Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

För att sammanfatta lite ungefär hur mycket tok det är som kommer från PCuri så kan vi göra en liten sammanställning av händelseförloppet i kronlogisk ordning.

Flickan får en injektion från vad som pekas ut som en 5 ml spruta, "Den såg ut ungefär som en spruta som innehåller 5 ml" (domen Sid 53), "Det var en liten spruta, den rymde nog mindre än 10 ml" (domen sid 52).

Dessutom så ska den lösningen ha varit klar och ofärgad. Tiopental i vanlig 2.5% lösning är gul-grön och blir krafitgare och grumligare vid högre koncentration (domen sid 91)

PCuri påstår då att denna injektion ska ha tagit livet av flickan och ha gett upphov till en koncentration av 2000 mikrogram tiopental per gram blod i flickans kropp.

Sen brukar han försöka ljuga och hända att Mörland har sagt att det skulle ha kunnat räcka med 125 mg.
Det Mörland i själva verket sa enligt domen var "Han tror att en tillförsel av
en relativt liten mängd, 5 ml, av en 2,5-procentig lösning, dvs. 125 mg tiopental, hade kunnat
räcka om dosen hade getts efter döden." (Sid 98). För det första så säger han alltså tror - han vet inte och kravet i en rätt är ju att det ska ställas bortom allt rimligt tvivel så tror duger inte alls.

Mer besvärande för PCuri är att alla vittnen säger att flickan levde när injektionen gavs och därmed så är det inte efter döden alls.

Än mer Besvärande för PCuri är de beräkningar av minsta möjliga Injektionsmängd som krävs för att nå upp till den angivna dosen. Den lägsta beräkningen som presnteras i rätten är 20 ml. Dvs 4 gånger mer än vad vittnesmålen stödjer.

Vid obduktionen så begår man ytterligare två fel. Man ta inte den blodvolym man ska och det man tar tar man på fel sätt (Domen sid 89)

PCuri brukar ju också försöka dra likheter med amerikanska fångar men det han då "glömmer" varje gång är att de några timmar efter döden brukar ha en koncentration i blodet på 5 mikrogram tiopental per gram blod. Linnea ska ju enligt det PCuri hävdar är odiskutabla fakta ha 400 gånger mer vilket då leder till att hon skulle ha behövt få mellan 40 och 86 ampuller tiopental (domen sid 90). Frågan är om det ens fanns så mycket på hela sjukhuset


När man sen kommer till Svenska RMV så hävdar PCuri att man fick fram samma värde som finländarna.
Det fick man inte alls utan Svenska RMV fick fram ett värde mellan 1500 och 2500 mikrogram. Finländarna som mätte på 10X utspädd blodpudding fick fram 210. (domen sid 71).
Jämför man analyserna så har vi alltså en maxavikelse här på runt 40%. Det är ju inte direkt i närheten av samma sak.

Ja just ja.
Jag brukar referera till källor. Det är en sak till PCuri brukar ha lite svårt med. Möjligen får man delar av citat som han desperat försöker vinkla till sin fördel. För det mesta utan att han själv ens har förstått vad han läser

Kul att se dig här igen!

Det skäl jag kan se är att JK åtminstone har haft ett öppet ärende rörande handläggningen av ärendet men visst det verkar som man vill att det skall glömmas.

Fel igen!

Hmm, “ett under av klarhet”.

Jo, visst kan man faktiskt få det intrycket. Om man inte satt sig in ordentligt i förundersökningen och sett att det förväntade resultatet av finska RMV:s mätning faktiskt var att fenobarbitalhalten skulle understiga 10 mikrogram/gram (eftersom provmaterialet var spätt 10 ggr) och därmed hamna under den s k utskriftsgränsen (varför ingen fenobarbitalhalt angavs av finska RMV).

Notera också hur pass inlindat och otydligt tingsrätten levererar ett budskap som i princip säger att ”fenobarbitalhalten, som skulle bekräfta att ingen större felspädning skett, har avvikit tillräckligt mycket från det förväntade värdet kring 19 mikrogram/gram för att finska RMV:s bekräftelse av svenska RMV:s tiopental-mätvärde skall kunna anses alltför osäker”. Man skriver ordagrant så här för att ge intryck av budskapet ovan:

”Det finns dock andra resultat som pekar i en annan riktning, nämligen resultatet av den finska analysen. Vid den analysen uppmättes ett betydligt lägre värde i fråga om fenobarbitalet. I den analysen påvisades endast en koncentration av fenobarbital som understeg deras utskriftsgräns, vilken är 10 μg/g blod. Denna skillnad ger enligt tingsrättens mening anledning att ifrågasätta hur representativt den uppmätta koncentrationen av fenobarbital verkligen var i det utspädda provet i förhållande till det outspädda.”

