Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Nu lät du riktigt hotfull som en riktig NurseRatched, som med sin yrkespondus ska tala om för mig vad jag kan, kan säga och kommer undan med.

Det var just det mitt inlägg redogjorde för, den yrkeslojaliteten som yttrar sig i att man försvarar den flock av kollegor man känner allt för stark samhörighet med. På bekostnad av innehållet i det man utbildats för. Det du gör nu i ditt inlägg, är att bekräfta att så är fallet, du tycker inte om när psykiatrin kritiseras. Du blir riktigt arg, och tar en gammeldags beskäftig ton där du talar om för mig vad som är klädsamt!

Min uppfattning av vård är brukarens, eller konsumenten om vi ska se på saken krasst. Eftersom jag bor där vi har valfrihet i vården och stort utbud är jag nöjd. I min omgivning ser jag att de flesta är nöjda, de får den hjälp de ber om och behöver när de är sjuka. De flesta blir friska efter att ha haft med vården att göra. Precis så som det ska vara.

Men så har vi psykiatrin, som allmänheten inte känner till. Det vi talar om är sluten psykiatrisk vård som är en sak ingen kommer i kontakt med frivilligt och inte reflekterar över för det drabbar inte gemene man. Det som skiljer psykiatrin från övriga vården är alla dessa behandlingsmetoder, där en del visat sig skadliga. I vanliga vården är det ingen konflikt om olika behandlingsmetoder, och man kan byta läkare om man inte är nöjd.

Men nu har det visat sig att i ett demokratiskt land har vi institutioner som arbetar på ett sätt som inte är värdigt en rättsstat. Bara för att någon är frihetsberövad är det inte fritt fram.

Att ni läser lite juridik, kan vara stor orsak till dessa övergrepp, för det finns inget farligare än någon som läst lite juridik och ska tillämpa juridik. Särskilt en person som påtalar vad hen läst och kan, är inte trovärdig enligt mitt sätt att se på saken. Att luta sig mot kuser man har läst eller deltagit i, är inte det jag kallar kunskaper.

Därför att; ju mer man läser, ju mer klurigt blir det. Ta chefen för förvaltningsrätten, som inte har koll på legaliteten! Han har läst så mycket att han struntar i att läsa mer eller ens reflektera över vad han håller på med!

Det blir pannkaka, när man läser lite utvalt ur ett ämne, och blir kaxig. Det visar sig att den juridik det brister i inom psykiatrin, är offentlig rätt och förvaltningsrätt, inte den juridik som ger rätt att behandla patienter.

Saken visar på kollegialitet, som i någon märklig välmenande ska skydda rötägg. Bilden av saker är viktigare än själva saken, och det är den synen som nu slår tillbaka med all kraft, rötäggen drar ner de som jobbar seriöst. Om kollegor i stället hade agerat direkt när de märker konstigheter på en institution, hade inte alla trasslat in sig så som de nu gjort, både inom psykiatrin och rättsväsendet. En rättsskandal hade undvikits, för det värsta i denna sak är skyddandet av de som orsakat seriemördaren och fortsatt inlåsning och mörkning efter resningarna.

Det är bristen på ödmjukhet i dessa kretsar som är det mest skrämmande, att de tror sig kunna argumentera i samma banor, ut ur knipan, med att påstå att de hade delvis rätt att skapa en seriemördare eftersom SB är en mindervärdig, vedervärdig person. Och skylla på SB, för att de är ynkryggar som inte behöver ta ansvar med kollegornas goda minne. För det kryllar av kollegor inom psykiatrin och rättsväsendet, och även du visade i ditt inlägg, att du är en kollega!

Du läser ju inte vad jag skriver, till att börja med. jag var den första att kritisera Säters behandlingsformer i tråden.

Edit: Däremot klistrar du på en massa åsikter på mig som jag absolut inte har.

Du framstår allt mer som en idiot.

Vi är rörande eniga om var ansvaret hör hemma. Men även hos förvaltningsrätten och domstolarna vilar ansvaret tungt, som inte granskade stollerierna objektivt och bad om riktiga bevis på allt som påstås. De utgick från att kollegor har koll på läget.

Om man ser på saken annorlunda, är det inte underligt att detta är en pågående rättsskandal, för det är reaktionerna på det som sker som oftast är mer intressanta än det som skett!

Vad brottslingar, dårar eller gränsöverskridande personer inom ett system gör, är en sak man får leva med. Inget samhälle är perfekt eller har 100% perfekta medborgare.

Men när de personer som borde veta och kunna bättre, har yrken och arbeten som inger och ger förtroende inte sköter sig är det riktigt illa.

Det är endast skadeståndslagen som gäller och den ger inga undantag för att man satte klorna i en person som var under samhällets ömma vård!

