Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Nu har det kommit en recension som säger det jag tycker om Mannen som slutade ljuga.
"Hur rätlinjig kan en komplicerad historia vara?"


Det är ju det här som händer nu:
"Om frikännandena efter Råstams envetna reporterarbete var förödande för den lilla grupp utredare, jurister och psykologer, som hade drivit sin huvudmisstänkte från mordplats till mordplats, visade omsvängningen också på brister hos journalistiken. Först sprang nästan alla åt ett håll och sedan rusade i stort sett allesammans i direkt motsatt riktning."



Kanske bra att inte läst den här tråden förrän nu? Tror jag börjar fatta varför nån tyckte Stina-Lina och Bohlwieser borde ransonera sina inlägg.

tillägg: fan måste gå en krundkurs i hur man länkar

Jag förstår inte diskussionen om advokaten TO, och det verkar som man i tråden vill misskreditera honom, eftersom det han åstadkommit är för bra för att vara sant. Men nu är det sant, och det vi ser är att en advokat skött sig och arbetat för sin klient, utan omedelbar utdelning i pengar och arvoden.

Det betyder inte att han måste förakta pengar eller avstå från att tjäna dem, men det blir den medelbara belöningen. Den belöningen man får genom gott rykte, där klienterna står i kö. En belöning man får om man ser på livet som en helhet, och inte kortsiktigt och omedelbart.

En sak Freud hade mycket att säga om, när han delade in belöningar i medelbara och omedelbara, en sak som ingen av psykdoktorerna läst om eller haft förmågan att uppfatta. De läser bara om sex och snusk och projicerar det sedan på de intagna patienterna.

Vlad skulle tänka på de medelbara konsekvenserna för Säter och personalen, i stället för den omedelbara tillfredsställelsen han får genom att driva igenom sin ståndpunkt till varje pris. Det medelbara blir, att det nu blir han själv som får betala priset, en sak han inte räknat med. Eftersom han är kortsiktig och omedelbar i sin reptilhjärna.

TO är anlitad som advokat och för att hjälpa SB i denna härva som består av flera komponenter. Det var resningar i allmänna domstolar, sen förvaltningsrättens spektakel och sen kommer livet efter rättsväsendet. Men antagligen kommer mycket av det avhandlas i domstolar. Jag kan inte se att uppdraget slutar om SB vill ha hjälp. Det kommer skadeståndsmål, och andra saker som rör SB som inte är lätta.

Fram tills nu har denna sak kostat samhället ofantliga summor, och många journalister har tjänat pengar och berömmelse på SBs bekostnad genom att skriva om honom och hans sak.

Det är trots allt SBs historia, och det vore på tiden att han fick äga den, och själv berätta. I den hanteringen kommer SB behöva en advokat som skyddar hans intressen, och särskilt de ekonomiska. Därför är det förenligt med advokatuppdraget att SB fortsättningsvis får hjälp av någon som han litar på och som känner honom och hans sak.

Jag tror inte Thomas Olsson går in och har ett bolag med SB för att tjäna pengar. Det skulle komplicera hans liv oerhört, och som det hittills har visat sig så har han koll på juridiken.

Om det var så att han hade ekonomiska intressen i SBs story, kan han lika gärna skriva en bok utan att ens tillfråga eller informera SB eller någon annan.

Jag ser bolaget med SB som ett sätt att visa medmänsklighet och ge SB upprättelse. Eftersom de flesta människor saknar den värdegrund som gör detta begripligt, så misskrediterar de andra människors vänlighet.

Tycker det är en rätt ointelligent recension som tar till enkla medel för att visa sig "kritisk och oberoende". "Var det så enkelt?" och liknande kan alla skriva som inte orkar eller klarar att gå in på sakkritik om varför det inte skulle ha varit så enkelt men ändå vill framstå som tänkande och kritiska. Dessutom implicerar recensenten med dumresonemang att det fortfarande skulle råda tvivel i skuldfrågan:






Människor har säkerligen en tendens att springa i samma riktning, men motmedlet mot det är inte att av princip springa i motsatt riktning, utan motmedlet bör vara att försöka objektivt titta på fakta. De enligt recensenten inte oerfarna och lättlurade van der Kwast och Lambertz har ju i artiklar av Lambertz lagt fram de bevis som de anser kvarstå, bevis som ingen annan än de själva uppfattar som några bevis. Och vill recensenten av någon anledning gå utanför en sunt förnuft-bedömning av dessa så kallade "bevis" och väva in resonemang om varför vissa förmodat intelligenta människor fortfarande tror på Bergwalls skuld, så tycker jag att recensenten bör fråga sig varför de enda förmodat intelligenta människor som fortfarande tror på Bergwalls skuld råkar vara just de människor som har gjort bort sig i historien.

