Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Lever Ragnar idag?

Ragnar dog kort efter att ha förhörts av polis för andra gången 1999

Absolut. Det är inte bara Vincent som är intressant som person. Han är synnerligen intressant i utredningen, men runt honom hopar sig frågetecknen, och vi vet ju eg ingenting om hans omedelbara umgänge. Vem hade nycklar till E-vägen 25, vem lånade nycklar, var ngn bostadslös och passade på att låna semestertomma lokaler, bröt ngn sig in och slaggade en eller 2 nätter bara? Enligt ett vittne fanns en säng på E-vägen, och enligt vittnet köpte Vincent sex på E-vägen, ngt år innan Catrine dog. 1983, om jag minns rätt.

Och man frågar sig självklart om ngn annan köpte sex på E-vägen 25, kanske flera personer. Och man kan också undra om Vincent var ärlig när han förnekade sexuell kontakt med Catrine, och man kan undra om Catrine ngn gång befann sig på E-vägen. Detta är självklara frågor, med tanke på Catrines och Vincents personligheter och livsföring, och enligt Vincent lärde han känna Catrine i början på 1983 eller i slutet på 1982, "ett par år" innan feb 1985, när han förhördes. Om han talar sanning så kände de varandra i 2,5 år, men man får dra bort tid då Catrine var utomlands förstås, men de kände varandra tillräckligt bra för att gå på Röda rummet, ha intern humor och "kramas" ibland. Och enligt Vincent lärde de känna varandra på MS-gatan. Men inget sex. Nehej du, jomenvisst. Säkert inte, nej då. Jag känner mig rätt skeptisk kan jag säga ...

Man måste också fråga sig vad dessa udda fåglar hade gemensamt, för man kan nog utesluta att de hade en normal, avslappnad vänskap utan krass vinning och baktankar år 1984. En nersupen, våldebenägen fifflare med knarkrykte och bordellrykte, 43 år gammal med jättemage, och så Catrine, en vinddriven horsepundare, 16 år yngre, späd och i grunden attraktiv, men sliten. Jag är cynisk, det erkänner jag, men jag kan bara se 3 intresseområden som Vincent och Catrine kan ha delat: missbruk (sprit/knark/tabletter), sexuella tjänster och ngn form av fiffel, häleri, bedrägeri osv.

Och Vincent hade också en fru, som hängde ihop med honom i många år, och vad hon tyckte om Vincents leverne, brottsligheten, sexköpandet och kaoset, det undrar jag. Hon lever fortfarande, och jag vet att seriösa försök har gjorts att kontakta henne och ställa frågor om Vincent, men hon har inte svarat med ett ord. Tystnaden är kompakt.

Iofs är frun inte skyldig ngn att komma med info, men man kunde ju tro att hon skulle vara lite intresserad av att rentvå Vincent, om det var möjligt, kanske ge en finare bild av honom. Nu är han bara ihågkommen för hästmorden (1990) och för att han har en ytterst central plats i styckmordsutredningen (knappast smickrande), men vad den platsen betyder, vad Vincent visste och inte visste om Catrines sista tid, och vad han gjorde och inte, det lär vi aldrig få veta. Vincents änka lär iaf vara en av de personer som vet mest om Vincent idag.

Har nu fått tag på boken "Mannen som slutade ljuga" av Dan Josefsson, det finns en klar koppling mellan Hanna Olsson och Margit Norell, HO började i terapi hos MN 1977 och givetvis lyckades hon (HO) väcka upp förträngda minnen om obehagligheter som hänt i hennes barndom.

HO skrev till och med en dikt till MN om hennes nyvunna insikter, finns på sid 129 för den som är intresserad.

Där finns nog nyckeln till varför "barnets vittnesmål" har fått så pass central gestalt i målet, HO var en lärjunge till MN och trodde fullt och fast att ett 17 månaders barn kunde minnas och återge vad det sett och upplevt.

Det är naturligtvis bara nonsens men så var andan på det mörka 80-talet.

Mkt intressant, Reimer. Jag kände inte alls till dessa djupa, sekteristiska flumrötter, och det räcker ju med att läsa ditt korta inlägg för att förstå en viktig del av fallet, hur geggigt, affekterat, personligt och mytologiskt allt blev, om nu en tongivande populist (HO) är intimt sammankopplad med MN, som tydligen väckt HO:s "förborgade minnen" till liv.

Människor som fullt och fast tror på förträngda minnens magiska kraft brukar ju också en snudd på religiös inställning till psykologin, och hela läran om förträngda minnen har ju blivit hårt kritiserad också.

Ja, tidsandan var helt sjuk, och i AIDS-epidemins spår uppstod en stark och kväljande nymoralism med kristna förtecken, och det var mkt moralpanik istället för logik, om man säger så, och HO var extremt tidsbunden och trendig, hon var helrätt för både moralhögern och flumvänstern, och jag har svårt att tänka på henne utan att associera till videovåldsdebatten och Sievert Öholms hårdrocksprogram.