Att lägga en del av skulden på SB, är ärekränkande mot honom, och ett sätt att få bort sakfrågan från de handlingar ingen vill ta ansvar för, men som samtliga involverade och med kollegors hjälp vill ursäkta och förminska.

Det märkliga är att kollegialiteten inom rättsväsendet, är stark för folk man inte känner, umgås med och till och med tar avstånd ifrån. Det är en sak för psykiatrin att undersöka hur denna flock mentalitet uppstår och varför yrkesidentiteten är så stark, starkare än det privata samvetet, och yrkesheder. Det allvarligaste är bristen på empati där den borde vara som starkast.

Ska jag göra en pudel och be om ursäkt för att det inte framgår av dina inlägg att du hade rätt från början?

Jag accepterar att du tycker jag är en idiot, för det är idioterna om står för samhällsutvecklingen och det fria ordet, per din definition.

Men du, Bergwall gör ju det själv, jag har det ett antal gånger när han resonerat kring frågan om vem som bär ansvaret.

Det är en skillnad mellan juridiskt ansvar och att kunna erkänna sin egen roll i det som sker i livet.

Javisst, jag är väl en idiot själv ibland. Även om jag kanske inte bidrar till samhällsutvecklingen då).

Jag ska klargöra min ståndpunkt: "Thomas Quick-affären" är i första hand en rättskandal utan dess like.

Händelsen börjar med dubiösa för att inte säga helt förkastliga, arbetsmetoder på Säter! Där hade det kunnat stanna med en ännu mer påtaglig, personlig tradgedi för Bergwall. (Som kanske, av skäl som du anför - psykiatrins slutenhet, patientens inskränkta frihet och "manöverutrymme" etc. blivit hans borttynande från livet).

Det hade varit illa nog. Nu är jag inte alls insatt i Bergwalls hälsosituation eller brottsliga förflutna, utöver vad jag blivit undervisad om i tråden och genom Råstams dokumentärer i TV, så jag uttalar mig inte (åtminstone inte längre) tvärsäkert om han ska fortsätta vårdas eller om han ska skrivas ut. För att uttala mig säkert om det hade jag velat ingå i det team som vårdar honom, under minst en månad, det har jag också skrivit i tråden.

Därefter uppstår den verkliga, nationella, skandalen: Polis och åklagare köper, okritiskt vad man kommer med från Säter. (Det fråntar inte terapeuterna på Säter något ansvar men kanske, kanske hade de tänkt om. i det fall rättsvårdare varit litet mer grannlaga i sitt utredningsarbete - "benbitar" som egentligen är plast, "mordoffer" som finns kvar i livet, Bergwalls möjligheter att studera fall på sina permissioner etc.)

Ett rättsväsende som så lättvindigt fäller till ansvar för mord gör att åtminstone jag, får en klump i magen.

Och om jag skall lägga till det jag anser är allvarligast: Att inte kontrollfunktionerna inom rättsväsendet och vården fungerat trots anmälningar såväl från inblandade som utomstående.

Nu var du tydlig. Tack.

Jag anser nu att vi står på samma sida beträffande ansvaret, för ansvaret ligger hos domstolarna som har ansvaret för att granska den skit som inkommer. Det handlar om bevisgranskning, där tomma ord allt för ofta, från trovärdiga kollegor blir till bevis i stället för det som är, de facto bevis i rättslig mening.

Det är ord mot ord traditionen som utvecklats i domstolarna där man väljer att tro, i stället för att veta, och hellre fälla än att fria. Det enda sättet att få en rättvis prövning är att skandalisera och dra in media. Man visade upp i all den prakt, den avsaknade bevisning Säter hade för att hålla SB frihetsberövad i en rättsstat.

Det såg vi senast i förvaltningsrätten, där man till slut släppte statens skamgrepp på SB.

Det kostade på i prestige, att mötas halvägs nere i Göteborg!

Jag har påpekat det förut, men det verkar inte gå in hos lynchpöbeln: det som Quick/Bergwall har utsatts för är på intet sätt unikt utan väldigt vanligt, kanske regel. Svenska myndigheter skiter i lagar efter behag, och mest av allt skiter domstolarna i dem. Det kan inte bara drabba motbjudande personer som Quick/Bergwall utan vem som helst.

Jösses! Jag har sett bättre pudlar. Förklara nu istället:

1) För vad ska han ha skadestånd?

2) På vilket sett kan han inte anses medvållande?

Svara bara på dessa två frågor.

Javisst sjutton handlar det mycket om prestige.

Sedan kan man väl peka finger åt van der Kwast och Penttinen också. Likaväl var ju media med på tåget. Det märks ju inte minst i denna tråd.

Som ett litet tillägg är jag helt enig men Råstam, vad gäller Lambertz; "Det är en skön kille, man önskar ha honom på sin sida". Det är tråkigt att han har satsat så mycket prestige i hållningen att Bergwall är skyldig.