Man haken i resonemanget ovan var alltså att det förväntade resultatet just var att fenobarbitalhalten skulle understiga 10 mikrogram/gram (10 μg/g) eftersom man spätt 10 ggr!

Den förväntade fenobarbitalhalten blir 19 /10 = 1,9 mikrogram/gram om man späder 10 ggr. Notera också att det t o m i domen står att finska RMV fick det prov som var spätt (10 ggr).

Vidare blir som sagt den maximalt överdrivande felspädningen 5,26 ggr med en felspädning som ger en tiopentalhalt i intervallet 1,9 till 9,999 […] mikrogram/gram. Maximal överdrivning av mätvärdet får vi om man felspätt så litet som möjligt utan upptäckt, d v s spätt så att halten blev precis under 10 mikrogram/gram. Ju mindre man i själva verket spätt jämfört med vad man räknar på, desto mer överdrivs mätvärdet. Så det maximala, oupptäckta överdrivande spädningsfelet blir alltså ungefär 9,999 / 1,9 ≈ 5,26 ggr.

Även om jag häromdagen åskådliggjort hur osannolikt att det skulle ha varit fråga om den maximala storleken av spädningsfelet så har jag ändå upprepade gånger räknat på detta. Med ovannämnda, maximala spädningsfel får vi skala ner den uppmätta tiopentalhalten från mätvärdet 2000 mikrogram/gram till 2000 / 5,26 ≈ 380 mikrogram/gram. Och det är ju långt ifrån de 15 mikrogram/gram som rättens oberoende expert Mörland ansåg skulle kunna förklaras av tidigare eventuella EJ JOURNALFÖRDA tiopentalinjektioner av ”laglig” storlek. Därför ”räckte” inte ens det maximala, teoretiska spädningsfelet. Och därför fick man lov att undvika frågan om den möjliga storleken på spädningsfelet i domen och i stället i princip låtsas att det kunde vara typ obegränsat.










Det är nog riktigt att Bananchoklad varken håller med mig eller var helt obenägen att titta in här igen. Hade väl dock snarast tänkt mig att Bananchoklad själv skulle bekänna färg.


_____________________________


När det gäller mace2242:s inlägg om sprutstorlekar och liknande har jag väl redan svarat femtioelva gånger. Man behöver inte bläddra alltför långt bakåt i tråden för att hitta ett av mina svar i detta ämne.

PCuri upprepar här gamla argument som dussintals gånger (minst!) har avvisats i den här tråden. Att analysen inte gjorts på riktigt sätt är en sak, och där är det nog enkalst ör den intresserade att ta del av domen, men PCuri har andra problem.

För det första, framställer han det som något märkligt att flickan tidigare behandlats med thiopental - men det är en normal behandling för hennes tillstånd. Det är också känt att det slarvades med journalföring på astrid lindgren vid denna tid.

För det andra, har provet inte visats vara repressentativt. Thiopental är hydrofobt och kan anrikas i fettrika vävnader. Med kroppens nedbrytning i betänkande, så kan mycket väl thiopental fördelas mycket ojämnt i likvätskor, så därför skulle man ha tagit flera prov från olika delar av kroppen. Detta gjordes inte, och enbart av detta skäl är bevisningen för svag.

För det tredje motsäger vittnesmålen avgivna vid rättegången direkt åklagarens gärningsbesrkivning. För att få detta ihop brukar PCuri inkludera flickans föräldrar i den stora läkarkonspirationen för att döda barn, som han verkar tro på, men det är ju naturligtvis en orimlighet.

PCuri brukar ignorera dessa argument - antagligen eftersom han inte kan svara på dem - men för eventuella nytillkomna läsare så kan det vara nyttigt att se att trotts murar av ord, så har PCuri ingenting på fötterna.

Jag fick svar idag från föredraganden hos Justitiekanslern och beskedet är detsamma som vanligt, nämligen att något beslut ännu inte är fattat och att det inte finns någon närmare information om när ett beslut väntas komma.

