem sällan - man kan te.x få för sig att man ska börja träna och köper träningskläder och gymkort men struntar sedan i att gå till gymmet, man hoppar på olika kurser som "verkar skoj" just då men inser sedan ganska snabbt att det inte var det, hoppar av och påbörjar något annat istället.

Ombytlig/nyckfull/obeständig (se ovan)

Ljudkänslig - tycks höra (vissa ljud) högre än andra. Svårt för te.x tickande klockor, knastrande ljud, tuggande, handklapp, prasslande etc

Benägen att kasta sig in i nya projekt eller uppgifter utan att bry sig om instruktioner och därför

Benägen att göra saker i fel följd

Disträ och tankspridd - glömsk, förlägger sina saker, slarvar bort te.x nyklar, plånbok, glömmer viktiga överenskommelser, möten etc

Otålig - har svårt för dötid, att behöva vänta osv. Vill att saker ska hända NU och helst igår. Kan te.x yttra sig i att man avbryter i samtal och diskussioner eller om man får en ide´så ska den sättas i verk med en gång, spelar ingen roll om man ligger i sängen för att sova.
Te.x får man för sig att möblera gör man det oavsett om klockan är 15 eller 03.

Upplever en nästan konstant orkeslöshet och trötthet och har

Sömnsvårigheter - har svårt för att komma i säng i tid, svårt för att komma till ro och somna, även svårt för att orka hålla sig vaken en hel dag utan en stunds vila mitt på dagen.

Perioder av nedstämdhet och ångest kontra perioder då man känner sig mer tillfreds, glad och uppåt - dessa perioder eller svängningar i måendet kan ske flera ggr per dag eller hålla i sig ett par dagar vardera. Men de är ständigt återkommande och tycks vara oberoende av yttre händelser.

Låg tolerans mot stress/stresskänslig - ogillar stress och hög press överhuvudtaget, vill göra saker och ting i sin takt men paradoxalt nog

Skjuter upp alla måsten till sista sekund - kan sitta en hel dag utan att företa sig något men 30 min innan te.x sambon kommer hem börjar man både dammsuga och skura golvet. Betalar inte räkningar, lämnar inte in deklarationen i tid fast man haft god tid på sig och vetat om att det ska göras.

Arbetar som mest effektivt inför deadline (se ovan)

Svartvitt tänkande - tänker ofta "antingen eller" eller "allt eller inget"

Bär på en inre oro och rastlöshet - känner sig aldrig 100% tillfredställd eller nöjd. Alltid finns där något som kan förbättras, göras annorlunda, förnyas och förändras osv.

Svårigheter med närhet - kramar och gos kan uppfattas som påträngande och jobbigt om det inte sker på ens egna villkor.

Allt ska förresten helst alltid ske på ens egna villkor.

Har överlag dålig hand med ekonomi - svårigheter med att förstå och inse pengars värde.

Låg självkänsla, social fobi, ångest, depression, ätstörningar, sömnstörningar och PMS. (Alla gör inte det dock)

Utanförskap, arbetslöshet och har bakom sig en kraschad skolgång, ofullständiga betyg, stormiga (och i vissa fall våldsamma) relationer m.m

Många överkonsumerar dessutom mycket kaffe, coca cola är det jag överkonsumerar, tobak och alkohol, vilket sägs ha lugnande effekt på personer med ADHD/ADD. Missbruk av droger (främst centralstimulantia som te.x amfetamin) då det bekant har en lugnande effekt på människor med ADHD förekommer också, i synnerhet hos de med odiagnosticerad ADHD/ADD i försök att självmedicinera.

Känner igen mig i ALLT detta

Har du gjort någon utredning?

Jag har varit hos vårdcentralen och bett om att få påbörja en utredning. Har fått lämna blod och urinprov i veckan, än så länge. En remiss är skickad till vuxenpsyk med. Men jag är orolig att dom kommer tro att jag försöker lura till mig medicin pga ett Fd missbruk. Men jag har varit ren väldigt länge nu!

Någon som har ADD/ADHD Som skulle vilja titta på vad jag har skrivit några inlägg längre upp, och ge sin syn på saken?

Hade varit skönt att ha någon mer att prata om detta med, än enbart med vården. För vården är ju inte alltid det roligaste att ha och göra med.

Mvh

många samtal är det, men eftersom det är bup och personen är under 18 så kommer det jämförelse med vuxenpsykiatrin att gå med racerfart. 2-3 månader kanske.

