Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Det är ingen tävling om rätt och fel.

Det är enkelt, antingen har det gått rätt till eller så har fel begåtts. Har det inte gått rätt till, så är det fel.

Vi hade vetat om SBs tillstånd under åren som gått, inför varje förhandling, med 6 månaders intervaller om förvaltningsrätten kommit på tanken att fråga Vlad vad han har för grund till att hålla SB kvar på Säter, och be denne Vlad om att dokumentera SBs tillstånd.

En intagen ska ha vård, och inte bara ta upp en plats. Det är Säter som tänkt helt fel, när de inte har sänt iväg SB till annan institution för bedömning. Det är löjligt att härbärgera någon man påstår är farlig, utan kontakt med honom som dokumenterar det mentala tillståndet. Ännu löjligare blir det att påstå att SB vägrar terapi och behandling och ta det som underlag för att hålla honom kvar.

Eftersom man tidigare bjudit in olika stolliga terapeuter för att behandla SB, hade det varit på sin plats att Säter på eget initiativ hade ombesörjt second opinion utifrån. Om inte annat för att skydda sig själva och visa respekt för allvaret i situationen att en intagen hos dem dömdes oskyldig till flera mord.

eller så har fel begåtts OCH att bergwall är såpass sjuk att han inte ska släppas. Det verkar många glömma.
allt för många sätter = på att fel begåtts och att bergwall är frisk

Fel har ju uppenbart begåtts i vården av Bergwall. Om han är frisk ( i lagens mening) ska ju utredas. Möjligheten finns ju att han är sjuk på grund av de fel som begåtts.

Om man kommer fram till att han ska vårda även i framtiden kommer vi troligtvis aldrig att kunna utröna hur det ligger till med detta, utan allt blir bara spekulationer eftersom vi inte vet vilken utveckling hans hälsa fått med en bättre terapi.

Det är likväl viktigt att separera de båda sakerna från varandra. Att han felbehandlats har ingenting med den ursprungliga diagnosen att göra. Den kan vara hur korrekt som helst och har ingen som helst koppling till den närmast experimentella vård han tidvis verkar ha fått. Återigen; det fanns i hela Sverige ingen institution som var bättre lämpad att ställa SBs diagnos efter rånet.

DET är bl.a. din spekulation här ja. Och har så varit under lång tid.
Som en slags looser, en vanlig auktoritetstroende svensk, så föredrar du att tro tokdoktorskapet på Säter om gott. Samtidigt som varningsklockorna ringer klart hos en del av oss andra här: Vi som numera tvivlar på det mesta i denna Qvick-härva. Vad - om något - har egentligen gått rätt till betr. vård m.m. av SB under de senaste 25 åren??

Nja. Att han senare utsattes för norellvård utförd av Ståhle ger i alla fall indikationer om att allt inte stod rätt till även innan cirkusen satte igång. Norell hade väl varit auktoritet på stället under lång tid? Så det där med att ingen institution skulle vara bättre lämpad ställer jag mig tveksam till. Men det är klart att det inte behöver ha något samband med själva diagnosställandet av SB.

Men förutom att det inte finns någon möjlighet att få klarhet i vare sig SB's tidigare sjuklighet, Säters kompetens, eller ens det inflytande Norell hade på Säter, är det den diagnos han får nu som är intressant. Det blir spännande vilken slutsats de än kommer fram till.

Ja det är riktigt. Jag borde kanske påpekat det. Jag anser att det var helt rätt att döma Bergwall på det sätt man gjorde i den första domen.

Vidare vill jag vara tydlig med att jag inte anser att han ska ha något skadestånd för turerna med resningsförfarandena, eftersom det var hans eget agerande som gjorde att han fälldes. Däremot är jag osäker på om han kan få skadestånd för "felbehandling". Jag är, som jag så ofta påpekat, inte juridiskt kunnig så de här åsikterna är bara lösta tyckande.

EDIT: Sedan vet jag egentligen inte alls om han ska fortsätta vårdas eller ska vara kvar inom slutenvården. Jag känner som sagt förtröstan i att Götegorgsteamet kommer fram till rätt beslut i den frågan.

Jag vet inte heller om han skulle kunna få skadestånd för felbehandlingen. Det skulle i så fall vara för "sveda och värk" antar jag. Han har ju i alla fall inte lidit någon ekonomisk skada och han har heller, av allt att döma, inte varit felaktigt frihetsberövad.

Han har dessutom bevisbördan för att behandlingen dels var fel, dels vållat honom skada. Även om behandlingen naturligtvis starkt kan ifrågasättas medför det ju inte med automatik att att en domstol skulle komma fram till att den varit så felaktig att den kan anses ha medfört ersättningsgill skada. Ansvariga läkare kommer i alla fall säkert att försvara behandlingen och de kommer antagligen också kunna gräva fram ett antal forskningsrapporter så påvisar goda resultat med metoden. (Det får man ju hoppas i alla fall)

Har han indikerat att han avser kräva skadestånd av staten? Har han några pengar att driva en process för? Kanske måste han skriva sin bok först. Och om boken blir en succé är frågan om vinsterna från den skall avräknas från skadeståndet. Det är ju i så fall Säter som givit honom kioskvältarstoryn.