Jag skrev ju i tidigare inlägg att PCuri aldrig klarar att presentera en källa utan det bästa man kan hoppas på är ett vinklat citat som han inte förstår. Som ett brev på posten kom just ett sådant


Vad som är sanningen bakom detta är att åklagaren har påstått att Det UPPMÄTTA värdet av fenobarbital i den svenska och finska analysen är beviset för att analyserna är korekta. Från Svenska RMV får man ett värde. Från Finska RMV får man inget värde. Då ett bestämt värde inte är samma sak som inget värde lämnat så håller inte åklagarens påstående och därmed ogillar rätten detsamma.
Dvs fullständigt korrekt (står i dommen på sid 17 och 18. Dock är svenskan tydlgien lite för svår för PCuri)

Detta har dock inget att göra med att blodpuddingen avvisas som bevismatrial utan det beror på de brister i hanteringen som har skett tidigare vilket också framgår i domen på sid 19 och 20. Främst är det meningen "Å andra sidan finns det, mot bakgrund av
de brister som Olof Beck påtalat, inte heller något som visar att misstag kan uteslutas." som totalt dödar RMV. Kan man inte garantera att det är 100% rätt hanterat så är det inget bevismatrial och ska därmed ogillas vilket rätten också gör.



Fortfarande så är detta bara rena fabler från Pcuri. Han klarar som vanligt inte att bevisa detta med ett enda fakta, en enda vetenskaplig artikel eller en enda dom där det har godtagits. Sen spelar det ingen roll hur många gånger Pcuri upprepar samma fabel. Den blir inte sann för det.
Och nej man låtsas ingenting om något spädningsfel alls. Man fastslår att Finska RMV inte har analyserat något bevismatrial alls.


I själva verket kan man leta i vareviga inlägg PCuri har skrivit. Han har aldrig någonsin kunnat förklara något någonsin med underlag i vetenskap. VIll man däremot hitta lögner, förfalskningar och fabler - ja då duger det med nästan vilket som helst av Pcuris inlägg.

Dock kan vi ju notera att han inte heller denna gång klarade att visa hur han ska få till den dödande dosen i 2-3 ml klar ofärgad lösning. (Det verkliga skälet att han inte vill svara är att det är fysiskt omöjligt)

Tackar!

Underligt men det svenska rättssystemets kvarnar har säkert i vanlig ordning goda skäl att mala långsamt...

[quote=PCuri|45966655
Båda sistnämnda böcker är uttalade partsinlagor som tar ställning för läkaren. Det har f ö också varit den generella tendensen i media förutom en dokumentär om fallet som TV4 sände en tid efter att domen fallit.[/QUOTE]

FEL!
Parterna i målet var åklagaren, narkosläkaren och flickans föräldrar.
Ingen av författarna till de båda nämnda böckerna har alltså inte varit parter i målet och har inte heller haft någon som helst relation till någon av parterna.

Det har inte slagit dig att den generella tendensen i media beror på vad som faktiskt har hänt i fallet, hur gällande svensk rätt ser ut och att det allmänna rättsmedvetandet i stort avviker en del från ditt?

Du verkar med citerat inlägg på något besynnerligt sätt försöka få det till att den generella mediala tendensen är suspekt och snarast talar för dina teorier.

TV4's intervju med Socialstyrelsens ansvariga vetenskapliga råd i frågan belyser dessutom väl problemet med åklagarmyndighetens hantering av ärendet.

Åklagaren hade mycket enkelt hösten 2009 kunnat ställa ett antal öppna frågor till SoSs vetenskapliga råd och fått mycket tydliga svar om att man skulle få mycket begränsat stöd för rättsläkarens slutsatser. (SoS sammantagna uppfattning i frågan framgår tydligt både av inspelningen från rättegången och TV4s reportage.) Eftersom polis och åklagare inte hade något "smoking gun" borde man alltså redan då kunnat lägga ned utredningen.

Det du nu verkar göra är väl att låtsas som att TV4-reportaget stödde läkarens åsikter.

Jag förstår inte hur Krister Nilssons svar på frågan om den uppmätta tiopentalhalten kunde uppkommit på ett mer naturligt sätt (alltså eventuella, tidigare ej journalförda tiopentalinjektioner av "laglig" storlek) skulle kunna tolkas som att han med facit i hand, efter rättegången, när han sett vad de hade att komma med, stöttade försvarets tämligen krystade förklaringar. "Inte i min värld", var hans svar. Han lät väl snarast mer skeptisk i referaten i tingsrättsdomen.

