Allt om ADD!

HAHAHA! Så jävla klockrent! Gör precis likadant. Den där listgrejen....herreguuuuud allså. Jag får ett seriösryck och ska va så jävla duktig och få struktur på allt. Tänker: "Jag skriver listor!" så jag kommer ihåg. Sen blir det precis som du beskriver. Man glömmer listorna.

Likadant om man sätter påminnelser i telefonen. Så plingar den till, och man stänger av skiten för ljudet är störande (jag är extremt ljudkänslig) Resultat: Man glömmer bort påminnelsen.

Det finns ett hjälpmedel som heter "Timstock". Finns som app. Köpte den under ännu ett "seriösryck". Sätter den på önskat antal minuter-sen går alarmet när jag t.ex ska sluta fasta vid datorn etc.

Resultat: Jag sitter hela tiden och tittar på de nedräknande minuterna. Blir extremt stressad utav detta. Sen hoppar jag högt i soffan och håller på att tappa datorn i golvet när signalen ljuder. Blir asförbannad och stänger av skiten, fortsätter mitt meningslösa surfande och spiller ytterligare timmar.

Har tid till arbetsterapeut som ska hjälpa mig med sånthär. Göra scheman. Listor. Sånt jag själv gjort men skiter i. Jag tror personligen att det är lättare att följa ett schema som någon annan strukturerat-än ett som man knåpat ihopa själv. För nästa gång jag kommer till arb. terapeuten så kommer hon ju såklart att fråga hur det gått...om jag följt schemat. Då blir det på nåt sätt pinsamt att svara att man inte gjort det..
Annars är det bara mig själva jag lurat-för ingen annan vet ju om dessa scheman. Som jag skiter i.

P.S Min jävla Timstock larmade när jag skrev om resultatet av Timstocksanvändandet. Gissa vad jag gjorde..... Nu måste jag ju dessutom sitta och läsa lite trådar här jag missat...svara i en del...sen måste jag porrsurfa lite kläder på Sportamore...lite facebook (för jag kan ju ha missat nåt)..måste kolla Aftonbladet..
Måste ringa och boka tid för PT-timme på gymet för att få struktur på min träning.

Gör det sen.
Ska bara...

ADHD och ADD är exakt lika förutom H:et som betyder Hyperaktiv. ADHD-personerna känns igen genom att höras, synas och vara överallt och ingenstans på en å samma gång. Alltid ska det pillas med nåt, nåt ska plockas isär i molekyler osv.

ADD-personerna har det hyperaktiva på insidan. Vårt inre är en soppa av skrik&skrän som en jävla karusell som snurrar. Vi är konstant trötta. Därför märks vi inte på samma sätt som ADHD:arna. Som t.ex i skolan. Där sitter man vid sin bänk och ser ut som man lyssnar och skriver och är skitduktig. När man egentligen tänker på t.ex tomtar, chokladpraliner eller vafansomhelst som är totalt ovidkommande. Men det SER UT som att vi är med på noterna. ADD är vanligast bland tjejer.

ADHD:arna är dom som höll igång på lektionerna. Snackade rakt ut, kastade suddgumin, satt och hoppade på stolen etc. Men vi har exakt samma problematik-bara det att ADD:arna har hyperaktiviteten på insidan.

Jag tog skolsituationen som ett exempel för att det kändes enklast och att skillnaderna oftast märks mer där.

Har en kompis som gjort detta. Det var helt jävla sjukt. Jag har ADD och hon ringde mig varje dag och var hysterisk för vad hon skulle säga till psykologen så att hon skulle få medicin. Hon sa en gång "Allså jag måste ha dessa mediciner för jag behöver verkligen gå ner i vikt!"

Jag sa samma...var dig själv. En NPF kan du inte fejka dig till. Till sist fick hon sin diagnos. Den som hon inte ville ha. "Långtidsdepression". Hon är ensamstående mamma till 2 barn som hon valt att skaffa med en idiot. Dom är båda i trotsåldern-så hon ville medicinera bort det+att gå ner i vikt. Det är så jävla skrämmande.