Det är det och när det gäller Bergwall så är han inte bara ett offer utan även en förövare. Bergwall må nu få moralisk upprättelse angående Quick-åren och tiden efter på Säter och kanske även ett ekonomiskt skadestånd men jag finner den grupp som bildats med bla. Josefsson, Küttim mfl också lite stötande. Att de arbetat för att ta fram fakta som förklarar det hela och det innebär att Bergwall "frias" från ansvar har jag inga som helst problem med, tvärtom det är bra, men när de tappar sin objektivitet och bildar ett "Team Bergwall" är jag inte längre med.

Bergwall berättelser orsakade lidande för de han pekade ut som medgärningsmän, för de anhöriga till mordoffren som fick sitta och lyssna till makabra historier om vad han gjort och även hans anhöriga drabbades. Bergwall tar på sig ett stort (moraliskt?) ansvar för detta, jag är inte helt säker på att jag håller med och lyssnar man till personer som utsattes som Farebrink, Johans föräldrar och hans syskon och syskonbarn verkar det som att de lägger i stort sett hela ansvaret på Säter, resp. polis, åklagare och försvarare. För dem innebär resningarna också en upprättelse.

Det Bergwall däremot helt bär ansvar för själv är de grova övergrepp han begick mot ett antal personer innan Quick-perioden. Här talar vi om verkliga offer och verkliga övergrepp mot människor som inte på något vis själv har skuld i det Bergwall gjorde mot dem. För dem är antagligen Bergwalls segertåg genom rättsväsendet och i medierna inte alls något lika positivt, det kan vara något att ha i åtanke nu när allt ljus är på Bergwall.

Beroende på hur de nya psykiatriska undersökningen utfaller kanske det kan vara riktigt med ett skadestånd men det kan gärna hållas på en relativt låg nivå.

SB har ju en väldigt bra advokat, så det blir nog rätt enkelt att visa på att han hade blivit frisläppt om inte behandlingen hade fällt honom för mord och gett honom ett svårt missbruk. Det är alldeles för grava misstag i själva vårdsituationen för att man ska dra några andra slutsatser. Sålunda blir det nog fråga om en ekonomisk skada eftersom man får utgå från att han hade förvärvsarbetat under tiden han satt inlåst för morden. Juridiskt kan man ju inte leka med tanken på om han hade blivit fälld för något annat eller gått arbetslös osv. förlust av inkomst går ju att beräkna schablonmässigt, kan bli en dyr historia för oss skattebetalare, dels för kostnaden av vården som sannolikt inte var motiverad, dels skadestånd för förlorad inkomst. Inte för att jag känner mig helt säker att det blir som jag säger, menar bara att hans advokat lär påtala att han lidit en ekonmisk förlust, men det blir steg två i denna processen, för steg ett är väl sannolikt frikända domar samt att hans tvångsvård avslutas.

Jag vet att ni som inte anser han skall bli fri har invändningar, men jag vill nog gissa att mitt scenario är det mest troliga i det nu uppkomna läget.

Kanske men kanske inte. Quick var ju med på det ett bra tag och kanske var det en del respekt i att han skulle bidra eller godta det skrivna. Manuskriptet kanske ar helt ok, till skillnad från vanliga psykiatriska journaler? Betraktat som analys av fantasier, menar jag. Tror inte det är helt vettigt att demonisera Säter totalt till skillnad från annan psykiatri. Men det är jag det, och jag koper ju inte Josefssons sektsnack riktigt.

Thomas Olsson är en duktig advokat men hur han ska kunna bevisa att SB skulle ha blivit utsläppt utan mordrättegångarna är väldigt svårt att förstå. Det förutsätter att läkarna på Säter uppger att så skulle ha blivit fallet och det måste betraktas som helt uteslutet, bl.a. eftersom SB alltjämt sitter inlåst trots att frikänts från samtliga mord. Läkarna har knappast något intresse av att desavouera sina tidigare bedömningar av SBs mentala hälsa.

Vad gäller SB förmåga att tjäna pengar måste man beakta att senast han var på väg ut i friheten klarade han inte ens av att bo i den tillhandahållna lägenheten utan slussades tillbaka till Säter. Det känns inte som en person som några år senare, med samma diagnos, kastar sig ut i arbetslivet och börjar tjäna en massa pengar. Återigen, bevisbördan ligger hos SB. Dina funderingar kring en schabloniserad ersättning förstår jag inte riktigt. Var finner du stöd för en sådan?