Sedan vill jag också påpeka att Socialstyrelsens utsåg en oberoende expert, Jörg Mörland, som skulle komma med ett utlåtande i fallet. Hans slutsats blev som tydligt framgår av domen att det inte var några större fel på det uppmätta mätvärdet för tiopental om 2000 mikrogram/gram som svenska RMV tog fram och som finska RMV bekräftade i en egen mätning. Notera också att finska RMV var ackrediterat för att fastställa tiopentalhalter. Enda möjliga haken med finska RMV:s mätvärde var ju en eventuell felspädning i Sverige (såvida man inte skall tordas såga ett ackrediterat labb jäms med fotknölarna, vilket inte ens försvarets inhyrde expert Olof Beck tordes göra). Och denna möjliga felspädning har jag ju kommenterat häromdagen ytterligare en gång.

När man läser ditt inlägg ovan får man intrycket att Socialstyrelsens rättsliga råd inte uttalat sig i det här fallet och inte utsett någon oberoende expert (Jörg Mörland) som uttalat sig i fallet. Syftet verkar vara att ge oinsatta läsare intrycket att det bara var svenska RMV som ansåg att den uppmätta halten 2000 mikrogram/gram var ungefärligen korrekt uppmätt. Och du har antagligen goda skäl att vilja tuta ut dylik desinformation, liksom en del andra i tråden.

Jag vill också påpeka att man i TV4-reportaget redovisade upplysningarna att pappan hade vuxit upp med en svårt hjärnskadad bror och blev så upprörd att han var tvungen att gå ut när läkarna föreslog att man skulle "avveckla" hans hjärnskadade bebis. Den åtalade läkaren har senare i radio oemotsagd fått framföra synpunkten att det var "föräldrarna" som ville avliva bebisen medan hon sade nej. Mot bakgrund av ovanstående är inte hennes påstående inte speciellt trovärdigt. Det verkar som om föräldrarna hade frågat om babyn inte kunde få något mer när babyn kippade efter andan [efter att ha fått en kraftig överdos (andningsdämpande) morfin, man mätte upp 10 ggr högre halt än den som angetts i journalmaterialet], vilket torde vara en rätt naturlig reaktion. Sedan har läkaren sagt att babyn skulle få en injektion som skulle kunna råda bot på problemet men som dock eventuellt skulle kunna innebära att babyn dog. Föräldrarna tackade i detta läge inte nej till detta (rättsligt skulle det då teoretiskt eventuellt kunna vara fråga om konkludent handlande, alltså att säga ja till något genom att inte säga nej, typ). Att föräldrarna inte tackade nej, eller sade "nej, ge henne inget extra", med sin baby framför sig som kippade efter andan är väl förståeligt. Men att som läkaren vrida till detta till att de var de som begärde en dödande injektion är minst sagt skamligt och inte trovärdigt. Speciellt inte med tanke på den senare polisanmälan. Men det framstår inte som osannolikt att de senare, när polisen börjat ställa frågor om vad som hände när babyn dog, slagits misstanken att de kanske var skyldiga att tacka nej till en injektion där det fanns en viss risk för att den anhöriga patienten skulle avlida.

Ovanstående, i kombination med att läkaren verkar ha en 30 år yngre sambo, tycker jag som sagt indikerar att det rör sig om en person med karaktärsbrister. Tidigare i tråden har jag väl varit inne på att läkarens handlande uteslutande var en konsekvens av det kaos och den plats- och resursbrist som rådde vid det tillfälle när babyn dog. Nu är jag dock inte så säker på det längre. Jag misstänker dock att långt fler "normala" läkare och sjuksköterskor gjort liknande saker. Och det har ju tidigare i tråden sjukvårdspersonal och f d sjukvårdspersonal explicit och implicit upplyst om att det förekommer.



_____________________

Övrigt:

Signaturerna mace2442 och Clodius har postat ungefär samma inlägg som jag flera gånger tidigare svarat på. Får kanske svara på dessa inlägg senare eller länka till gamla svar. Kostar dock på mig att upprepa att tingsrätten inte verkar använda sig av deras argument. Läs också gärna mace2442:s sidhänvisning till domen.