Stand by Me (1986)
Baserad på en berättelse av Stephen King. Fyra pojkar ger sig ut på ett äventyr till fots efter att en av dem fått reda på var kroppen av en död pojke ligger. Intressantaste namnet här är väl River Phoenix, som spelar bra. Det är en mysig pojkfilm om sommar och frihet, men också familjeproblem och tyngden under taskiga föräldrar. Pojkarna i gänget kompletterar varandra bra och flera passager är underhållande och spännande.
Men vad fan är det med berättarrösten? Avbryter handlingen med sitt irriterande tillbakablickande tonfall och säger de mest uppenbara av saker. Det låter som att en dålig författare läser ur sina memoarer. En annan sak som stod i vägen för äventyret och handlingen, tyckte jag, är hur överdrivet känslosamma grabbarna är, öppnar sig och gråter inför varandra titt som tätt. Man satt ju nästan var rädd att Gordie och Chris skulle kyssa varandra i vissa scener där de sitter och håller om varandra och ser varandra djupt in i ögonen. Och det äldre tuffa gänget lett av Kiefer Sutherland är fruktansvärt tvådimensionellt. Och att berättaren avslutar med den klassiska "vad hände med karaktärerna sedan" känns helt ointressant. En kör truck, en annan är advokat. Jaha. Det känns som att man försökte trycka in för mycket mening i ett simpelt litet äventyr som innehöll en död kropp. Tror filmen hade vunnit på att skala av sentimentaliteten avsevärt, i alla fall i min smak. Jag vet att det här är en riktigt populär och älskad film som träffar folk i hjärtat, men jag tycker det blev för mycket.
Men trots all klagan tycker jag den har flera härliga ögonblick, som när Chris visar pistolen, natten vid lägerelden, tågbron...
5/10
