Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Ja man börjar misstänka att det är på det viset.

Två stora rättsskandaler har fått mig att debattera på flashback och det bara de senaste åren: Fallet med den dråpmisstänkta anestesiläkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus och denna, i tråden aktuella, affären,

Inte i någon av dessa bägge skandaler kommer ansvaret att falla där det hör hemma.

Javisst tusan är det så.

Vilka kontrollfunktioner tänker du på?

Kan du utveckla, eller möjligtvis ge några exempel på, att domstolar (inte övriga myndigheter) skiter i lagar?

Jag ska kanske inte lägga mig i herrarnas lika intressanta som animerade diskussion men JK tar misstänkt lång tid på sig att komma med några resultat i fallet med läkaren på ALB, exempelvis. Se där en kontrollfunktion som kanske kunde fungera snabbare och bättre. Åtminstone snabbare . . . . .

Jo du brukar skriva att folk gör pudlar och face-saves. Men det får stå för dig. Vill du inte förstå vad man skriver första gången så....

Jag har aldrig sagt att han ska ha skadestånd öht! Jag väljer att passa på den frågan innan en undersökning av SBs hälsa är gjord. Det jag vänder mig emot är att du anser att han har ett ansvar eller ganska stort ansvar och p.g.a. det ska ett ev. skadestånd jämkas eller helt utebli. Jag anser inte att man som inlåst på psykiatrisk anstalt har något ansvar eftersom man är dömd till vård för att man anses vara psykiskt sjuk och därmed inte kan anses vara vid sina sinnens fulla bruk och därmed inte tillförlitlig. Har man dessutom doktorer, poliser, rättsinstanser m.fl. som borde reagera så har jag svårt att se att SB har betydande skuld i soppan. Det borde i rimlighetens namn finnas kontrollfunktioner, sunt förnuft, rim och reson, någon som säger ifrån, ifrågasätter när en intagen under drogpåverkan börjar yra om en massa tokigheter. Jag håller med om det du skrev tidigare om att det saknas ett tjänstemannaansvar. Personer i beslutande, ansvarsfulla postioner kommer undan alldeles för lättvindligt.

Dessutom som jag skrev tidigare så finns det undantag från ansvar i skadeståndsrätten. Exempel på det är om man är psykiskt sjuk. Ett annat om man är ett barn.

Ett förtydligande: Kommer man fram till att SB suttit felaktigt inspärrad under någon period på Säter så är det klart att han han ska ha skadestånd. Det tycker jag absolut!

JK är en papperstiger, det kan jag hålla med om. Bara det att samma funktion, dels har till syfte att kontrollera att andra myndigheter efterlever Sveriges lagar och andra författningar, dels även är ombudsman för staten i t.ex. mål om skadestånd grundat på felaktig myndighetsutövning. Kan man tänka sig två mer oförenliga uppdrag? Även JO är något av en papperstiger. Båda myndigheterna känns mest som spel för galleriet med uppgift att i något enstaka fall ryta till för att upprätthålla bilden av en fungerande kontrollfunktion.

Däremot motsätter jag mig påståendet att kontrollfunktionerna inom domstolsväsendet fungerar illa. Visserligen har kvaliteten inom den svenska domarkåren sjunkit betänkligt de senaste decennierna och i kombination med att alltfler mål kräver prövningstillstånd så blir misstagen i underinstanserna vanligare och dessutom oftare slutgiltiga. Däremot fungerar överprövningssystemet bra såtillvida, att ingen domare vill riskera att bli slagen på fingrarna av en överrätt och så länge möjligheten finns att ett mål får prövningstillstånd så gör domarna så gott de kan.

Ser du inte motsägelsen i de två fetade avsnitten? Om han varit otillräknelig har han inte suttit felaktigt inspärrad. Och har han suttit felaktigt inspärrad har han inte varit otillräknelig. I det första fallet skall han inte ha något skadestånd eftersom han med rätta suttit inlåst. I det andra fallet skall han inte ha något skadestånd emedan eftersom han dels ljugit om morden, dels vägrat medverka vid undersökningarna av honom vilka i sin tur varit nödvändiga för att ställa en ny diagnos.

Ja, jag får ta dig på orden, Bohlwinkel, jag är som sagt så gott som okunnig inom juridiken. Det är säkert så att överprövningsförfarandena inom domstolarna, trots allt kan ge en viss förtröstan på att rättskipningen fortfarande fungerar,

Naturligtvis skulle han inte ha haft den sortens terapi det skulle ingen behöva!

Som jag uppfattat det var det pga en terapin som han kom att erkänna mord.De ansvariga för hans mentala hälsa gick med på att behålla honom på¨Säter för han ville ha terapi,han ville veta varför han mådde som han gjorde.Det är så jag uppfattat det.
När han då under en badutflykt kom med kommentaren "jag kanske har gjort något hemskt" eller liknande tog man det antagligen som ett "förträngt minnesfragment".För Källberg som var läkare hade gått på egen terapi hos MN sen 80-talet och de andra var handledda av henne men utan examina verkade det vara en bekräftelse på att terapin fungerade.
Bara det säger en hel del att bedriva en ovetenskaplig terapi med anställda som inte hade utbildning att utöva terapi.

