Citat:
Ursprungligen postat av
Fiffiniffi
Om gud är allvetande, allsmäktig och har fri vilja så är han definitivt ansvarig för allt som händer.
Fel, vi själar (minigudar) är själva ansvariga för den karma vi skapar!
Citat:
Om gud är allvetande och allsmäktig är han inte nödvändigtvis ansvarig, men åtminstone ett svin som låter ondska hända.
Det är VI SOM ÄR SVIN, genom att vi vände Gud ryggen, och därmed hamnade här i dualitetens relativa ondskefulla värld!
Eftersom Gud skänkte oss själar (minigudar)
vår Gudagivna fria vilja, eftersom kärlek baseras på fri vilja, så kan vi välja att göra gott eller ont.
Möjligheten att göra gott, förutsätter samtidigt möjligheten att göra ont. Av respekt för vår fria vilja, tvingar alltså inte Gud oss att göra goda gärningar!
En del ateister påstår helt ologiskt att Gud skulle vara ond (samtidigt som de påstår att Gud inte ens finns), bara för att det finns ondska och lidande här i den materiella världen, den illusoriska skuggvärlden.
Som om det skulle vara Guds fel för att vi själva lider, när det i själva verket är skörden av vår egen dåliga karma vi får smaka på, pga syndfulla handlingar vi sått i våra tidigare liv!
Ondskan uppstår för själen/individen när den personligen vänder Gud ryggen och därmed hamnar på Guds baksida av tillvaron, den materiella världen, medan den som aldrig vänder Honom ryggen aldrig heller erfar ondskan, som ju lyser med sin frånvaro på Hans framsida, i den absolut goda andliga världen!
På samma sätt, för att ge en passande liknelse, är inte heller Solen direkt orsak till mörker, utan det är individen som vänder ryggen mot Solen som skapar sin egen skugga, sitt mörker. Man är alltså alltid själv orsak till ondska och mörker, inte Gud eller Solen!
Att staten uppför fängelser där lagförbrytare får sitta inne och lida av sina straff, är det ont av staten?
Nej, inte alls!
Varför skulle det då vara ont av Gud att skapa den materiella världen (själens fängelse) med dess mörker och lidanden, för de rebelliska själar som inte längre vill följa Guds kärleksfulla lagar i den andliga världen?
Att Gud ger oss möjligheten att välja mellan det goda eller onda, precis som staten ger oss möjligheten att följa eller bryta dess lagar, och sedan ta straffet om man bryter mot dem, gör det Gud till ond?
Att Gud gett oss valfriheten att välja mellan det andliga (det absolut goda) och det materiella (det relativt goda och onda), gör inte Gud ond!
Tvärtom!
Det onda hade ju varit om Gud INTE hade skänkt oss den fria viljan att själva välja om vi vill leva med Gud i den eviga andliga världen, eller med de illusoriska materiella objekten här i den temporära fysiska världen..
Eller hur?
Att ondska och lidande finns, utgör ju de facto ett bevis för att även motsatsen, dvs det goda och det Gudomliga, måste finnas!
VAD ÄR ONDSKA, FÖR EN ATEIST?
HUR SKILJER EN ATEIST ONT FRÅN GOTT, UTAN NÅT RÄTTESNÖRE?
Med tanke på att ateister vare sig tror på någon himmel eller något helvete, vare sig på några goda eller onda makter, så uppstår naturligt frågan:
Hur i Herrens Namn går en ateist till väga när han objektivt ska bedöma vad som är onda handlingar och vad som är goda handlingar, när han inte har någon referenspunkt, inget rättesnöre, ingen norm, med vars hjälp han skulle kunna skilja ont från gott!
En ateist tror ju vare sig på någon Gud eller på själen, utan det enda som egentligen finns, enligt ateisten, är kemikalier, atomer, blixtar, strängar och nervtrådar...så hur ska det då kunna finnas något som kan värderas som gott eller ont...?
LIDANDET FINNS SOM EN VÄCKARKLOCKA!
För övrigt, kan någon bevisa att lidande ytterst sett är av ondo?
Lidandet här i den materiella världen (Guds baksida) fungerar som en väckarklocka för oss själar, att vi stannar upp och ifrågasätter vår existens här i den mörka förgängliga världen, att vi ställer oss frågan, är jag verkligen menad att lida? Varför tvingas jag att lida? Varför har jag hamnat här i den materiella världen?
Beviset på att allt inte står rätt till, är just lidandet som existerar här, vilket ju är ett BEVIS på att vi inte befinner oss i den andliga världen (Guds framsida), som ju är den fullkomliga lyckans värld!
Gud vill inte att vi ska lida, men det är vi själva som har försatt oss i denna prekära situation p.g.a. syndfulla handlingar i tidigare liv, som vi nu skördar frukterna av...
Som man sår får man skörda...karmalagen är en gudomligt rättvis lag. ingen kan lida oförskyllt, på samma sätt som att ingen kan njuta utan att ha gjort sig förtjänt av det, tack vare fromma handlingar i tidigare liv...
Meningen med livet är ju givetvis att ta oss tillbaka till vårt eviga Hem i den andliga världen, Guds rike, där inget lidande eller någon död existerar, eftersom den andliga dimensionen är evigt bestående, och där man lever i ett evigt kärleksfullt lyckorus tillsammans med vår evige älskade Herre...
P.S. Fiffiluren, du ville ha bevis för vår Allsmäktige Skapares existens, eller hur?
Jag har hundratals, men vi kan ju börja i tur och ordning -
Kosmologiska Gudsbeviset!