Och av Teet och Thomas gjorde man projektionsskärmar, och mannen fick symbolisera det onda, och allt var helt primitivt, som hämtat från 1600-talet. En tvättäkta häxprocess var det, nästan unik i modern tid.

Jag kan inte låta bli min gamla käpphäst nu. Jag vet att jag hemskt tjatig. Vinof sa att han var i S-holm i början av juni, på ett hotell nära Stureplan. "Några dgr senare" gjorde han en polisanmälan, och det var den 15/6, vilket framgår av polispapper. Detta är den enda anmälan Vinof gjorde i S-holm på sommaren. Anmälan gjordes tidigt på eftermiddagen, på krimjouren, och det var en Fredag, och JE sa att han träffade Catrine vid 19-tiden, på Norrmalm, och enligt JE var hon i sällskap med en stressad, missbruksrelaterad man i medelåldern.

Visst kan Catrine ha umgåtts med en mkt äldre gatumissbrukare, en pundare, vem som helst, och pundare åldras ju fort, men i min konspiratoriska värld (jag är ute på supertunn is nu, jag vet) kan mannen som JE beskrev ha varit Vinof, eftersom det ytliga signalementet, åldern, missbruksutseendet stämmer. Och stressad var Vinof helt säkert den 15/6. Han var nog ur gängorna och på språng hela tiden. Sommaren 1984 var nog ingen jättebra period för Karl Vinof Olausson, och våren var väl ingen höjdare heller.

Han tvingades sälja ett hus i juni, han gjorde en polisanmälan (förskingring), han gick i konkurs i maj, han blev nästan blåst på mkt pengar, han hade nyligen utretts för olaga hot (han anklagades för dödshot och förhördes i mars), och han söp ordentligt, och han var i rejäl utförsbacke verkar det som.

Jag har en bild på Vinof som han såg ut i medelåldern, och han ser inte alltför fräsch ut: http://minfil.org/Ldl8c4b0b7/vinofomaskad.JPG Länken har postats i våras också. Vittnet RS sa att han sett Vinof "nerknarkad", och jag har letat som sjutton efter ledtrådar, men jag kan inte definiera Vinofs missbruk. Han söp hårt, det sa han själv, och han dog på en pundarcamping, utslagen, men det borde finnas ngt mer specifikt att säga. Jag vill veta vad Vinof missbrukade, om RS talade sanning alltså. Det kan vara viktigt. Kanske hade han och Catrine ngt kemiskt ihop ...

Vinof var förresten född 1940, och han var alltså ung under det drogliberala 60-talet, och jag har svårt att tänka mig att han avhöll sig från att testa både det ena och det andra, så vanligt som det var att experimentera och partyknarka. Ja, fasen så många frågor och grubblerier man har

Ja, som sagt var, jag är ute på mkt tunn is nu, och hela detta inlägg kanske bara är ett luftslott, lösa spekulationer. Vi får hoppas på mer fakta och ngn sorts mirakel. Bara att jobba vidare ...

Har roat mig med att hämta lite mer information om den kvinnliga polisens något märkliga observation 1984 vid Mariatorget.


Det verkligt intressanta är att Marie Råden berättar i sitt vittnesmål inför kammarrätten att hon sett Catrine Da Costa mer än 20 gånger och hon hade dessutom pratat med henne kanske 10 gånger.
Råden vittnade dessutom om att hon såg obducenten och Catrine på nära håll och framifrån på tunnelbanan och att hon var absolut säker på "identifieringen" av de båda

Då undrar jag, hur ända i helskotta kan läkarvännerna få det till att Råden i själva verket såg obducentens dåvarande fästmö ?
Har man som Råden träffat en person hela 20 gånger tidigare och dessutom pratat med personen hälften av dessa gånger, ja då är det nog nästan i princip omöjligt att ta så fel helt plötsligt som den där dagen vid Mariatorget då Catrine tydligen ska ha varit i sällskap med en viss herre som också var ett välkänt ansikte sen tidigare


http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:GDYfxhEGQ2oJ:www.mediemordet.com/svar-socialstyrelsen.html+&cd=12&hl=sv&ct=clnk&gl=se


Obducenten däremot säger å sin sida i kammarrätten att den allra första gången han såg Catrine Da Costa var den 9 augusti 1984 då en bild av henne publicerades av en tidning


Alltså, vem ska man tro på egentligen ?

Jag står fortfarande fast vid vad jag tror, som jag skrivit tidigare i tråden. Hon mindes "händelsen" såsom hon ville minnas den och som hon också förväntades. Det låg ju lite i tiden att minnas monstret och tant Catrine. Så fick hon lite uppmärksamhet på kuppen. Duktig flicka.

Ponera att det i verkligheten var så som Råden påstod. Det ändrar ju ingenting i sak. Det binder inte den åtalade till brottet och THs trovärdighet var ju redan botten som den var (kunde den varit lägre? nej, just det). Debatten är ju helt onödig i juridisk mening. Men vi diskuterar olika saker som vanligt.