Well, hon ringde mig och var hysterisk över diagnosen. Hon skulle minsann maila läkaren och tala om att han gett henne fel diagnos. Hon HADE faktiskt ADD. Tyckte hon. Hon frågade mig hur hon skulle skriva för att få denna diagnos. Jag hade ju inga svar, och tyckte hela situationen var minst sagt bisarr.
Hon skickade iaf mailet-OCH FICK DEN DIAGNOSEN HON VILLE HA!

Allså hon överklagade en utredning och fick diagnos på beställning. WTF?
Jag berättade detta för min psyk och han ansåg att det var grovt tjänstefel och egentligen skulle anmälas....man kan fan inte bara få en diagnos på beställning. Sjukt!

Ja nu fick jag ju inte diagnosen även om jag är skeptisk till utredningen, som jag skrev nyligen. Men det blev såhär:

"You scored a total of 37

Inattention Subscale: 26
Hyperactivity/Impulsivity Subscale: 11"

Tack för din input! Hur väl känner du igen dig i Lullaby's beskrivning utav symptomen?


Lullaby; tack för en rolig läsning. Kändes som att du beskrev mitt beteende rakt av. Har blivit många pappersplan och bollar utav scheman och listor man skrivit till sig själv

Då har man fått amfetamin av farbror doktorn

Hej alla mentala härdsmältor!

Såhär snart ett år efter diagnos och flera, outhärdligt långdryga, månader i psykiatrins långsamt malande valskvarnar så sitter jag nu här med en princip oförändrad situation.

Mina symptom är fortfarande kvar (ni kan läsa om dem längre bak i tråden om ni vill, peta på mitt namn och välj "visa fler inlägg") och medicinering har inte fungerat särskilt tillfredsställande.

Det började såklart som på inom de flesta landsting med att de sket ut en burk Concerta 18mg.

Dessa tabletter visade sig snart göra piss och ingenting för mitt allmänna välbefinnande eller mina symptom. Jag skulle lika gärna ha kunnat ordinerats ett stort glas kallt vatten på morgonen.

Efter någon vecka så höjdes dosen ett steg och efter ytterligare någon vecka så skrevs det ut 54mg. Samma sak, ingen märkbar effekt.

Efter det så har jag vandrat över till Ritalin modiferad frisättning och även till direktverkande Medikinet.

Den enda effekten jag upplevt är den oönskade påverkan på CNS som denna stimulant har, i form av ökad stresskänslighet, lägre ångesttröskel och insomningssvårigheter.

Vid två tillfällen har jag provat att ta högre dos själv, totalt kring 100mg metylfenidat. Vid dessa tidpunkter har jag tagit tag i projekt som prokrastinerats ända sedan den tiden då Satan var ett litet barn. Vad jag tyckte mig märka var att det faktiskt blev mer fart på mig, rent praktiskt. Jag for ut och in, upp och ner. Struktur och planering fanns knappast, men det var iaf fart på fötterna under flera timmar och projekten blev slutförda.

Jag förmodar att min uthållighet ökade. Men detta till priset av alldeles för högt blodtryck och en jävla känsla av stress.

Även om ni kanske inte tror det, så får ni här den korta historien. Tiden mellan diagnos och idag har varit periodvis jävligt rörig och kaotisk. Symptomen är desamma och min kvaddade frontallob har kostat mig åtskilliga tusenlappar i form av bortglömda försäkringar (ingen fara, den vänliga Trafikförsäkringsföreningen håller koll åt dig om du skulle glömma, mot en viss avgift förstås), bortslarvade pass innan utlandsresa, borttappade nycklar m.m, m.m.

Min bästa vän och ständige följeslagare, Herr Ångest, har inte svikit mig. Han finns alltid vid min sida, redo att göra det han gör bäst om man nu skulle råka ha en bra dag. Det enda som hjälper för att hålla honom stången är brännvin och eller bensodiazepiner. De senaste nyttjas med måtta dock och endast på legal väg.