Jag vill bara skriva av mig lite lycka. Jag har nu ätit medicin i 3 månader, och de här 3 månaderna har varit de bästa i mitt liv. Jag kan äntligen sätta mig ner och plugga så effektivt som jag vill, jag kan skriva ett helt prov, jag kan jobba i timmar i sträck utan att vara mentalt borta. Nu är jag den människan jag VETAT att jag är!
Jag har alltid haft svårt att hålla det städat på mitt rum, vilket jag har fortfarande. Skillnaden är bara att nu ser jag faktiskt själv hur stökigt det är, nu tar jag tag i städningen direkt. Istället för att lämna allting och göra något annat angriper jag problemet.
Jag är heller inte trött längre. Förut var jag en stupad soldat klockan 16, nu har jag helt plötsligt 6 timmar till på dagen! Morgonen går som på räls. Det är lätt att gå upp ur sängen, visst, jag är trött, men det är inte den där extrema känslan att hjärnan sprängs om jag inte sover någon timme till.

Har även börjat få lite struktur på allting. Försöker använda kalender så mycket som möjligt, har en för planering av dagen (typ, gör detta klockan 13) och en för inskrivning av aktiviteter (prov den dagen, möte då). Använder min garderobsdörr som whiteboardtavla där jag skriver en checklista på kvällen, allt från så basala saker som "borsta tänder och hår", till "1 tablett 5 mg" och "glöm inte den boken".
Jag känner mig mer levande i mina känslor. Innan var jag avtrubbad (deprimerad till följd av att aldrig kunna använda min fulla potential) och skrattade mycket men hade konstant ångest och uttryckte aldrig några negativa känslor, men inte heller några varierande positiva känslor, det var bara skratt. Nu kan jag genuint känna mig glad för att något gått bra, känna mig genuint nedstämd för att något gått dåligt. Min familj, som kämpat med att få mig att uppskatta mig själv mer i flera år, säger ingenting rakt ut men de kan le mot varandra om jag säger "VET NI VAD SOM HÄNDE IDAG? JÄVLA ..." och om jag påpekar att det gick dåligt på ett prov men att jag gjorde mitt bästa.

Lite negativa saker har så klart kommit. Jag känner mig ibland lite jobbig, jag vill gärna prata med människor, och det är inte alltid att de vill prata. Tyvärr märker jag det oftast först efteråt, så för att undvika sådana situationer har jag en regel, "1 2 1 2 flera". Jag får säga en sak. Säger den andra två saker kan jag säga en sak till. Svarar den med två saker får jag svara, sen kan vi börja konversationen. Annars avslutar jag konversationen och går iväg.
Jag har också blivit lite mer rädd, främst på två saker. Höjdrädd och rädd för att det ska hända något med familjen. Kör kognitiv beteendeterapi och det fungerar någorlunda i alla fall.
En annan negativ sak är att jag ofta glömmer att äta om jag är ensam. Har löst det genom att sätta påminnelse i telefonen klockan 18, har jag inte ätit då måste jag äta.

Har hört om flera som får tanken att det inte är de själva som gör saker utan medicinen. Jag har inte den känslan. Kanske för att jag visste redan innan att jag VILLE, jag ville göra saker, jag ville så mycket. Det känns mer som att medicinen har släppt spärren!

Till er som kämpar med barn och BUP och vuxenpsyk och utredningar, går ni in med inställningen att allt går bara man kämpar, kommer det verkligen att vara värt det. Skaffa strategier, hjälpmedel, rutiner. Läkarlinjen eller läkemedelsforskarlinje ligger och väntar på mig. Och detta är då jag, det disträa barnet som alltid glömde allt och aldrig höll koll på något, som ska ta del av det här. Går det så går allt.


Är du bara ärlig rätt igenom, har rent blod och urin, och visar en vilja och insikt kommer det gå bra!

Hej alla!