Kära hjärtanes, jag tror mer på pobelns teori här, men lawnie kan du utesluta detta.
TH och ME går in i tunnelbanan, det gör cdc också. Det är mycket folk på vagnen TH knöker sig fram och sätter sig ner, ME hinner inte sätta sig ner bredvid eftersom hon inte kom fram lika snabbt, hon hamnar stående tre meter bakom. Istället har Cdc satt sig bredvid TH, eftersom han är lite putt ikväll så pratar han inte med ME och han tänker inte ens på att det är cdc som sitter bredvid honom. Alla tre går av på samma station men TH och ME återstrålas lika snabbt som om de skulle suttit bredvid varandra.
TH vet inte att han suttit bredvid cdc, ME vet inte att TH suttit bredvid cdc, hon har heller inte sett att cdc har likvärdiga kläder. Däremot har Råden sett cdc sitta bredvid TH.
Kan du utesluta att det inte var så?

Polisvittnet Marie Rådén

Marie Rådén var ny vid våldsroteln 1984, hon hade tidigare jobbat som tunnelbanepolis. Rådén lämnade en rad uppgifter inför styckmordsrättegångarna, men inte alla var kända i pressen vid tiden. Den kanske mest uppseendeväckande uppgiften var att hon var den som först upptäckte säckarna med Catrine da Costas kvarlevor, samt att hon sett Catrine da Costa några dagar innan (!) säckarna hittades av polisen. Att Rådén skulle ha sett da Costa vid livet så sent som i mitten av juli 1984 är otänkbart, enligt de experter som undersökte fyndplatsen placerades säckarna där flera veckor eller tom månader tidigare. Att hon dessutom skulle ha genomsökt säckarna med likdelar som låg gömda under en tall utan att rapportera detta förefaller som högst osannolikt.

Marie Rådén blev trots detta ett av åklagarens "nyckelvittnen" när hon hävdade att hon sett da Costa och Obducenten tillsammans tidigare under året vid Mariatorget. Rådén påstod även att en kollega varit med henne vid observationens tillfälle, men något sådant vittne gick inte att finna. Hennes vittnesmål var/är således obekräftat. da Costa och Obducentens sambo var dessutom mycket lika varandra och klädde sig likadant. Det finns således en rad besvärande omständigheter kring Marie Rådéns vittnesmål som inte går att avfärda så lätt.

En annan kvinnlig polis, Anne-Charlotte Lindberg, påstod sig ha sett da Costa i Gamla Stan med Obducenten ett par år tidigare, detta gick inte heller att verifiera.

Det finns dessutom en rad andra tvivelaktiga vittnesmål liknande det Marie Rådén lämnade, bland annat vittnade en idrottsstjärna som hävdade att han sett den Catrine da Costa och Obducenten tillsammans på en fest för poliser Detta vittne glömdes bort rätt snabbt, men inte polisen Marie Rådén.

Marie Rådéns vittnesmål värderades högt, just i egenskap av polis tillmättes hon hög trovärdighet, trots att hon lämnat flera felaktiga uppgifter. Den tidigare nämnde mannen som skulle ha sett da Costa och obducenten umgåtts helt öppet på en restaurang vittnade däremot inte i övriga rättegångar. Även andra vittnen har fört fram liknande uppgifter som Rådén, Obducenten skall tex ha setts på en socialvårdsbyrå med en prostituerad kvinna, detta visade sig senare inte stämma, kvinnan var obducentens sambo.

Mkt bra sammanfattat, och låt oss inte glömma det centrala begreppet vittneskontaminering. Alla poliser och jurister och psykologer vet att alla vittnen är dåliga, dvs alla är mänskliga och mkt felbara, de lägger till, pusslar, får fantasier, och ett vittne korrumperas, förorenas extremt fort, och här snackar vi en om ett lösryckt vittnesmål som kom flera år för sent, det är ju skitlöjligt.

Och om vittnet nu vet vad alla andra förväntar sig höra är vittnet helt värdelöst, om det inte kan få sin version bekräftad, om vittnet inte kan få medhåll, hänga upp utsagor ordentligt, nämna exakta föremål, samtal, allmänna händelser osv, och vem som helst hör ju att Rådén snack hänger fritt i luften, och när ett vittne dyker upp efter så här många år ska man dra öronen åt sig direkt, såvida inte vittnesmålet kan passa in i ett mönster, prövas mot datum osv, och Rådén hade inte ett skit att komma med, förutom ett enstaka påstående. Jämför tex med JE:s berättelse, som datummässigt och tidsmässigt (19-tiden) passar löst ihop med Sabas vittnesmål, och som av en händelse nämner JE "svarta jeans" eller liknande, ett plagg som flera andra vittnen nämnde 22 år tidigare. Dessa byxor skulle C burit i juni. Vi vet int eom JE talade sanning, men han är extremt mkt mer trovärdig.