Det skulle rättsväsendet ha tagit reda på och lagt vikt vid Men det gjorde man inte utan man gick i koalition med rättspskiatrin istället för att stå självständiga.

Polisens sak är ju att hitta bevis inte att gå på i terapi påstådda handlingar,men det verkar som att polisen och åklagaren i alla fall letade för glatta livet efter minsta indicium för TQs skuld medan man trollade bort det som talade emot hans skuld.Det som kom att finnas i de 13 pärmar som stod på Penttinens rum tills HR fick nys om dem.

Oavsett om TQ ville bli fälld eller ej så¨ska domstolar och rättsväsende inte döma utifrån den anklagades vilja att bli dömd utan utifrån bevis,som i de här fallen inte fanns.

Sammantaget tycker jag att alla professionella ifrån olika håll är ansvariga för detta som skett men måste nog säga att det yttersta ansvaret till sist hamnar på rättsväsendet som godtog så tunn "bevisning" och som dessutom fibblade bort all motbevisning.

Det ter sej också märkligt i alla fall i mina ögon att domstolarna gång efter annan inte tog reda på underlaget till det de dömde för,på ett noggrannare vis,utan utgick verkar det som utifrån tidigare domskäl? Hur kunde man tro att det plötsligt hade uppstått en seriemördare i Sverige som vid den första gärningen var 14 år gammal och satt på sin konfirmation.Och sen samtidigt påstods vara över 40 mil därifrån för att "inleda sin karriär" som seriemördare????

SB känner sej självklart skyldig och erkänner sin del av det som skedde,men är det samma sak som att han är skyldig.? Jag menar en nerdrogad person som är beroende av de omgivandes välvilja för att överleva skulle göra precis som han gjorde..tror jag.

Hur sammansatt detta är är det svårt att omfatta,för det ena gick i det andra som gick in i det tredje och massor av människor har farit illa pga detta under många år.Allt pga undermåliga utredningar, manipulativa proffs och proffs som inte kunnat avstå ifrån egen "berömmelse"

Varför har SB suttit inlåst:Jag kan inte rå för att det är lätt att tro att den här terapin med erkännanden och drivande åklagare (vd Kwast ville ju fortsätta efter upphörda erkännanden) som var anledningen och varför SB blev kvar efteråt---kan det finnas andra skäl än de påstådda morden?????

Jag skulle vilja tro att hade han fått rätt hjälp när han skulle ha skrivits ut (92) och blivit kvar ett tag så hade allt detta aldrig hänt.Men då skulle väl kanske vården ha skett på annat håll än på Säter?

När den rättspsykiatriska utredningen är gjord så ska det bli intressant att se slutsatserna..och då är ju i alla fall vad gäller SBs tillstånd sista ordet sagt.Om vad det säger vet ingen idag'

För säkerhets skull vill jag säga att jag idealiserar inte honom (TQ) och inte de andra eller i denna härva

Det ena utesluter inte det andra. Du ser det i svart/vitt. Det finns även nyanser däremellan. Från början var det kanske befogat med rättspsykiatrisk vård? Med rätt terapi och vård så kan det ju ha blivit ett positivt utfall ur SBs synvinkel och han kan ha slussats ut för länge sedan? Med droger, tokdoktorer, felbehandlingar, överdoseringar, sjuka terapiexperiment, vägran till second opinion, kretiner till poliser osv, morderkännanden, morddomar, ja allt det där du vet som denna tråd behandlat i flera år, så ifrågasätter i alla fall jag SBs skuld i detta.

Ditt resonemang och din logik håller inte. I exempel två menar du att man i efterhand ska komma fram till att han varit frisk. Hur ska man komma fram till det? Var han, enligt ditt resonemang, frisk så skulle han väl inte suttit kvar på rättspsyk? SBs psykiska hälsa kommer vi aldrig att få veta något om så här i efterhand.

Det som det handlar om är på vilken grund han suttit inlåst. Finns det korrekta journaler, har det gjorts vårdplaner, har förvaltningsrätten gjort rätt varje halvår (eller vad det nu är för intervall?), har det funnits en korrekt vetenskaplig diagnos? Det är de frågorna man får ställa sig. Det är det som i så fall borde ligga till grund för ett eventuellt skadestånd. Kommer juridiken fram till att Säter, polisen, det juridiska m.fl. agerat fel så är det både rimligt och högst troligt med ett skadestånd.

Om det inte går att få reda på SBs psykiska hälsa i efterhand, vilket du säkert kan ha rätt i med tanke på att han vägrat medverka vid bedömningarna av honom, så kommer han heller aldrig att kunna tillerkännas något skadestånd eftersom det är han som har bevisbördan för att han suttit felaktigt inlåst. Med andra ord är det SB som måste kunna bevisa att han varit frisk. Enligt dig går inte det.

Du får gärna kalla det att jag ser saker i svart och vitt men det gör en domstol också det visar sig att det är omöjligt att fastställa SBs psykiska tillstånd i efterhand.

Nej jag tror inte man kan få något svar på hur sjuk/frisk han varit och tilldöma SB något skadestånd för att han som frisk suttit inlåst. Det kommer SB aldrig att kunna bevisa. Däremot vill jag hänvisa till sista stycket i mitt förra inlägg. Däri ligger i så fall grunden för ett eventuellt skadestånd. Det är i alla fall vad jag tror.