Det är märkligt, att man har en del i hjärnan som är trasig, eller åtminstone sämre fungerande. Man är fullt medveten om detta faktum, men kan oftast inte kompensera för det genom aktiv handling. De delar, däremot, som reglerar skuld, skam, ångest och känslor av misslyckande, fungerar däremot alldeles utmärkt. Lite väl utmärkt faktiskt.

Vid ett tillfälle så blev det för mycket för mig. Jag gjorde något som jag ansåg som kapitulation och gick till sköterskan och bad om att få prata med KBT-tanten. Inte för att jag har någon som helst förhoppning eller ens en illusion om att jag skulle kunna bli hjälpt av terapi, men jag vill åtminstone försöka. I kombination med läkemedelsbolagets synapsknullande droger och kanske även med en arbetsterapeut (den senare dock inte trolig, för hög muppstämpel där) och en genuin vilja till förändring så har jag iaf försökt.

Sagt och gjort, det blev ett besök till psykologen. Jag gläntade på locket och serverade någon promille av den skit som jag går med innanför skallbenet och sedan var inte tiden lång fören jag blev bedömd som kandidat och sedermera placerad i en (vad jag förmodar mycket lång) kö. Vilken typ av terapiform som jag köar till vet jag inte, ej heller hur jag ska kunna få det att fungera samtidigt som jag arbetar och döljer min dysfunktion för nästan alla i min närhet.

Vad som nu är intressant och gör att jag känner känslor av hopp (dessa känslor är ytterst ovanliga och förekommer endast vid enstaka tillfällen) är att jag nu har fått börja prova ut amfetamin. Som ni säkert misstänker, så är detta i form av lisdexamfetamindimesylat. Ja, ni vet hur det fungerar, läkemedelsbolagen har petat på en aminosyra på dexamfetamin och därmed lyckats påverka det vis som substansen metaboliseras. Nu har de även mutat och lobbat sig in i Europa, där en miljardmarknad bedöms finnas.

Detta hoppas jag ska gagna mig, samt många andra med detta helvete i hjärnan.

Efter ett samtal med läkaren, där han yrade om att höja doseringen med metylfenidat ytterligare, så sa jag som det var, att jag inte har någon förhoppning om att kunna bli hjälpt av denna substans. Jag hade gjort min läxa och kände till allt som var värt att veta om Vyvanse/Elvanse. Han hade liksom mig sett studier som visade på att personer med ADD svarar bättre på amfetamin än metylfenidat och skrev då alltså ut en burk Elvanse, 30mg.

Som ni säkert också vet, så har inte Tandvårds och läkemedelsförmånsverket hållit jämna steg med Läkemedelsverket och man får därför i nuläget slanta för medicinen själv. En burk med 30 tabletter kostade mig strax under 800:- Notera att prissättningen även skiljer mellan de olika apoteken, så det kan vara all idé att ringa och jämföra priser!

Den ekonomiska aspekten är inget problem för mig, pengar har jag gott om. Om det bara skulle kunna hjälpa med att förbättra mina symptom och förenkla min vardag så får det kosta vad det kosta vill.

Nu har jag än så länge bara provat skiten vid två tillfällen. Det första tillfället var under en arbetsdag. Det intressanta är att, trots att det inträffade saker som normalt skulle stressat upp mig och gjort mig ångestsjuk, så var jag lugn den första halvan av dagen. Allting tycktes mig gå lite långsammare och jag hade inga större problem med att handskas med det.

Däremot upplevde jag till skillnad från metylfenidat, att effekten gick ur mig. Jag blev trött, ångestpåverkad, håglös och ointresserad. Detta inträffade långt tidigare än de påstådda upp till 12 timmarna. Men att jag upplevde nåpon slags lugn gjorde mig ändå hoppfull.

Vid andra tillfället var jag hemma, utan någonting att göra. Jag kände ingen effekt, men jag försökte heller inte göra någon aktivitet eller så. Däremot kände jag en tydlig försämring i humör och ökad agitation efter omkring 8h efter intag.

I morgon ska jag prova att ta skiten och sen försöka att aktivera mig.

