Jag vet inte om detta är rätt plats för denna frågan, eller hur man frågar en moderator då jag är ny på Flashback men någon kanske kan peka mig i rätt riktning annars?
Jag funderar på LSS apropå det senaste Kalla fakta inslaget. I kalla fakta blev alla så himla upprörda över att LSS-individerna inte fick bestämma helt och hållet själva. Jag tycker också att det är fel att försöka hitta kryphål i viktiga lagar, men jag tycker inte precis att det är rätt att skattebetalarna ska lägga enorma summor på att ge defekta människor allt "de" önskar. Ofta upplever jag det som ett väldigt slöseri med resurser som kunnat läggas på något viktigare, till exempel de människor som faktiskt har tillräcklig begåvning för att påverka samhället och med sina åsikter och bygga upp det genom att betala skatt. Dessutom undrar jag hur det avgörs vad som är "god levnadsstandard". Många inom LSS är på den nivån intellektuellt att de inte kan resonera kring sina upplevelser. Då tycker jag att det är konstigt att andra ska försöka förstå vad dessa individer upplever som god levnadsstandard. Att till exempel lägga en massa pengar på att en gravt utvecklingsstörd ska gå åka utomlands, med assistans och betald resa, ställer jag mig frågande till, då det inte finns konkreta bevis för att personen ens uppskattar denna resa mer än den hade uppskattat att t.ex. åka till badhuset varje dag i en vecka.
På 50-talet fanns "sinnesslövården" och institutionalisering av utvecklingsstörda var det normala. Då fick man knappast själv ta hand om sina utvecklingsstörda barn, ens om man verkligen ville själv. Nu har det övergått till den raka motpolen. Nu måste alla ta hand om de gravt utvecklingsstörda - både föräldrarna själva och samhället i stort, och lägga en massa resurser på dem även om det finns många som faktiskt inte vill det. Att det är politiskt inkorrekt att ens diskutera frågan känns inte heller rätt för samhället!
Jag funderar på LSS apropå det senaste Kalla fakta inslaget. I kalla fakta blev alla så himla upprörda över att LSS-individerna inte fick bestämma helt och hållet själva. Jag tycker också att det är fel att försöka hitta kryphål i viktiga lagar, men jag tycker inte precis att det är rätt att skattebetalarna ska lägga enorma summor på att ge defekta människor allt "de" önskar. Ofta upplever jag det som ett väldigt slöseri med resurser som kunnat läggas på något viktigare, till exempel de människor som faktiskt har tillräcklig begåvning för att påverka samhället och med sina åsikter och bygga upp det genom att betala skatt. Dessutom undrar jag hur det avgörs vad som är "god levnadsstandard". Många inom LSS är på den nivån intellektuellt att de inte kan resonera kring sina upplevelser. Då tycker jag att det är konstigt att andra ska försöka förstå vad dessa individer upplever som god levnadsstandard. Att till exempel lägga en massa pengar på att en gravt utvecklingsstörd ska gå åka utomlands, med assistans och betald resa, ställer jag mig frågande till, då det inte finns konkreta bevis för att personen ens uppskattar denna resa mer än den hade uppskattat att t.ex. åka till badhuset varje dag i en vecka.
På 50-talet fanns "sinnesslövården" och institutionalisering av utvecklingsstörda var det normala. Då fick man knappast själv ta hand om sina utvecklingsstörda barn, ens om man verkligen ville själv. Nu har det övergått till den raka motpolen. Nu måste alla ta hand om de gravt utvecklingsstörda - både föräldrarna själva och samhället i stort, och lägga en massa resurser på dem även om det finns många som faktiskt inte vill det. Att det är politiskt inkorrekt att ens diskutera frågan känns inte heller rätt för samhället!