Jag har nu läst i denna tråden så många gånger, men aldrig skrivit själv. Men nu måste jag göra det! Jag känner mig helt rådvill och ännu mer förbryllad än innan jag sökte hjälp för vad jag efter ca 17 års invärtes konstighet tillslut misstänkte kunde vara add. Jag är tjej och 31 nu och jag är vad jag själv kallar det ett mellan-mongo. Alltså jag kan kamouflera mig till en av alla vanliga människorna och lätt passera som kanske lite udda men dock normal. Jag har aldrig tillåtit mig själv att spåra ur oåterkalleligt, plus att jag har haft föräldrar som räddat mig med tjänster, ekonomiskt, praktiskt etc. Mao, inte helfläng men samtidigt inte helt 100. I´m stuck in the middle with me Hursom, efter många vändor under åren då jag sökt hjälp hos diverse människovetare, psykologer, kuratorer på vårdcentraler och frågat VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MEJ?, Jag känner mig som jag fastnat i den vidriga puberteten, när går den över, jag hatar´t! så kontaktade jag slutligen Capio psykiatri. I grannkommun såklart eftersom jag arbetar på gruppbostad i min egen kommun, och således inte vill dela väntrum med mina boende..Hursom, jag tog med mig en 4 sidor lång beskrivning av mitt problem uppspaltat på "vad är problemet, sen när, tidigare kontakter med vården, lite info om min situation", vilken jag överlämnade till sköterskan på bedömningssamtalet. Fick fylla i nåt självskattningsformulär, hon ställde massa frågor om andra tillstånd som jag inte alls kände igen mig i. Sen efter en tid fick jag träffa en specialistläkare i sakfrågan som sa att efter att ha läst min självremiss som han kallade det, tittat i journalen och efter att ha träffat mig så ville han ses igen om ett halvår. Han sa att det var så uppenbart att det var fråga om ad(h)d att det skulle förmodligen bara vara slöseri med tid och ev. värdighet att låta en kollega tittar när jag diskar eller gör andra test. För mig låter det här helt sjukt, och som ett Kalle Anka-utlåtande! Ponera att jag ist är en sån där jävvla konstfacksstudent som ska hitta på en diagnos och kolla hur mkt piller läkarna skriver ut alldeles för lättvindligt? Ponera att jag inte alls slutat knarka sen flera år som jag sa, utan bara vill ha piller? Tänk om det är nåt annat vajsing med mig, eller att jag bara är lat & ett egoistiskt ensambarn som duckat för krav hela livet? När jag lite blygt och olikt mig annars, frågade om det verkligen var ok att prova medicinering som han erbjöd nu på det andra liksom det första samtalet, utan att ha papper på vad det är som är felet på en, svarade han att: -jamen du HAR papper på det, jag har skrivit en diagnos, det råder ingen tvekan om saken, jag har suttit med i över 200 utredningar i många år, jag kan berätta redan nu vad du skulle få för resultat - normal intelligens, lågt arbetsminne och ett långsammare sätt att göra saker på. Jag har träffat så många som dig genom åren, det är klassiskt. Vi pratade naturligtvis mer men jag tyckte kontentan var ett recept i handen och en klapp på axeln typ. Är detta nya vårdSverige? Är detta ett sånt träligt tillstånd att annat inte finns att göra än att medicinera upp sin ofullkomlighet, bita ihop och vara ett duktigt mellan-mongo - inte helkörd i livet, men inte helt delaktig livet. Jaja, på tisdag ska jag hämta ut och prova Medikinet, telefontid med Kalle Anka om två veckor. Sen får vi se. Det jag undrar är, förutom att det var skönt att förmedla ur sig, är; kan det verkligen gå till så här godtyckligt? Är det nån mer som vart med om nåt liknande?

Ps. Tack alla ni vettiga som det är kul att läsa om, känns mkt befriande att det finns fler som är som en själv, vad fan som nu än är grejen med mig!! Man får verkligen sålla bland mkt oseriöst, diagnosfiskande, självömkande, pillerjagande, sheisse därute..

Ha en bra dag

http://www.youtube.com/watch?v=5urmUKSdo8M

Han påstår att ADD folk kan göra flera saker samtidigt vilket skulle vara positivt. Är det någon som har erfarenhet?

Hejhej Geraldine,

roligt att läsa om dig, men kan du i fortsättningen försöka byta stycke litet oftare och lägga in blankrader emellan? Du har en trevlig "röst" när du skriver, men långa textsjok utan paus är tungt att läsa.


Tja - hur godtyckligt det nu egentligen var är ju litet svårt att säga; du hade gjort en bra och utförlig "självremiss", du hade fyllt i ett antal utvärderingsverktyg, du hade blivit intervjuad. Om allt pekar åt ett håll, varför då lägga 8h på diverse extra tester och 8h till på utförliga intervjuer om din uppväxt? Det vore kanske intressant i sig, men inte nödvändigtvis till någon större nytta när det gäller behandling eller hjälp.

Det blir spännande att se hur du reagerar på medicinen (är det snabbverkande eller depot/retard Medikinet du fick?) - det att du har en telefontid för att rapportera är jättebra, tyder på att din "Kalle Anka" är ganska skärpt (många potentiellt betydligt besvärligare mediciner skrivs ut med uppföljning först efter 1-2 månader, något som jag tycker är fullständigt kriminellt).