Vidare tycker jag att det här alla-springer-åt-samma-håll-tjatet är något överdrivet. Det fanns tvivlare före Råstam och man måste dessutom väga in i det hela att det inte rör sig om en bestämd mängd klara, enkelt tillgängliga fakta som alla först har tolkat på ett sätt och sedan på ett annat. Mellan journalistmassans tolkning ett och tolkning två har det ju klargjorts att Quick/Bergwall leddes till de rätta svaren och inte hade dem från början, en ganska väsentlig skillnad.

Du måste skoja ! Visa medmänsklighet.................................... ..

Nu är det dagen efter att sista målet slutligen rivits och SB skriver på sin tweets att man infört fikaförbud på Säter.Anhöriga till intagna får inte ens ta med sej en kaka till kaffet och inget kaffe blir det.Nu straffar man tydligen kollektivt alla inneliggande pga den sista frikännande somen.
Fikaförbudet gäller från igår

Finns det nån mer än jag som tycker att Säter agerar sjukt?

Inget konstigt med det.
Det är likadant på svenska anstalter.

Snarare konstigt att besökare får ta med sig saker in till besöken.

Ja visst om det är en bestraffning p.g.a den frikännande domen, i så fall är det sjukt. Men om det är för att någon annan nyligen smugglat in knark eller nåt, alltså något som inte har minsta koppling till frikännande domen, så är det inte sjukt.

Efter dokumentärerna,HRs bok, och varje frikännande och rivning har Säter tagit bort "förmåner" för både SB och hans anhöriga.Till sist blev det efter att han varit på Säter i 19 år ca eller 20 visitering av alla besökare till SB,som tidigare aldrig behövt visiteras.
Och i och med att detta skedde i samband med att det sista målet revs förgott och SB numera är känd och inte kan kommas åt enskilt så kan det nog inte vara på annat vis.Varför just den dagen annars och den stund beslutet kom?

Det är märkligt att varje händelse på Säter måste tolkas som en bestraffning av SB. Nu är SB i sin självgodhet ganska egocentrisk, så att han tolkar det så förvånar inte.

Nu är Säter inte ett sjukhus som andra, och jag kan mycket väl tänka mig att både det ena och det andra både kan, och säkert har smugglats in i sockerkakorna. Det förvånar mig att det tidigare varit tillåtet.

Fredrik Sjöberg på SvD hyllar Dan Josefssons bok

http://www.svd.se/kultur/litteratur/boken-om-bergwall-wallraffreportage-av-basta-marke_8690596.svd

Fast i en sak har Sjöberg fel. Han skriver

"Jag nämner inga namn, men rimligen får ”minnesexperten och advokaten” ägna resten av sina karriärer åt att räfsa löv i trädgården."

Så rättvist är det tyvärr inte. Borgström fortsätter väl som advokat, Christianson har väl en trygg tjänst på Stockholms Universitet, och båda arbetar väl på.

Ja, Säter har agerat som du skriver; sjukt.

Mem som jag skrivit tidigare är skillnaden mellan den som söker sig frivilligt till ett ställe som Säter, och den som hamnar där av tvång, hårfin.

Det har visat sig att de som arbetar inom psykvården är några riktigt ruskiga typer och värre i sin småaktighet och grymhet än plitar i fångvården. I fångvården finns det insyn, och arbetet som vakt verkar trots allt vara ett normalt arbete som påverkats av den utveckling samhället i övrigt haft.

Att missunna människor en fika tillsammans, är under all kritik. Och är det så att man är misstänksam mot besökare och ser på deras fikabröd som farligt kontraband, är det inte mer än rimligt att Säter står för kaffet och bullarna.