Vill inte jobba

Jag tycker det är en acceptabel inställning. Du gör vad du vill. Och om något institut har beslutat sig för att ge dig bidrag så får dom göra det. Det är ovan nämnda instituts egna val.

En till klassiker, billig öl på krogen alltså, hade du haft ett jobb hade du kunnat ersätta det med drinkar istället och inte behöva vända på slantarna.

Om plugget inte är din grej finns det mängder av stöd att tillgå för dom som har det svårt i skolan. Att du inte vill jobba och slava, varför ska då vi andra slava för dig så du kan leva på våra skattepengar? Det handlar väl om att ge och ta. Eftersom du inte har jobbat dig upp till en makthavande position måste du likt vi andra i myrstacken hjälpas åt för att driva detta samhälle framåt. Själv har jag inget problem med det, måndagar är jobbiga förstås men ett jobb är ett jobb. Jag tycker det är en självklarhet att man inte kan förvänta sig något i betalning om man själv inte jobbar för det.

Ingen kräver att du ska jobba precis just nu, vill du leva livet så gör det. Ta semester ett tag och njut av livet, men förvänta dig inte att folk ska ge dig pengar livet ut. Du får jobba likt vi andra och FÖRTJÄNA din ledighet och lön.

Väldigt bra inställning där, för såna som dig som verkligen vill ha ett jobb och inser varför du faktiskt skall arbeta och skäms för att leva på andra, inga problem om du får bidrag sålänge du har kämparglöden och rätt attityd!

Ge inte upp säger jag bara, försök få praktiker genom Arbetsförmedlingen så kommer du bygga upp meriter och erfarenhet och tillslut få ett riktigt arbete, det är när man ger upp som TS redan gjort som det kommer gå käpprätt åt helvete för en.

Vad du kan börja med, telefonförsäljare, mötesbokare, jobb som alltid går att få utan erfarenhet, börja därifrån och arbeta dig uppåt, klä dig bra, hel och ren som man säger, ha en schysst attityd mot rekryterare och var ärlig, men avslöja inte ditt förflutna på anstalten om dem inte specifikt frågar om det.

Nu har jag jobb själv, och är utav inställningen att jag vill göra rätt för mig och tjäna ihop pengar själv till hushållet.
Men jag kan inte riktigt köpa att arbetslösa slackers sitter och lever på andra människors skattepengar, och detta med gott samvete.
Jag har själv suttit där, och ganska länge, men jag skämdes över att jag gjorde det.

Förstår inte varför alla hetsar upp sig.

Detta är en individ som förr eller senare kommer ramla ner i en djup depression när han inser att han slösat bort sitt liv, skaffat en ful WT-brud (ingen annan vill ha en bidragstagare) och barn som han inte kan försörja utan att köpa kläder på second hand. Inga härliga semestrar utanför länsgränsen och ingen trevlig bil att glida rundor i. Troligtvis ett boende i någon råtthåla där ingen annan vill bo.

Det kommer troligtvis sluta med Västerbron eller något random tåg. Trist för hans anhöriga men vad kan man förvänta sig av en individ som inte kan ta hand om sig själv. Skattepengarna för att städa upp kanske blir de bäst spenderade.

Du menar att den 9-5 slitande 2-barnspappan med miljonlån på villan, lån på 2 bilar, 500 tv kanaler/nyaste iphonen/dyra semesterresor är lyckligare? (stereotypisk svennebanan dethär förresten, ersätt villa med radhus/höghus och fler/färre/dyrare bil/bilar, iphone med samsung osv. enligt lönen).

Njae, tror du aldrig upplevt frihet då så då är det ju lätt att skydda sig mot andras argument med en mental blockad.

Kunde inte ha nämnt det bättre själv. Var precis vad jag tänkte när jag läste inlägget. Det är ju just jobbandet och slitandet som är slöseri med livet.