Jag har även tagit en paus från spriten. Det var inte så att jag drack varje dag, men i ärlighetens namn varje vecka och ibland upp till tre dagar i rad. Jag är nu uppe i sex vita veckor. Detta dels för att jag inte önskar utveckla något alkoholberoende, dels för att se om ett uppehåll kunde ha positiva effekter på ångest och kognitiv funktion. Nu har jag inte märkt någon skillnad, förutom såklart att jag inte har någon bakfylleångest.

Jag väntar mig att det blir tal om dosökning om någon vecka och jag är väldigt otålig att så ska ske. Jag hoppas så innerligt att den här medicinen ska kunna fungera för mig.. Jag tänker däremot sköta medicineringen helt enligt ordination, inga extradoser eller rektal administrering. Om man har förmånen att få den här skiten förskriven så gör man bäst i att sköta det snyggt. Om inte annat, så för att en felaktig dosering riskerar att förstöra de eventuella terapeutiska effekterna.

Hur fungerar Elvanse, Vyvanse, dexamfetamin, lisdexamfetamin för er? Skillnader mellan det och metylfenidat?

Är jädrigt sugen på att testa det alltså och förhoppningsvis slippa skitångesten och att hjärtat slår 110 i minuten. Men självklart har man ju det här uppskjutarbeteendet... sitter här med tre dagars dos av ritalin på handen och har haft det i en månad nu. Idiot som man är.

Ja det vore schysst att få Elvanse utskrivet.
Själv har jag nyligen gått ett par gånger till NPF och där gjort en rad tester. Det pekar starkt mot koncentrationssvårigheter.
Läkaren vill dubbla min sertralindos istället för de tror jag lider mest av ångest även om jag påstår att jag inte gör det.
Förmodligen handlar det om den här skiten med att jag inte kan påvisa att jag har haft samma problem hela mitt liv.
Hur har ni gjort för att få utskrivet medicin mot ADD?

metylfenidat har jag fått riktigt obehagliga biverkningar av, ritalinet ökade ångesten som utav bara helvete och concertan fick mig att sova upp till 20 timmar/dygn. har sedan början av sommaren ätit metamina (som jag tror är dexamfetamin?) och ligger nu på 15 mg/dygn. det har inte på något sätt varit livsomvälvande men en viss effekt känner jag helt klart av. har lite lättare att fokusera och är något mindre rörig i huvudet. tror egentligen att jag skulle behöva upp i mycket högre dos för att det ska göra riktig skillnad men samtidigt är jag rädd för ångestpåslaget och då jag samtidigt har kronisk depression ligger fokus från läkarna just nu på byte och inställning av ssri. metaminan går på högkostnadsskyddet (tack och lov) men det är ett litet helvete med ansökningar till läkemedelsverket hit och dit och tusen besök på apoteket. är elvanse och vyvanse dex eller lisdex? tror ni det är värt att få be att prova det istället för metaminan och hoppas på bättre effekt?

Metamina är dex, japp.
Elvanse (som heter Vyvanse i USA) är lisdex (lysin-dexamfetamin). Lysinet tas bort i magen så att kroppen kan använda dexamfetaminet.

tack! så metamina är enkelt sagt en genväg? kroppen behöver inte göra om nånting utan kan tillgodogöra sig det direkt!?

Metamina är korttidsverkande, de flesta behöver slänga i sig tablett/er var tredje timme eller något.
Elvanse är en depotform som (enligt Shire) ska hålla runt 12 timmar, men allt sånt dravel är högst individuellt och en kapsel räcker mellan 6-10 timmar skulle jag tippa på. Amfetamin är känsligt mot sura ämnen, så som c-vitamin, medan denna svaghet knappt existerar om man tar Elvanse.

Så det finns fler fördelar med Elvanse. Lysinet gör det även svårare att missbruka om man snortar eller injicerar det, då det tar lång tid att metaboliseras i blodomloppet till skillnad från magen, så det inte blir något roligt rus utan nästan ger sämre effekt än att inta det oralt. Anledningen till att läkare är mycket gladare till att förskriva denna medicin över hur det varit med Metamina (som man aldrig hade hört talas om utan knarkare i omkretsen).